Ishockey

”Vaknade mitt i natten och kände att jag inte kunde andas”

Av: 

Henrik Skoglund

Caleb Eeftings hockeyresa har lett till Mörrum i division 1.
Caleb Eeftings hockeyresa har lett till Mörrum i division 1.

HOCKEY

Står en av tidernas häftigaste hockeyresor att finna i Hockeyettan?

Mörrums kanadensiske back Caleb Eefting började spela organiserad hockey först som 19-åring. På fem år har han nu nått den svenska tredjeligan. Men det har varit gupp på vägen. Fjolåret i Kalix var mörkt.

– Ibland ville jag inte lämna sängen och det hände att jag vaknade mitt i natten och kände att jag inte kunde andas, berättar han för Sportbladet.

Det borde egentligen inte vara möjligt att backen Caleb Eefting befinner sig där han gör just nu i sin hockeykarriär. Att han tagit sig så långt som till Hockeyettan är en bedrift, för sex år sedan spelade 25-åringen nämligen basket och hade ännu inte testat hockey i organiserad form.

– Hockey var alltid min favoritsport som barn. Pappa gjorde en rink på bakgården åt oss, så jag har åkt skridskor hela livet, berättar backen för Sportbladet.

Utöver matcherna på bakgården hemma i Calgary brukade Eefting även besöka öppna träningar i området en gång i veckan. En typ av allmänhetens åkning, fast man spelade hockeymatcher istället.

”Hade aldrig valet”

– När jag var liten så ville jag tävla i ishockey och spela organiserat, men vi hade kyrkan på söndagar och båda mina föräldrar jobbade i kyrkan. Så jag hade egentligen...Jag var inte arg på situationen, men jag hade aldrig valet, för ingen skulle kunna köra mig till hockeyn ändå, konstaterar han.

Caleb Eefting (längst till vänster) på hemmarinken som liten.

Som ung höll Eefting på med flera sporter. Han räknar upp handboll, volleyboll och basket. Listan är längre än så.

Var det någon sport du var bättre i?

– Jag var ganska bra på basket, men jag tränade inte speciellt hårt. Men jag tror att hockey alltid var det jag var bäst i. Det är ganska konstigt, då det var sporten jag aldrig utövade på allvar.

Basketkarriären var utstakad

Vid 18 års ålder såg det ändå ut som att det skulle bli basket för Eefting. Han kom in på basketprogrammet på den kristna skolan YWAM i Pittsburgh. Men efter bara några månader skadade han sin fot och åkte hem till Calgary igen. När foten var återställd kom tankarna på om han ändå inte skulle satsa ishockey istället.

– Jag tänkte ge det ett år för att se hur det var. Jag gick ut på nätet och hittade en öppen tryout i ett juniorlag i närheten av där jag bodde.

Efter första provträningen hos Okotoks Bisons blev han inkallad till coachen.

– Jag antog att jag skulle få lämna. De hade ingen aning om mig och alla andra hade spelat hockey i hela sitt liv.

”Tränaren frågade var jag hade spelat året före...”

– Coachen frågade var jag hade spelat hockey året före och jag svarade att jag inte hade spelat. Han frågade då om året före det och jag svarade igen att jag inte hade spelat då heller. Jag sa: ”Helt ärligt så har jag bara spelat hemma på bakgården och gått på öppna träningar en gång i veckan”, säger Caleb Eefting och skrattar.

Klubben ville skriva kontrakt och säsongen i Okotoks blev en stor succé för Eefting och han utsågs till årets rookie i laget. De naturliga färdigheterna efter barndomens alla ispass på bakgården fanns där. Men...

– Jag kämpade med spelsystemen, både offensivt och defensivt. Allt var nytt för mig.

Thomas Engman är tränare för Mörrum i Hockeyettan, en liga där alla spelarna fått en grundlig hockeyskolning på pojk- och juniornivå innan de hamnar där. Han får frågan om det märks att Caleb Eefting började med organiserad ishockey sent.

– För ett jättetränat hockeyöga kanske det finns vissa brister. Men de bristerna finns hos andra spelare också och jag tycker faktiskt inte att det märks så himla mycket, säger tränaren och fortsätter:

– Om du sätter dig på läktaren som en vanlig åskådare så skulle du inte tro att han började med hockey fullt ut för bara sex-sju år sedan.

”Jag kunde inte tro det”

Caleb Eefting har en kristen tro. Det var den som tog honom till Sverige så småningom. Under sommaren 2016 ringde en representant för den kristna organisationen Hockey Ministries International och frågade om han var intresserad av att komma till Sverige och spela. Det var han.

Första anhalten i Sverige blev division 3-klubben Rönnäng. Den offensive backen vräkte in poäng.

Caleb Eefting i Rönnäng, division 3.

Efter ytterligare en säsong på västkusten flyttade han vidare till division 2 och Lindefallet. Där hade han en lagkompis som också är från Calgary.

– Halvvägs in på säsongen så sa han att han trodde jag kunde spela i division 1 nästa säsong. Jag hade faktiskt aldrig tänkt på att det skulle kunna vara ett alternativ.

Mot slutet av säsongen 2018/2019 hörde Väsby, då i Hockeyettan, av sig.

– Jag kunde inte tro det. När jag spelade i division 3 brukade vi prata om spelare som var i ettan och jag trodde aldrig att det fanns en chans för mig att spela där. Sen helt plötsligt gjorde jag det.

Från eufori till mardröm

Caleb Eefting avslutade säsongen i Väsby. Hösten 2019 gick flyttlasset till Kalix, som också spelar i Hockeyettan. Det blev ett mörkt år för kanadensaren. I dubbel bemärkelse. Spelmässigt gick det helt okej, men han mådde inte bra vid sidan av.

– Jag tror att jag alltid haft lite depression i mitt liv, det är något jag fått hantera under lång tid. Men när jag bodde i Kalix blev det mycket värre.

Anledningarna till det sämre måendet var flera. Men den största faktorn menar han var bristen på dagsljus. Han kände också att han var långt ner i hierarkin, det fanns många backar i laget som var bättre än honom. Han drabbades av panikattacker.

– Det hände ibland att jag vaknade upp mitt i natten och kände att jag inte kunde andas. Jag gick till en terapeut och där beskrev jag det som att det kändes som jag hade vatten ovanför huvudet och att jag nästan kunde komma upp till ytan för att andas, men inte fullt ut.

Efter jublet i Rönnäng väntade en tyngre tid för Eefting.

”Svårt för människor att förstå...”

Han tappade energin fullständigt under perioder och ibland ville han inte lämna sängen. Lusten till att hitta på saker försvann också.

– Jag försökte prata med coacherna om det, men jag tror att det är svårt för människor att förstå om man inte gått igenom mörka perioder själv. De förstod och accepterade hur situationen var, men för mig var det tufft.

Tror du att det är ett problem överlag inom hockeyn att man inte kan prata om dessa saker?

– Ja, det tror jag. Jag tror att det mest beror på att hockey är en tuff sport och du vill inte visa att du har ont eller missa matcher. Du försöker hela tiden vara tuff och psykisk ohälsa kan lätt bryta ner dig...

– Men det behövs folk som kommer ut och berättar att de kämpar mot psykisk ohälsa, för att öppna upp för samtal. Jag tycker att det är något som måste pratas om, säger han men lägger också till att han tycker att hockeyn blivit bättre på senare tid att prata om såna saker som psykisk ohälsa.

Startade klädmärke

Men det är en lång väg kvar menar han.

När han i våras kom hem till Kanada fick han mycket tid att reflektera över det senaste året.

Tillsamman med sin mamma fick han idén om att starta ett klädmärke. Syftet var att ge tillbaka ekonomiskt till initiativ för psykisk hälsa. Men också för att få igång samtalet runt det hela.

– Varje gång någon köpte en så blev det ett samtal. Det var coolt, det handlade om deras kamp mot mental ohälsa och det var exakt vad jag ville, att det skulle öppna dörrar.

Caleb Eefting berättar att tiden i Kalix var då han nådde botten i sitt psykiska mående. Han säger att han inte mår perfekt nu heller, utan kämpar ibland med sitt mående.

– Det är mycket bättre nu. Jag har mer stöttning här i Mörrum från folk i klubben. Jag la ner mycket jobb i somras också, med hjälp av min familj, på att må bättre.

I Mörrum har lyftet kommit på nytt – mot allsvenskan till och med?

På isen utför han också en kamp. Han berättar att han stundtals inte varit nöjd med sitt spel, men att det börjar bli bättre för varje match som går.

– Caleb är en superseriös kille på alla sätt och vis och vill utveckla sig på alla plan. Han tar små steg för varje match och blir han lite bättre för varje dag så är jag nöjd, berättar tränaren Thomas Engman och fortsätter:

– Jag tror han kan ta fler steg framöver och bli ännu bättre. Får han minst en säsong till här nere i södra ettan så tror jag absolut att han skulle kunna vara ett namn för allsvenskan.

Vad behöver du förbättra för att ta nästa steg som hockeyspelare?

– Jag tror att det handlar mycket om tålamod. Jag vill spela pucken snabbt och få tillbaka den snabbt. Det har satt mig i jobbiga situationer ibland då jag tagit risker som inte varit nödvändiga. Så det handlar om att slappna av och spela på de styrkor som jag har, säger Eefting och fortsätter:

Målet: NHL

– Mitt defensiva spel är inte där jag vill att det ska vara. Jag ser mig själv som en offensiv back, det är min styrka. Men nu för tiden är det inte bra nog att bara vara en envägs-back, du måste ha en stark defensiv också.

Vad har du för mål?
Jag vill inte låta orealistisk eller så, men jag har stora mål. Jag vill spela i NHL en dag. Jag säger inte att jag kommer lyckas ta mig till NHL, men det är min dröm och jag tror på att jag kan spela på nästa nivå. När man väl tar sig dit så är det bara att jobba hårt för att ta sig till nästa nivå efter det, säger Caleb Eefting och avslutar med:

– ”The sky is the limit” och jag kan gå lika långt som jag jobbar hårt.

ANNONS EXTERN LÄNK

Missa inget av SHL – streama alla matcher på C More!

C More

Publisert:

LÄS VIDARE

Robertsson: ”Fått en del gliringar”

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Ishockey

HockeyEttan