Mejla

Mats Wennerholm

Wennerholm: Det är knattarnas tid i SHL

Publicerad:
Uppdaterad:

Det är knattarnas tid i SHL-hockeyn.

Jag vet inte om ligan har krympt, men det känns onekligen så efter en omgång där 170 centimeter Ryan Lasch sänker Skellefteå, Mattias Tedenby (177) gör två poäng mot Mora och Växjös import Austin Ortega (173) äntligen gör mål igen.

Hockeyns egna hobbitar.

Och de är inte ensamma.

Jag kan inte luta mig mot något tillförlitlig statistik i det här ämnet, men känslan är att det finns fler kortväxta, vesselsnabba spelare än någonsin just nu.

Inte mig emot.

De är ofta de mest sevärda spelarna om vi nu ska blanda in underhållningsvärde i diskussionen.

Vilket jag tycker att vi ska.

Det finns knappt något roligare än att se Mattias Tedenby sätta på turbon, som han gjorde när han låg bakom HV71:s 1-0 mot Mora, eller när han sträckte sig och nådde pucken en bra bit innanför blå, tog några snabba skär, grundlurade Isak Wallin i Mora-kassen och satte 2–1.

Nu kan ju det kännas som fel ämne att dra upp en kväll när Mora skräller och vinner med 5–2 i Kinnarps Arena.

Bjöd på uppvisningar

All heder åt Moras grandiosa bortainsats, men det var Tedenby som bjöd på de uppvisningar jag kommer att minnas bäst från den matchen.

Jag misstänker att Tedenby nog ställde sig åtminstone lite på tå när han mättes, han känns kortare än 177 centimeter, men det kan vara en synvilla med hans låga åkstil.

Men han har länge varit något av symbolen för korta, snabba spelare. Trots att han är långt ifrån kortast i rocken.

Nu är det väl inte så att spelarna krympt på senare år, men en bidragande orsak till det nya knatteväldet är att många transatlantiska importer knappast riskerar att drabbas av höjdskräck när de rätar på ryggen.

Även om kortare spelare fått både mer utrymme och fler chanser i NHL de senaste åren - där stjärnor som Patrick Kane (178), Brad Marchand (175) och inte minst Viktor Arvidsson (175) står ut - så är det fortfarande storleken som gäller i många klubbar.

De blir fler kortväxta spelare över i processen. De som söker sig till Europa.

Som Linköpings nye amerikan Joe Whitney som är SHL:s kortaste spelare med sina 168 cm, men som varit en av de största hos östgötarna så här långt med sina tio poäng (5+5).

För att inte tala om Frölundas matchvinnare Ryan Lasch, som hade ett mål och två nya passningspoäng mot Skellefteå - näst kortast i ligan med sina 170 centimeter.

Och Luleås amerikanska succévärvning Jack Connolly, verkar äntligen ha fått sitt stora genombrott i svensk hockey. Lanserad som en stjärna när han värvades av Färjestad 2012, men som inte visat sin storhet förrän nu.

Hur stor man nu kan bli när man är 173 centimeter lång.

Lika kort är Växjös Austin Ortega med samma förväntningar på sig som Connolly då han kom

Nu gjorde han äntligen mål igen i Växjö, för första gången sedan den 29 september.

Det kommer han förhoppningsvis växa av.

Några som drar upp snittet i dagens hockey är målvakterna,.

De har bara växt sedan en tid då de minsta killarna fick ställa sig i mål.

Som 1980-talets största svenska målvaktsstjärna Pelle Lindbergh som var 175 lång och knappt skulle vara tilltänkt som målvakt idag.

Det är också en målvakt som är NHL:s kortaste spelare genom tiderna.

Han nådde knappt upp till sargkanten med sina 160 centimeter.

Men Roy ”Shrimp” Worters var stjärna på 1920- och 30-talet och var tillräckligt stor på isen för att ta hem Hart Memorial Trophy som NHL:s bästa spelare säsongen 1928-29.

Idag skulle ”Räkan” knappt räcka upp till knäna på vissa NHL-målvakter.

Smeknamnet  lever ju fortfarande kvar som ett slangutryck inom hockeyn för spelare av hans storlek - en räka. I alla fall i stockholmsområdet.

Roy Worters raka motsats idag är Dallas Ben Bishop, Big Ben kallad, som är 201.

Eller varför inte Frölundas målvaktshjälte Johan Mattsson - 193 centimeter som stoppade Skellefteå.

Så många SM-guld har SHL-lagen 00:26

avMats Wennerholm

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM