Hovetpubliken tvingade fram en avgörande match

Ingen riktigt bra hockeymatch utan en riktigt bra atmosfär – till slut kom belöningen

HOCKEY

Djurgården tvingade fram en avgörande match.

Eller vi tar det igen.

Djurgårdspubliken tvingade fram en avgörande match. 

Foto: Andreas Bardell

En galen match avslutades med förlängning och… ja, en videobedömning. Och till skillnad från i Luleå dömdes mål.

Vad som är korrekt eller felaktigt mål i SHL 2017 är aningen svårbedömt. För att uttrycka det milt.

Axel Jonsson Fjällby sköt och via Gustav Posslers skridsko gled pucken in. Dessförinnan hade Possler tryckt in Mikael Wikstrand i målvakten Stefan Stéen.

1–1 i matcher. Avgörandet sker i Karlstad på onsdag.

Runt 5 500 åskådare både i Karlstad och i väldiga Malmö Arena.

4 400 i Luleå. 

Åttondelsfinalerna har inte direkt varit någon publikdragare.

Med ett undantag: Hovet var utsålt och de 8 094 på plats piskade upp en stämning som gick rakt igenom tv-rutan.

Vem fan vågar åka runt och fisåka när publiken sluter upp levererar fem starka plus?

Inte spelarna i Djurgården och Färjestad i alla fall.

Jag har inte direkt hyllat det som numera kallas åttondelsfinaler, men det var en riktigt underhållande match på Hovet.

En stämning ingen annan är i närheten av

Det här var en match, om inte att älska, så i alla fall tycka väldigt bra om. 

Inte så vackert, men mycket hjärta och det som vissa kallar do or die-hockey. 

Vi andra säger slutspelshockey.

Det tacklades, bökades, stökades, kämpades och sköts några riktigt snygga mål.  

Djurgården med ryggen mot väggen. Färjestad med målet att undvika en avgörande match i Karlstad och få lite extra vila inför ett möte med HV71. 

Men ingen riktigt bra hockeymatch utan en riktigt bra atmosfär. 

Ett sjungande, gungande, fullsatt Hovet piskade upp en stämning som ingen SHL-publik är i närheten av att matcha. 

Hemmalaget utnyttjade verkligen den sjätte utespelaren i matchinledningen. 

Färjestad fick problem i stort sett omgående. 

En nyckelcenter, Rasmus Asplund, kom aldrig till spel.

En annan, Johan Ryno, tacklade bort sig från första perioden redan efter sju minuter efter en huvudtackling, Ryno ska vara glad att han inte fick matchstraff.

Ryno riskerar avstängning

Han riskerar dock att straffas i efterhand och det är givetvis ett dråpslag för Färjestad. 

Djurgården gjorde 1–0 när Ryno satt av sin tvåa. 2–0 kom några minuter senare efter att Marcus Nilsson dragit på sig en lika onödig utvisning. 

Två raka PP-mål av Djurgården, som under grundserien bara hade Leksand efter sig i den statistiken. 

Två i det närmaste identiska mål, sidledspass och skott i det bortre hörnet.

Djurgården bollade med Bollklubben i inledningen och gick upp till 2–0.

Men alla som har sett mer än två matcher med Djurgården den här säsongen visste att det här definitivt inte var över. 

Färjestad gjorde tre raka mål. 

Jag vet inte om det var för att kompensera power play-chocken i första perioden, men Djurgården släppte i alla fall in kvitteringen till 2–2 i eget numerärt överläge. 

Partik Lundh tappade pucken vid offensiv blålinje. Förre lagkamraten i Växjö Alexander Johansson kom fri och kvitterade.

Avgörande match i Karlstad

Färjestad chockstartade, och ägde sedan, den andra perioden. Djurgården kopierade den taktiken i den tredje. 

Två stolpträffar inom de första 90 sekunderna. Först Ridderwall, sedan Ljungh. 

Sedan tacklingar, bök, stök, kamp och målchanser. Flest från Djurgården. 

Hovet kokade och sjöng. ”Ole ole ole ole ole ole ola. Ååh, vi gör allt för vårat lag. Alltid oavsett – För evigt Djurgården”. 

Det var som att lagen kommit överens om att bjuda publiken på ett extranummer

Givetvis gick det till en förlängning. Hemmapubliken fick sin belöning.

Jag tror inte ens Färjestadsspelarna protesterade mot det den här kvällen.

ARTIKELN HANDLAR OM