Jag är inte alls främmande för att Luleå vinner i morgon

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-04

KARLSTAD

2-0 till Färjestad mot Luleå efter andra ronden.

Det låter mycket säkrare än det har varit.

I måndags behövde värmlänningarna en fjärde period för att avgöra.

Här i Karlstad var det riktigt skakigt på slutet, och segern var inte säkrad förrän efter 59.52 - med en puck i tom lulekasse.

Följ ämnen

Då hade i anfallet dessförinnan en puck virvlat förbi två Luleå-spelare i mycket bra position framför Färjestads mål...

Inte för att jag tvivlar på att Färjestad i sina bästa stunder är ett bättre hockeylag än Luleå i sina bästa stunder.

Det kunde man nu till exempel se i den andra perioden när Färjestad, sedan man väl gjort första målet, plötsligt kom loss och fick ytor för sitt snabba attackspel.

Hjärtat viktigt

Det är bara så att det är sällan som hockeymatcher vinns så numera. Speciellt sällan är det som täta, tjuriga slutspelsmatcher vinns på sånt sätt.

Ingenting är viktigare i den här typen av tuppfäktningar än att hjärtat är med, och ett lag får absolut inte - som Färjestad nu gjorde - gå in till en sistaperiod och bara tro att man ska spela av en 3-0-ledning.

Det är livsfarligt, och Färjestad bjöd nu in Luleå i matchen igen. Ett tillfälle som energiknippen och retstickor som Per Ledin, Linus Fagemo och Magnus Nilsson bara hade legat och väntat på.

Ty i Luleå, det hårt skadedrabbade Luleå, var det prima kämpatakter från början och alla 60 minuterna.

Jag är inte alls främmande för att Luleå tar sin första kvartsfinalvinst hemma på fredag, om man bara förmår att ta med sig det goda härifrån.

Att detta sen ändå inte kommer att räcka till avancemang är en annan historia.

Tre målpass från backar

Är man som Luleå elithockeyns överlägset sämsta bortalag - bara två vinster på 26 bortamatcher i vinter - har man inget i en SM-semifinal att göra.

När man talar om Färjestads styrka är det nästan alltid spelet framåt man koncentrerar sig på; på Jönsson-ligan, även denna kväll isens bästa formation.

Inte lika ofta talas det om backarna. Dags alltså att jag gör det.

Den här gången är nämligen den styrkan så uppenbar, när de tre första FBK-målen under elva minuter i mellanperioden alla kommer till efter briljanta framspelningar av tre olika backar:

Martin Lindmans vid 1-0, i spel fyra mot fem, ett långpass från egen zon till Peter Nordström som snabbt lägger in pucken i "slottet" där Mathias Johansson drar mål-Henriksson åt ena hållet och lägger pucken åt det andra;

Per Hållbergs vid 2-0, sedan Jörgen Jönsson grävt fram pucken, en läcker lyftning fram till Peter Nordström som kommer infarande från vänster och tvärstannar så att han lurar iväg mål-Henriksson helt och kan skyffla in pucken i öppet mål;

Radek Hamrs vid 3-0, från egen zon en långpuck som friställer Hannes Hyvönen vid blå linjen.

Tre målpass - tre delikatesser.

Det är såna artistiska avbrott vi vill njuta av även i tuffa, griniga slutspelsmatcher.

Även om, som Bengt-Åke Gustafsson sa, det viktigaste är att vinna.

plusmatchen

publiktryck

spänning

kamp

artisteri

plus totalt:12 plus

Lasse Sandlin

Följ ämnen i artikeln