Miracle on ice del 1 & 2

HOCKEY

26 februari – guld i Turin; 21 maj – guld i Riga

SOLVALLA 18 juli 2005

Landslagssäsongen 2005/06 inleddes mitt i högsommarvärmen.

Bengt-Åke Gustafsson och SOK hade kallat till en första OS-träff på Solvalla.

Det var inget märkvärdigt med det.

Det märkvärdiga var att alla var där.

Mats Sundin, Peter Forsberg, Nicklas Lidström, ja, alla stora NHL-namn hade avbrutit sina semestrar för att komma. Peter Forsberg tog första bästa flyg hem efter att ha presenterats i sin nya klubb Philadelphia Flyers. Han kom direkt i taxi från Arlanda.

– Det här visar vilket intresse det finns att spela OS, sa Bengt-Åke Gustafsson.

”Den Gyllene Generationen” hade bestämt sig redan på sommaren. Det här var deras sista chans att vinna något stort tillsammans. Det syntes redan då de provade OS-kostymerna.

MOSKVA 16 december 2005

Den 16 december var en snöslaskig dag i Moskva. Temperaturen låg strax under noll och de svenska spelarna bodde på det väldiga hotell Ukraina. Det var Rosno Cup – den enda turnering som Jörgen Jönsson vägrar spela.

Bengt-Åke skulle presentera OS-truppen några dagar senare. OS som varit en förbannelse för de svenska stjärnorna – utslagna i kvartsfinal mot Finland 1998 och så den svidande förlusten mot Vitryssland 2002.

– Men mitt mål är att vi ska gå hela vägen. Men det finns ingen tid att förbereda sig. Det gäller att hitta rätt i lagdelarna från början, sa Bengt-Åke.

På kvällarna satt han och assisterande coacherna Janne Karlsson och Anders Eldebrink och bollade namn med varandra.

In i sista stund.

STOCKHOLM 22 december 2005

Bengt-Åke Gustafsson presenterar sin OS-trupp och den församlade pressen hickar till då han presenterar Mika Hannula från HV 71. Den stora skrällen. Och före namn som Tomas Holmström och Michael Nylander, två av de största svenska favoriterna.

– Det är klart jag blev förvånad. Jag hade inte en aning om att jag skulle komma med, sa en omtumlad Hannula.

Men det blev en liten folkstorm kring de två NHL-stjärnor som saknades.

Samtidigt var det ett exempel på att Bengt–Åkes sätt att bygga sina lag. Han letar efter rollspelare som ska komplettera varandra och laget går före allt annat.

– Det är laget som vinner matcherna. Inte namnen som står på ryggarna, förklarade han.

Nu skulle tiden fram till OS ge Tomas Holmström en OS–plats. Då Markus Näslund tvingades tacka nej, gick budet till Holmström.

PHILADELPHIA 12 februari 2006

Peter Forsberg är OS-truppens stora frågetecken bara dagen innan hans plan ska lyfta mot Turin. Hans ljumskar har krånglat in i det sista. Hans skadeläge har blivit en följetong. Det känns som om Sveriges chanser står och faller med Foppa. Och det är stor dramatik bakom kulisserna.

Både Philadelphias ägare Ed Snider och general manager Bobby Clarke ser helst Foppa vilar under OS-uppehållet. Det är två av hockeyvärldens mäktigaste män mot en spelare bestämt sig för att dra på sig Tre Kronors tröja i Turin. De har krävt en sista magnetröntgen av Foppas ljumskar. Minsta spår av en bristning och Foppa stoppas.

Men Philadelphias läkare sitter fast i den snöstorm som just då lamslår östra USA. Laget är på väg hem från Ottawa.

– Men jag kommer en dag senare. Jag ska till Turin, sa Foppa.

– Jag vill spela OS. Både NHL och spelarfacket NHLPA har bestämt det här tillsammans. Och det här känns som sista chansen att få vinna något stort med spelare som Sudden och Foppa.

Inget kunde stoppa honom. Inte ens två fötter som knappt ville lyda.

Men det fick vi veta först efteråt.

TURIN 17 februari 2006

Vi ska inte glömma de svenska damkronorna. De gjorde också en bragdartad insats i Turin. Tjejerna tog sig till sin första OS-final via straffar och 3–2 mot USA. Senare blev Kanada för svåra i finalen – 1–4. Men Kim Martin utsågs till turneringens bästa målvakt och damkronorna tog ytterligare ett kliv mot toppen.

TURIN 20 februari 2006

Sverige har inlett OS-hockeyn lite skakigt. Först normala 7–2 mot Kazakstan och sedan smällen 0–5 mot Ryssland.

Men Bengt-Åke har sin plan klar. OS börjar i kvartsfinalen. Allting annat är ointressant.

Så när möjligheten öppnar sig att få det på papperet svagaste laget Schweiz i kvarten, erkänner Bengt-Åke att det naturligtvis att det är en intressant möjlighet. Men då krävs förlust mot Slovakien. Det skapar OS-värsta folkstorm. ”Läggmatch” skriker rubrikerna.

Och det blir förlust med 0–3.

Schweiz i kvarten och rakaste vägen mot OS-guld.

– Men jag ångrar ingenting. Vi la oss inte mot slovakerna. Jag höll bara med om att Schweiz var ett enklare motstånd än alla andra lag, säger Bengt-Åke.

Maskhållning? Nja.

Smart? Självklart.

TURIN 26 februari 2005

Sverige har nått OS-finalen via 5–1 mot Schweiz i kvarten och storseger med 7–3 mot Tjeckien i semifinalen. Nu väntar Finland i final.

Utanför ishallen i Turin rustar kravallpolis och arrangörer för den stora OS-avslutningar. Det är avspärrningar och allmänt kaos. Men det enda som rör alla svenska är den stora finalen. Revanschen för alla svidande nederlag tidigare.

1–2 mot Finland i Nagano, 3–4 mot Vitryssland i Salt Lake City, 1–6 mot Tjeckien i World Cup 2004. Förluster som rivit djupa sår i den svenska hockeysjälen.

Men nu kommer återtåget.

Och ”Den Gyllene Generationen” avslutar med ett gyllene mål.

Direkt efter nedsläpp i tredje perioden upptäcker Foppa blixtsnabbt att Saku Koivus klubba går av. Hans kvicktänkthet får honom att åka med pucken in i finsk zon, för att utnyttja det tillfälliga numerära överläget. Han droppar till Sundin på vänsterkanten som släpper pucken snett bakåt till Nicklas Lidström.

Sedan säger det pang.

Pucken går spikrakt upp i finländske målvakten Antero Nittymäkis högra kryss.

Segermålet.

Guldmålet.

Och när Nicklas Lidström kommer ut i mixade zonen är han den enda som har klubban kvar. Resten har gett bort dem eller skickat upp dem på läktaren. Men Lidas kramar sin hårdare än någon annan.

– Den här ska jag alltid behålla, säger han.

Det var förmodligen hans sista landskamp. Och Mats Sundins.

Det var i alla fall vad Bengt-Åke Gustafsson kände dagarna efter OS-finalen.

– Ja, tänk att få avsluta landslagskarriären med ett OS-guld...

Stockholm 28 februari 2006

Den vilda segerfesten i Stockholm är över. Och klockan 04.37 äter Peter Forsberg en grillad med bröd på en nattöppen korvkiosk i Stockholm. Och sköljer ner den med en Trocadero.

Sedan åker han hem till Philadelphia igen, som en betydligt lyckligare man än då han kom.

PHILADELPHIA 30 mars 2006

Guldruset efter OS har lagt sig. Nu gäller det den historiska dubbeln. Chansen att vinna OS-guld och VM-guld samma säsong. Något ingen nation klarat tidigare. Men direkt efter matchen mellan Philadelhpia och Toronto träffar Aftonbladets USA-korrespondent Per Bjurman Mats Sundin. Och när han får frågor om VM-spel, så tvekar han länge.

– Nja, säger han.

– Ärligt talat har jag inte tänkt på det än.

Men bakom diplomatin i svaren avslöjar han hur tankarna går. Det blir inget VM.

Några veckor senare är det officiellt.

Mats Sundins nej är ett tungt slag för Sverige, men inte för Mats Sundin.

– Nej, jag är inte det minsta besviken på honom. Han har gjort så mycket för svensk hockey genom åren. Och jag hade som sagt på känn redan i Turin att han gjort sin sista match i Tre Kronor.

Men Suddens nej följs av fler och fler.

Till slut är han uppe i femton nej tack, trots att nästan hela OS-laget är tillgängligt för VM.

EDMONTON 2 maj 2006

Det har redan börjat ljusna i Sverige morgonen den andra maj, då Detroit sensationellt slås ut ur Stanley Cup av Edmonton Oilers. Och plötsligt ljusnar det även i Bengt-Åkes värld.

I Detroit spelar sju svenskar. Fyra vill komma. Henrik Zetterberg, Johan Franzén, Mikael Samuelsson och Niklas Kronwall tackar alla ja. I absolut sista stund och med bara tre dagar kvar till VM-starten. Den sista biten i Bengt-Åkes VM-pussel blev klar en vecka senare. Då tackade New York Rangers Michael Nylander ja.

Tur och tillfälligheter? Javisst.

RIGA 21 maj 2006

VM-guld. 4–0 mot Tjeckien.

Det behövs egentligen inga kommenter.

Det är ett nytt svenskt mirakel.

Mats Wennerholm