Vancouver till final efter stor dramatik

Per Bjurman

Märklig studs i plexit lurade alla

NAPLES, FLORIDA. Vancouver Canucks är klara för Stanley Cup-final.

Tidigt i morse avgjorde backen Kevin Bieksa den femte konferensfinalen – efter närapå två övertidsperioder.

– Det här vi drömt om länge och det är helt fantastiskt att vi äntligen når fram, säger Henrik Sedin till Sportbladet efter den dramatiska 3-2-segern

Den femte konferensfinalen mellan Vancouver och San Jose blev ett oerhört drama – i närapå fem akter.

Sharks såg under slutet av ordinarie matchtid vara på väg mot 2-1-seger, men med bara 14 sekunder kvar före slutsignalen – och med målvakten Roberto Luongo i båset – lyckades Ryan Kesler, som tidigare hade lämnat isen skadad, kvittera.

– De det riktigt bra. Vi fick det där tidiga målet, men sedan får man väl säga att de förde matchen. Jag tycker dock att vi hade rätt bra koll på dem, de sköt mycket skott men fick inte så våldsamt mycket målchanser, säger Henrik Sedin när vi når honom efter upplösningen.

Märkligt mål

Sedan följde en maratonartad övertid. Båda lagen radade upp chanser under den första extraperioden, men både Robert Luongo och Antti Niemi spelade som gudar i sina respektive kassar och tvingade fram en femte period.

Den såg likadan ut – tills Alexander Edler efter 10.18 drog iväg  en som alla trodde träffade nätmaskorna och därmed var död, men i själva verket studsade den på en skarv i plexit, rakt ut i slottet.

Den enda som uppfattade vad som hände var Canucks-backen Kevin Bieksa, som åkte fram och klappade in 3-2 bakom en förvirrad Niemi.

– Ja, jag skrek åt domaren att den tagit i nätet. Som tur var lyssnade han inte, han hade förmodligen sett vad som hände, säger Daniel Sedin när vi når även honom efteråt.

– Även Bieksa uppfattade vad som pågick och dammade in pucken. Att se den gå in var helt otroligt. Det är inte ofta man får vara med om sådana saker.

Första finalen sedan 1994

Ett något konstigt slut, men likafullt:

I samma stund var Vancouver Canucks, för första gången sedan 1994, klara för Stanley Cup-final.

– Det har vi drömt om länge och det är fantastiskt att vi till slut når fram. Man har hunnit lära sig hur svårt och tufft det är att komma till finalen. Nu ska det bli otroligt roligt att spela de matcherna, säger lagkapten Henrik.

Som  i enlighet med gamla sedvänjor vägrade nudda bucklan som föräras konferenssegrarna.

– Jag själv är inte alls skrockfull, men några lagkamrater sa åt mig att det var bäst att inte röra den och då lyssnade jag på det, säger han.

Vill gå hela vägen

För det är inte den pokalen Canucks vill ha. De har – förstås – siktet inställt på Stanley Cup-bucklan.

– Ja, det är klart. Har vi nu tagit oss hit vill vi gå hela vägen. Det har varit målet i flera år, säger Daniel.

I finalen väntar nu antigen Boston Bruins eller Tampa Bay Lightning. Och blir det de senare ställs Daniel och Henrik mot mångåriga lagkamraten, och nära vännen, Mattias Öhlund.

– Det vore faktiskt helt sjukt att spela final mot honom. Man hade inte ens kunnat drömma om något sådant för tre-fyra år sedan, skrockar Henrik.