”Har varit en tuff tid”

HOCKEY

Bengt-Åke om sin döde vän, skilsmässan och den hårda kritiken

MANNHEIM. Bengt-Åke Gustafsson gör sin sista vecka som svensk förbundskapten.

Sportbladets Mats Wennerholm fick en lång exklusiv intervju under några av hans få lediga timmar här i Mannheim.

Och han avslöjar flera hemligheter om sig själv.

Hur jobbet bidrog till hans skilsmässa efter 28 års äktenskap.

Att en av hans närmaste vänner dog i vintras och förbundskaptensjobbet gjorde att han inte ens kunde gå på begravningen.

Och att han är vicepresident i en motorcykelklubb.

Bengt-Åke Gustafssons hela liv har varit ishockey och om en vecka är senaste epoken i hans hockeyliv över.

Han debuterade som spelare i Tre Kronor redan som nybliven 19-åring 1977.

Och på de 33 år som gått sedan dess har hans liv dominerats av hockey, hockey och åter hockey.

– Just nu vet jag bara att det kommer att bli jäkligt skönt att vara ledig och koppla bort hockeyn ett tag när det här är över. Men sedan vet jag inte hur jag kommer att reagera. Det kanske blir panik när hösten närmar sig igen, säger han.

Vad är det första du ska göra då du är ledig?

– Det enda som är bestämt är att jag och Rundqvist (Thomas och sportchef i Färjestad vår anm.) ska dra ner på våra Harley Davidson-motorcyklar till Österrike och cruisa runt under en långhelg. Vi och några österrikare har en egen motorcykelklubb där Rundqvist är president och jag vicepresident.

Låter som ett gäng tuffa gubbar?

– Nej, det är lugnt. Vi heter ”Harley Lightning” och glider mest runt och har det skönt. Vartannat år åker vi ner till Österrike och vartannat år kommer österrikarna upp till oss. Vi är en tight grupp på tio, tolv man. Det är inte lätt att bli medlem.

Vi sitter på Starbucks mitt i Mannheim och Bengt-Åke har beställt in en stor kopp kaffe. Kolsvart. Inget socker, ingen grädde.

Han är på väg att avsluta en säsong som varit ovanligt jobbig – på alla plan.

Inte bara kvartsfinalförlusten mot Slovakien i OS.

I vintras dog också en av hans närmaste vänner hastigt och utan förvarning.

Håkan Erngren som var en av Karlskogas största hockeyprofiler genom tiderna gick bort 54 år gammal.

Skild efter 30 års äktenskap

– Det var en barndomskompis och vi spelade hockey tillsammans när vi växte upp, säger Bengt-Åke.

– Vi umgicks nästan dagligen och han ingick i det gubbgäng på fem killar som alltid brukar promenera tillsammans på mornarna hemma i Karlskoga. Nu är vi bara fyra och det känns tomt.

– Det var en jäkla chock. Det hände när vi spelade i Channel One Cup i Moskva och jag kunde inte gå på begravningen heller. Då var jag också upptagen med landslaget. Så det var en tuff tid.

Du har skilt dig också efter nästan 30 års ­äktenskap?

– Ja, men det var något som växte fram de senaste åren. Vi är fortfarande vänner. Men jobbet har säkert hjälpt till. Inte kanske för att jag varit borta så mycket, utan för att jag själv blivit en sådan hockeynörd.

Du gifte dig med jobbet i stället?

– Ja, det var väl det som var problemet.

I början av karriären hade jag som en strömbrytare jag kunde slå av och på hela tiden. Skilja hockeyn från privatlivet. Men när jag blev förbundskapten hade jag ingen strömbrytare att slå av längre. Det blev hockey nästan dygnet runt. Jag har kunnat se fem hockeymatcher i veckan ibland, plus KHL-hockey på tv på eftermiddagarna­ och NHL på nätterna. Till slut blev det för mycket.

Som om inte de personliga smällarna vore nog, så har den här säsongen utvecklats till en mardröm.

”Inga hard feelings”

Här i VM har Bengt-Åke fått enormt med kritik i tidningar och tv.

Men när andra skulle vara nära att släppa ut ett nytt askmoln över Europa, sitter Bengan lugn som en filbunke.

– Ni journalister har ert jobb och det är att tycka och ha åsikter. Det respekterar jag, även om jag inte håller med alla gånger. Mitt är att sköta ett landslag. Skulle jag gå omkring och tänka på vad ni skrev hela tiden skulle jag inte kunna sköta mitt jobb.

Men var det inte en miss att inte plocka ut Mikael Samuelsson till OS?

– Nej. När vi tog upp truppen tyckte vi det fanns bättre spelare i den roll han var tänkt att ha i laget.

Men har inte Micke bevisat att ni hade fel?

– Jo, det är klart att han varit bra efter OS. Det går inte att komma ifrån. Men hade vi slagit Slovakien i OS om vi haft Mikael Samuelsson i laget? Det är något vi aldrig kommer att få veta. Det finns inget facit. Och jag kan inte gå omkring och ångra någonting som jag ­inte vet svaret på.

Har du pratat med Micke sedan OS?

– Ja, jag ringde honom när han blev tillgänglig för VM. Och det var inga hard feelings. Det var ett bra samtal, men han hade lite ljumskproblem och var sliten.

Men han bad dig och landslagsledningen fara åt helvete då han blev petad?

– Ja, men han fick en fråga och sa vad han tyckte mitt i besvikelsen. Det är inget konstigt med det och inget han ska behöva lida för resten av livet. Det var inte roligt att höra det, men samtidigt förstår jag honom. Och det är inte lätt att plocka ut ett OS-lag. Med alla de bästa tillgängliga­ är det en jäkla utmaning.

Du fick VM-nej från alla sjutton utespelare från NHL som var med i OS. Var det en bojkott mot dig?

– Jag förstår inte vem som kommit på den idén. Jag har haft en jäkligt bra konversation med alla spelare som var aktuella för VM.

Tycker du alla sjutton haft giltiga skäl att nobba?

– Ja, jag tycker det från de förutsättningar jag har. Jag vet ju inte hur skadade de är, men om någon säger att han har problem med en axel, eller ett knä eller en fot så kan åka dit med en läkare och kolla det. Jag måste ju lita på att killarna är ärliga och säger som det är. Och då har det haft giltiga skäl.

Kan ta över Tyskland

Nu är han på väg mot sitt sista slutspel som förbundskapten. I Sverige.

Men det har ryktats om att du och din gamle kompis Ralph Krueger ska ta över Tyskland nästa år?

– Ja, jag har hört att Krueger kan vara aktuell, men att jag skulle vara inblandad var en nyhet för mig. Vi får väl se vad som händer framåt hösten.

En ledig sommar räcker nog för att Bengt-Åke ska få abstinensbesvär.

Är man hockeynörd så är man.