Leifby: Det vågar jag slå vad om, Dif!

HOCKEY

Många mål, mycket mys, 5–5 och avgjort på sex sekunder.

Vilken Alla hjärtans dag-hockey vi fick se på Hovet.

Rosor, romantik och red line-offside.

SHL startade upp på nytt efter ett sömnigt och totalt ointressant avbrott för Sweden Hockey Games och det var oväntat trögt trots mycket gott i potten.

Djurgården och Brynäs, inblandade i varsin streckstrid kring den där play-in-lösningen som någon uttråkad SHL-kanslist har hittat på, kom ut till ett hemmamys-plågat och glest befolkat Johanneshov och gullade igång matchen.

Inledningsvis såg det ut som att de flesta helst hade stannat hemma med gumman och gosat i soffan med ”Den vilda jakten på stenen” på hyrkassett och hade det inte varit för målen så hade jag gått hem efter en kvart.

Runt, runt, runt...

Djurgården var minst sega i starten och bäst i hemmalaget var Raj-Raj-kedjan med Ridderwall, Ahlén och Johansson.

Johansson styrde in 1-0, Ahlén fyllde på med 2-0 efter att Ridderwall trampat runt, runt, runt, runt, runt, runt och runt och till slut letat upp Ahlén mitt i slottet.

De som ändå letade bäst var domartrion som lyckades hitta en andraassist på det målet och de måste varit någonstans i Rögle-matchen före uppehållet och hittat ett pass.

Brynäs saknade farthinder, i alla fall i defensiven, och ”Bulan” tog en time-out efter det där 2-0-målet och fick till en visst förbättring.

Reducering kom och så där höll det på resten av matchen.

Kvittering, ny hemmaledning, kvittering, 4-3 till Djurgården och 4-4 bockades av på lite drygt åtta minuter i den andra perioden.

Hade Timo Lahtinen suttit som expertkommentator hade kallat både försvars- och målvaktsspel för ”äckligt dysfunktionellt” och mycket mål betyder inte alltid att hockeyn som spelas är underhållande eller bra, och de båda adjektiven går ju ofta hand-i-hand.

Över strecket – tillfälligt

I tredje perioden tog det fart lite, matchen tände till, och vi höll på att få se ett par rallarslagsmål när det hårdnade i respektive målområde.

Djurgården tog ledningen på nytt, för fjärde gången i matchen alltså, vilket också betydde att de för fjärde gången den här kvällen kravlade sig förbi både Luleå och Karlskrona kring det där nedre strecket.

Det var första gången på evigheters evigheter, eller sedan den femte omgången om ni föredrar den beskrivningen, som Djurgården befann sig på rätt sida av den där förhatliga tvättlinan.

Men, och det här är ett stort MEN, eftersom Djurgården är lika dåliga på att leda i ishockey som gummi är på att leda ström så skulle det förstås trilla in en 5-5-puck också, med 3,13 kvar att spela.

5-5.

Vilken målkavalkad.

Det låter som ett resultat från elitserien 1983.

I bandy.

Matchen gick till sudden death och det där tre-mot-tre-spelet som samma uttråkade SHL-kanslist har hittat på, och under tiden vi satt och väntade på spektaklet avgjorde Brynäs och Jesper Jensen.

Pet, pet, pet och mål och så var allt över på sex sekunder.

Ungefär som på Alla hjärtans dag, alltså.

Säck med poäng

Målet var matchhjälten Jensens andra för kvällen, och eftersom Nybro-dansken också stod för tre assist denna afton så noterades han alltså för fem poäng på en och samma kväll.

Ett gott dagsverke för Jensen och en säck med poäng som andra får slita en säsong eller två för få ihop till.

Förlusten var Djurgårdens sjätte raka och när folk lämnade Hovet så hade Brynäs befäst sin topp 6-placering samtidigt som Djurgården återigen halkat ned under det där slutspelsstrecket.

Illavarslande för Djurgården förstås men allt var inte nattsvart för kaminerna.
Powerplay-spelet kom igång en aning samtidigt som Linus Hultström, hemvändaren och fjolårets mannen-med-oxpiskan-spelare ni minns, noterade sitt första mål på väldigt, väldigt länge.

Och Djurgården är ändå så pass bra stundtals att de, om de lyckas hålla en ledning vid något enstaka tillfälle till den här säsongen, kommer att passera antingen Luleå eller Vilda Väsb... förlåt, Karlskrona, kring det där strecket och knipa en play-in-plats.

Det sätter jag ett dussin chokladdoppade jordgubbar på.