Stanley Cup

Johansson matchens lirare när Boston vann

”Pucken hittade mig hela tiden”

avPer Bjurman

NEW YORK. Marcus Johansson stod för en av karriärens största playoff-matcher i natt.

Det är ett av huvudskälen till att Boston Bruins vann den inledande konferensfinalen mot Carolina och nu bara är tre segrar från hockeyns stora bal på slottet.

– Ja, det var en sådan kväll när det kändes som att pucken hittade mig hela tiden, säger ”Mojo” tillo Sportbladet efter 5-2-triumfen.

Den 28-årige skåningen – som Bruins trejdade till sig från New Jersey i februari – har överhuvudtaget haft ett fint slutspel för sin nya klubb och verkligen varit en av de som klivit fram de gånger superstjärnorna i förstakedjan fått begränsat med svängrum.

Men i natt tog han sig upp på en ny nivå och utsågs, efter ett powerplay-mål och en assist, till matchens första stjärna .

Framspelningen, till Steven Kampfers 1-0-mål i början av första perioden, var en verklig delikatess.

”Kom folk från alla håll”

Marcus stötte efter en tekning i egen zon upp mot en Carolina-back på blålinjen, fick tag i pucken och störtade iväg i kontring längs vänsterkanten. Plötsligt tvärbromsade han dock, höll i pucken i flera sekunder – och lade sedan en iskall backhand-passning till backen Steven Kampfer, som stormade in i slottet och stänkte in konferensfinalens första strut. 

– Det gick väldigt snabbt där, jag hade lite tur som fick klubben på pucken och kunde sticka, berättar ”Mojo” på telefon från hemstaden.

– Sedan blev jag stående ett tag och det kom folk åkande från alla håll och kanter, kändes det som. Till slut hittade jag Kampfer i bra läge. Tålamod? Ja, det hade jag kanske i det läget. Undrar vad det kom ifrån (skratt).

I början av tredje var det Marcus själv som var sist på pucken. Han stod under ett powerplay och brottades framför Petr Mrazek, fick tag i en retur och snärtade upp den i nättaket.

– Jag fick pucken på ena skridskon och bara vispade till. Först såg jag inte att den gick in, jag trodde jag sköt i ribban. Men dessbättre gick den i. Det var ju ett väldigt viktigt mål som gav oss lite andrum och luft under vingarna.
Ja, för under andra perioden hade det ruskigt energiska Carolina gått upp i 2-1-ledning och såg ut att ha allt momentum.

”Skönt att det fungerade”

Men den svenske kämpens kvittering blev startskottet på en mäktig hemmaforcering – som slutade med att björnarna vände på tillställningen och till slut vann med 5-2.

– Vi var inte särskilt bra i de två första perioderna, så inför tredje sa vi att vi skulle gå ut och köra lite hårdare, röra mer på båda benen och pucken, fortsätter Marcus.

– Det gjorde vi också och det var nyckeln. Skönt att se att det fungerade.

Respekten för Hurricanes är dock stor efter första mötet.

– Ja, verkligen. De har definitivt tagit sig till konferensfinal av en anledning. De är svåra att spela mot och kör hårt över precis hela isen, man får ingenting av dem. Det kommer bli en riktigt tuff serie, helt klart,.

Just i natt hade de dock ingen som kom upp i Marcus Johanssons klass. Han stod som sagt för en av de största insatserna under sin playoff-karriär.

–Ja, det det gick bra, det tycker jag. Jag hade fart på benen och...ja, det var en sån där kväll när det liksom kändes som att pucken hittade mig hela tiden. Då är det kul.

ARTIKELN HANDLAR OM