Så har superlöftena redan tagit över NHL

HOCKEY

NEW YORK. De är snabbare och mer välutbildade än sina föregångare – och får helt andra förutsättningar att utveckla sina färdigheter.

Men det är inte bara därför den nya generation valpar som stångat sig in i NHL de senaste åren redan gjort så djupa avtryck och faktiskt håller på att ta över showen.

De spelare, ledare, scouter, agenter och experter Sportbladet talat med är överens om att de nya kidsen också har en mental styrka som rookies under tidigare epoker ofta saknade.

– De tycker att de ska vara här och att erövra den sortens självförtroende kan vara ett lika högt berg att bestiga som att utveckla de fysiska och tekniska kvaliteter som krävs. Känner man sig övertygad om att man faktiskt är färdig NHL-spelare har man redan kommit en bra bit på vägen, säger till exempel New York York Rangers svenske målvaktsstjärna Henrik Lundqvist.

Nyordningen är odiskutabel.

Såväl data som det vi kan avläsa med våra egna ögon bekräftar att NHL håller på att förändras – och att det är de unga, djärva och tekniskt briljanta valpar, ingen äldre än 22–23, år, som klivit in i ligan bara de senaste åren som driver utvecklingen.

Ja, även tidigare i historien har enskilda rookies dominerat från dag ett, men aldrig har så många varit så framstående samtidigt, eller påverkat själva grunderna i verksamheten så dramatiskt.

– Snabbt går det också. För bara några år sedan kunde Boston Bruins och Los Angeles Kings vinna Stanley Cup med kraft och tyngd och hårda, mer gnetande slitvargar som Shawn Thornton och Dustin Brown i centrala roller. Det går inte längre, den stilen är på utdöende, säger Scott Burnside.

”Det är framtiden”

Scott är ett av amerikanska sportjätten ESPN:s hockeyankare och har bevakat NHL sedan tidigt 80-tal.

Han fortsätter:

– Utvecklingen går definitivt mot mer speed och teknik. Det vi såg det exalterande U23-laget göra i Toronto under World Cup, och Pittsburgh Penguins i förra Stanley Cup-slutspelet, är framtiden. Inte ens backar behöver vara stora och fysiskt skräckinjagande längre. Tvärtom, de måste framförallt vara spelskickliga och många av de bästa är ju faktiskt rätt små.

För äldre, större, långsammare spelare är den rådande trenden förstås nedslående. De får, med några exceptionella undantag, allt svårare att hänga med och antalet NHL-proffs över 35 år sjunker stadigt.

Det beror delvis på lönetaksmatematiken – det är mycket billigare för lagens general managers att fylla trupperna med unga spelare än veteraner med höga lönekrav – men inte bara.

Ricard Persson, som spelade i ligan i slutet av 90- och början av 00-talet och nu är scout åt Minnesota Wild, tycker sig se att en spelartyp som var standard för bara något decennium sedan helt enkelt håller på att försvinna.

Åkte vattenskidor bakom de skickligaste motståndarna

– De tendenserna fick fäste redan när de införde striktare regeltolkningar efter lockouten 2004. Sedan dess har det varit väldigt svårt att spela som när jag hasade runt på NHL-isarna och kunde haka hur som helst och åkte vattenskidor bakom de skickligaste motståndarna, säger han.

”Påminner mer om fotbollsspelare”

– Men utvecklingen bara intensifieras. Det går inte att ha rötter i fötterna längre. Man måste kunna åka skridskor. Snabbt. Så ja, som scout letar man efter andra sorters spelare nuförtiden. Det slår mig ofta när jag knallar genom vårt omklädningsrum att de unga killarna inte längre ser ut som hockeyspelare brukade se ut. De påminner faktiskt mer om fotbollsspelare.

Men vad är orsaken till att så många av ungbloden i praktiken är färdiga NHL-spelare redan när de draftas?

Enligt Claes Elefalk, mångårig agent som numer jobbar för amerikanska agenturen CAA, handlar det framförallt om utbildning.

– Kvaliteten på utbildningen är en helt annan idag än för tio-femton år sedan. Det läggs otroligt mycket mer vikt vid teknikträning redan i tidiga år och det börjar vi verkligen se resultaten av, säger han.

– Vi på CAA har har till exempel en särskild ”skills development”-kille som heter Darryl Belfry och hjälper våra klienter med just de tekniska detaljerna. Det är så oerhört viktigt nuförtiden.

”Ungdomar idag ser ju allt”

Elefalk pekar också på den oändliga tillgången till matcher och sekvenser från NHL på nätet och i sociala medier, och därmed möjligheterna att inspireras och lära sig av de skickligaste stjärnorna.

– Ungdomar idag ser ju allt som händer på twitter och youtube och snapchat och det ger helt andra möjligheter att ta efter och lära sig det de stora artisterna gör.

– Så var det inte alls förr, i synnerhet inte för oss i Sverige. En sådan som Kenta Nilsson fick vi ju knappt ens se i sammandrag på tv-sporten. Följaktligen var det aldrig någon som kunde ta intryck av hans fantastiska färdigheter.

Ytterligare en markant skillnad som många framhåller är att de nykläckta profilerna har en annan mental styrka än sina föregångare på den stora scenen.

– Det är en jäkla skillnad mot när en annan kom hit. Då stod man som rookie i princip med mössan i hand, säger Johan Hedberg, före detta målvakt för bland andra Pittsburgh Penguins och New Jersey Devils och numer assisterande coach i San Jose Sharks.

Inte det minsta rädda att ta för sig

– Nu är begåvade nitton-tjugoåringar inte det minsta rädda att ta för sig. Kaxiga skulle jag inte nödvändigtvis säga att de är, de bara vet vad de kan och tar sin rättmätiga plats. Och så länge de samtidigt visar respekt är det inga veteraner som har några problem med det.

Henrik Lundqvist, New York Rangers svenske målvaktsikon, håller med.

– De här unga killarna tycker att de ska vara här och att erövra den sortens självförtroende kan vara ett lika högt berg att bestiga som att utveckla de fysiska och tekniska kvaliteter som krävs. Känner man sig övertygad om att man faktiskt är färdig NHL-spelare har man redan kommit en bra bit på vägen, menar han.

”Självförtroendet växer automatiskt”

Claes Elefalk tror att ynglingarnas oblyga attityd speglar samtida samhällstrender i stort.

– Människor uppfostrar sina barn att tro på sig själva, så de kommer ut i världen med en annan inställning än tidigare generationer, förklarar han.

– Samtidigt växer ju självförtroendet automatiskt hos killarna när de ser att de redan från början klarar av samma saker som de som spelat i ligan i många år.

McDavid, Laine och Matthews.

Frågan är om de nya strömningarna verkligen slår rot eller bara utgör en övergående modenyck. I NHL går ideologiska trossatser ofta i cykler; det som är religiöst evangelium ena året idag kan vara betraktat som förlegat snömos tre säsonger senare.

Men Scott Burnside är övertygad om att ett regelrätt paradigmskifte ägt rum den här gången.

– När jag talar med general managers i ligan poängterar de ofta att det är en fördel för dem att knyta till sig den typ av ungdomar vi pratar om, berättar han.

Mer än bara en fluga

– Dels som sagt av ekonomiska skäl, det blir enklare att navigera under lönetaket med de billigare kontrakt som skrivs med yngre spelare. Men också för att det är lättare att skola in unga talanger i det här spelsystemet än det mer fysiska och brutala som var legio förr. Det var svårare för rookies att lära sig, och utvecklas i, det. Nu får de mer utrymme för sin kreativitet och eftersom coacher och managers redan känner till deras värde får de fler chanser att lära sig spela på högsta nivån. De behöver inte vara rädda för att begå misstag, de kan ta initiativ och vara djärva. Det tjänar alla på i längden. Så jag tror definitivt att det som händer är mer än bara en fluga.

Med andra ord:

Den nya sköna hockeyvärld Connor McDavid, Patrik Laine, Auston Matthews och andra späda superstars håller på att bygga åt oss blir permanent.

Det borde få ha anledning att beklaga.

ARTIKELN HANDLAR OM