Leifby: För guds skull – tyck INGENTING!

HOCKEY

Anders Larsson är rätt man på rätt plats, när det kommer till att säga rätt saker, synas på rätt sätt, med rätt folk i rätt sammanhang.

Om han är rätt man att leda svensk ishockey in i framtiden? 

Det vete fan.

För två veckor sedan intervjuade min kollega Hans Abrahamsson Anna Hed, kommunalråd i Mora och ordförande i kommunstyrelsen.

Anna hade en intressant historia att berätta, den om när Jörgen Lindgren och hans gorillor från Svenska ishockeyförbundet kom på besök efter att Mora tagit klivet upp i SHL våren 2017.

Har ni inte läst hennes beskrivning borde ni göra det (finns att läsa här).

Anna Hed förfärades över bemötandet och hennes historia är en lång avprickningslista i arrogans och vanstyre.

På mötet, som kommunen skulle ”infinna sig på”, fick Mora sina fiskar varma.

– Ska ni spela i SHL måste ni bygga om, eller nytt, löd befallningen från SHL och Svenska Ishockeyförbundets delegater med hänvisning till det arenakrav som finns i licensreglerna som Svenska Ishockeyförbundets licensnämnd äger och ansvarar för.

Som vanligt inga svar

När artikeln publicerades befann sig Anders Larsson på NHL-kontoret i New York, på sitt Twitter-konto poserade han på bild med två kostymklädda herrar som båda såg ut som en karikatyr av en NHL-pamp, och Larsson lät samtidigt meddela att det förts ”bra och viktiga diskussioner kring nuvarande och framtida samarbeten med NHL”.

Vad dessa diskussioner handlade om är det ingen som vet. 

För vad får vi egentligen veta när förbundet i allmänhet och Anders Larsson i synnerhet uttalar sig?

Ingenting.

Som av en slump *host* besökte han i dag Mora för att, bland annat, höra mer om hur hans elitgarde agerar ute på fältet. 

Men som vanligt, inga svar.

Det pratas alltid om ”forum” hit och ”processer” dit, om att ”värna om svensk hockeys framtid” och om hur ”värdefulla” alla ”möten” och ”åsikter” är.

Och så alla dessa diskussioner, överallt och hela tiden pågår en ”diskussion”.

Har det någonsin diskuterats lika mycket i svensk ishockey som det görs just nu? 

Bra och nyttiga diskussioner, till och med värdefulla diskussioner, och det enda som skiljer diskussionerna åt är adjektivet Anders Larsson väljer att använda när han beskriver dem.

Rädda att trampa någon på tårna

Förklaringen till denna vaghet ligger förstås i att maktbalansen i svensk ishockey följer med kapitalet, och kapitalet sitter SHL på i och med sitt enorma tv-avtal.

Ett tv-avtal som Svenska Ishockeyförbundet gav bort 1999 när de gick på knäna ekonomiskt och som har inbringat åtta miljarder svenska kronor sedan dess. 

Till exempel har SHL själva 20 procent av rösterna på förbundsmötet där alla strategiska beslut fattas, lägg därtill SHL:s starka representation ute i distrikten som har resterande 80 procent av rösterna.

Det är inte vad som helst som klubbas igenom där, om man säger så.

Svenska Ishockeyförbundet äger fortfarande den viktigaste rättigheten – rätten att bedriva ishockeyverksamhet i Sverige, och i vilken form – men tro för fasen inte att de använder den som redskap i någon förhandling eller debatt.

Förbundet har släppt svensk ishockey vind för våg och att lyssna på en intervju med Anders Larsson är som att höra någon spela ”Blinka Lilla Stjärna” på en xylofon.

Det händer ingenting, varken i kroppen eller knoppen. 

När SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan är i luven på varandra och bara ser till sitt eget bästa finns det ingen som kliver in och tar parterna i örat.

På förbundet råder total beröringsskräck, ingen vågar sätta ner foten, ingen vågar säga någonting, och för guds skull – tyck INGENTING! 

Så fort det dyker upp en fråga rörande de glödande frågorna, de som rör upp- och nedflyttning, licenskrav eller de ekonomiska klyftor som blir följderna av tv-avtalen, har förbundet i allmänhet och Larsson i synnerhet, med en dåres envishet, hänvisat till ensamutredaren Ola Lundbergs betänkande om hur svensk ishockeys seriesystem och kvalmekanismer ska se ut framöver.

Min känsla är att de är så rädda att trampa någon på tårna att de blivit helt handlingsförlamade.

Spel för galleriet

Att de förvandlats till ett viljelöst redskap för de med pengar och egentlig makt.

Menar förbundet allvar när de säger att de vill värna och ta hand om svensk ishockey har jag ett tips till Larsson och hans trupp.

Börja ta hand om svensk ishockey!

Det görs bäst med handlingskraft, tydlighet och pondus, inte med ulligt inlindade ord, passivitet eller med ett pressmeddelande lika långt och knastertorrt som en statlig utredning.

Besöket i Mora?

Verkar mest vara spel för galleriet, en slags charmoffensiv som aldrig blivit av om inte Sportbladet berättat om händelsen.

Glöm inte att det var Anders Larssons höga tjänstemän som satt med på SHL-mötet i Mora, det som kommunalrådet uppfattade som arrogant, och att Anders Larsson därmed haft 1,5 år på sig att ta reda på vad hans folk egentligen pysslar med om dagarna.

23 november presenterar ensamutredaren Ola Lundbergs sin utredning om hur svensk ishockeys seriesystem och kvalmekanismer ska se ut framöver.

Det är den som Larsson och gänget om och om igen har hänvisat till under en av de värsta stormar svensk ishockey varit med om.

Det är den som kommer att lösa allt.

En sak är i alla fall säker.

Den, och diskussionen som följer, kommer att visa om förbundet och Anders Larsson är att lita på.

Är han rätt man att leda svensk ishockey in i framtiden, eller är han bara en svamlande SHL-sprattelgubbe? 

Så spelas SHL och kvalet till SHL 00:50