40 minuter från att ta Leksand

HOCKEY

Wikegård om dramatiken: Fick samtalet i bilen

Niklas Wikegård kunde ha tränat Leksand.

I ÖP:s tv-program ”Hockeysurr” berättar 50-åringen om erbjudanden från flera SHL-klubbar.

Där avslöjar Wikegård också sanningen om det sönderslagna omklädningsrummet i Boden.

Niklas Wikegård gav upp tränarkarriären efter säsongen i Djurgården 2004-2005 för att bli expert på heltid. Med tiden har erbjudandena om att återuppta karriären avtagit men till en början var intresset för profilen stort.

”Brynäs ringde”

I ÖP:s tv-program ”Hockeysurr” berättar 50-åringen att han genom åren haft förslag från bland annat Brynäs, Luleå och Leksand.

– Brynäs ringde antingen när jag hade kontrakt med Djurgården eller när jag hade bestämt mig för att sluta. Det hade varit jättespännande men det har aldrig passat att träna Brynäs, säger Wikegård i programmet.

Däremot var det betydligt närmare att Wikegård hamnade i Leksand. Inför säsongen 2001-02 hörde Leksands nytillträdde sportchef Anders ”Masken” Carlsson av sig.

– Det handlar om ungefär 40 minuter. ”Masken” Carlsson tog över som sportchef och jag hade precis skrivit på för Chur i Schweiz. Jag sitter i bilen från Chur till Köln när ”Masken” ringer och frågar om jag är intresserad av att träna Leksand, vilket också hade varit jättespännande. Det är små marginaler i den här sporten. När man frågar, hur det ser ut familjemässigt... Allt ska klaffa.

”Slagit sönder duschar och dörrar”

Nu beskriver Wikegård att han har sitt drömjobb och intresset för att åter bli tränare finns inte.

– Luleå har varit aktuellt, Brynäs har varit aktuellt. Några andra klubbar också för längesen. Men det känns som ett annat liv. Det var tränarlivet och nu är det period två, säger Wikegård i ÖP:s ”Hockeysurr”.

I programmet avslöjar också 50-åringen sanningen om det där omklädningsrummet han påstås ha slagit sönder en gång under sina år i Boden (1992-1995).

– Jag har nog slagit sönder både det ena och andra under åren i omklädningsrumsväg. Duschar, dörrar och prylar. I Boden hade jag och Uffe Taavola ett tränarrum som var en meter djupt, kanske fyra kvadratmeter. Där hade vi en bänk med en tunn skiva. Jag kom in efter en träning, var riktigt förbannad och drar min hand i bänken. Den faller ihop med pennor, telefon och allt. Det såg förjävligt ut där inne. Det var ”omklädningsrummet”. Men jag har gjort mycket värre saker än så men det har inte kommit ut och det får nog stanna där.

ARTIKELN HANDLAR OM