Djurgården coachas av muppar

HOCKEY

Sportbladets Lasse Anrell: De har lärt sig hur man bygger skyttegravar

GÖTEBORG

Djurgården närmar sig sakta det slags hockeynirvana som kallades Lasse Falk-hockey.

Det innebär i korthet att man inte anfaller om man inte är hundraprocentigt övertygad om att man har ryggen lika fri som om man var ensam på planeten.

Mupparna Hans Särkijärvi & Challe Berglund håller sakta på att bygga ett Djurgården som tar defensiven till en helt ny nivå för 2005.

När mediokra lag som Leksand, Mora och Södertälje försöker anfalla tar Challe Särkijärvi hem alla hästar och placerar dem i en otroligt rörlig och effektiv fyrmannabox som knappt går att forcera.

Frölunda vann skotten med 53-15.

53-15.

De siffrorna brukar betyda spel mot ett mål. Det gjorde de här också. Men nästan alla Frölundas 53 skott var av ganska ofarlig karaktär. Skott från täckt blå linje, från sarghörn, från röriga lägen. Djurgården tillät dem aldrig att komma riktigt, riktigt nära inpå. De trycktes ut i sarghörnen och de snurrade mest runt som dyra höns.

Det var mycket effektivt. Challe Särkijärvi har lärt de unga spelarna hur man inte går bort sig. De coachar som gubbarna på läktaren i Mupparna. Gnäller på allt som luktar anfall. De har lärt sig hur man bygger skyttegravar.

Oduya - gårdagens man

Hade det inte varit för ett yrvaket ledningsmål för Frölunda efter 34 sekunder och för en överkörning av Martin Plüss på fantastiske målvakten Teemu Lassila, när Frölunda avgjorde matchen i slutminuterna genom Ronnie Sundins skott från blå linje, hade Djurgården tagit poäng. Kanske till och med vunnit. Så väl lyckades taktiken. Så väl lyckades Challe Särkijärvis mupptaktik.

Johnny Oduya var annars gårdagens man.

Från Ful Gubbe till Go Gubbe - över en natt. Nja, inte en natt, kanske men en 50 mils förflyttning från Globen till Scandinavium. Från Stockholm till Göteborg. Från buse till tekniker. Från hatad till publikens lilla fästmö. När jag ser Oduya hoppa upp mot plexiglaset efter matchen för att motta klackens kärlek är det hänförande.

Jag frågade honom vad som egentligen hänt.

- Första året i elitserien går det väldigt fort. Man hinner ingenting, säger han.

Han menar antagligen att det han hann i Djurgården förra året var att vara ful. Nu hinner han visa att han har teknik, briljans och smarthet. Det är hänförande. Det är en totalförvandling. Som om Svennis skulle föreläsa om moral och etik. Som om Beckham skulle bli påve. Som om Håkan Mild skulle ha teknikskola.

Som om Johnny Oduya skulle utses till matchens lirare.

Fast det var exakt vad som hände. Det var en mycket märklig upplevelse.

Landslagssuccéen senast har gjort underverk med Oduya. Han är årets rookie i elitserien. Från snickeboa till altaret. Det är en helt ny spelare vi ser. Hans genomåkning i tredje perioden, när han fintar bort praktiskt taget hela Djurgården, visar upp en spelare med ett helt nytt slags självförtroende.

En go gubbe, kanske.

Frölunda spelade en intressant ishockey. De var beredda att offra allt - i försvarsspelet.

Djurgårdens enda farliga anfall kom i numerärt underläge (!). Frölunda gick bort sig - som Moses i Röda havet, sa Lundh efter matchen - och han hade rätt. I övrigt skapade de ingenting. Stephan Lundh har jobbat med Falk så han vet hur svårt det kan vara att anfalla. Nu såg han sina spelare försöka och försöka. Men jag tycker lagets offervilja från försvarsspelet lyste med sin frånvaro i anfallsspelet. Det var nästan bara vid 2-1 som just Martin Plüss visade en smula hjärta och ondska. Jag antar att det behövs mera sånt för att ta sig igenom Djurgårdens massiva försvarslinje.

Ödesmatch på Hovet

Challe Särkijärvi står inför en intressant uppgift i morgon.

Då avgörs deras framtid.

Då avgörs hela Djurgården hockeys framtid efter den här mardrömsstarten.

Då spelas nämligen en väldigt uppenbar ödesmatch för två lag i elitserien. Djurgården möter Leksand på Hovet. Det som en gång i tiden skulle varit en klassisk toppmatch inom svensk hockey blir en episk uppgörelse om vilka som ska ta steget upp ur träsket och vilka som ska vara ohjälpligt kvar.

Då måste ni anfalla, hur ska ni göra då, frågade jag Hans Särkijärvi. Han svarade att han nog ska komma på nåt.

Fan trot. Men det blir intressant att se.

Djurgården-Leksand i morgon: elitseriens första ödesmatch i år. Jag skulle inte vilja vara den coach som förlorar den.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM