Hon tvingades spela med hjärnskakning

Lina van Noort tog sig tillbaka efter tre år

Reporter: Emelie Fredriksson

Publicerad:
  • 52 hjärnskakningar i SDHL enbart under de senaste två säsongerna.

  • I en stor spelarenkät av Sportbladet larmar nu flera drabbade spelare om en ohållbar situation i många klubbar.

  • Vittnesmålen handlar om bristande kunskap och hjälp i klubbarna, självdiagnostisering – och skadeperioder som är onödigt långa.

JÖNKÖPING. Tränarna sa åt spelarna att skjuta lågt på henne på uppvärmningen.

Trots en hjärnskakning fick HV-målvakten Lina van Noort vara backupmålvakt i flera matcher – och var sedan borta från hockeyn i tre år.

– Jag förstår vilket läge de var i, men någonstans fick hockeyn gå före min hälsa, säger 21-åringen.

Lina van Noort, då Jansson, hade just flyttat hemifrån och skulle växla upp ishockeyn när olyckan var framme.

På en träning med HV71 fick hon en spelare, som i princip crosscheckade henne i ansiktet, över sig. Trots huvudvärken som kommit efter smällen var hon med som backupmålvakt på matchen dagen efter. Under uppvärmningen fick hon ett slagskott rakt i huvudet och sen blev det suddigt.

Hon minns att hon ändå stod i båset.

Efter det låg hon i ett mörkt rum i några dagar, men blev snabbt otålig. Hon började gå till ishallen och hälsa på kompisar och ingen stoppade henne. Vardagen rullade på och längtan tillbaka till isen var stor.

Foto: STEFAN JERREVÅNG/AFTONBLADET
Lina van Noort hette förut Jansson i efternamn.

När HV71 hade svårt att hitta en backupmålvakt gick frågan till skadade Lina. Hon hade ju trots allt både bra och dåliga dagar.

17-åringen gjorde vad hon menar alla hade gjort i hennes situation, och sa ja.

– Vad var alternativet kände väl dom, och vad skulle jag säga? Jag var ny här och ville ta plats och inte svika laget. Det blev väl en konflikt liksom.

Du var 17 år, de vet att du vill spela och tar chansen och frågar? Det låter som något slags utnyttjande?

– Jag kände nog aldrig att de utnyttjar mig, men nu i efterhand är det klart att jag önskar att de aldrig hade satt mig i den situationen, men jag är inte arg på dem på något sätt. Jag förstår läget de var i också, men för min del var det kanske inte jättebra, så får man ändå se det.

Tror du att det påverkade att du blev borta så länge?

– Det är svårt att spekulera i men självklart var det inte optimalt att åka bussresor mitt i natten till Stockholm och tillbaka och stå på is, byta om, och hela den situationen och miljön när man återhämtar sig från en hjärnskakning.

Det var ju fyra år sedan. Tror du samma sak skulle kunna hända i dag?

– Jag tycker nog att det utvecklats. Jag hoppas att resurserna finns att värva en ny målvakt om en blir skadad. Det fanns nog inte riktigt då även om det inte var jättelängesedan. Jag hoppas att alla klubbar har det så nu.

Psykiska problem

Lina van Noort beskriver den långa tiden med besvär som väldigt jobbig. I början, när väl hjälpen sattes in efter en månad, fick hon ganska mycket hjälp. Men när det inte hände något avtog den successivt.

Folk runtomkring började tvivla och frågade om hon inte borde prata med en psykolog. Problemet var kanske psykiskt ändå?

– Jag sa ofta att jag hellre hade brutit alla mina ben i kroppen för då hade folk sett det. Det är många som vet att en hjärnskakning är illa de första veckorna och sen blir det bättre. Det är ganska få som vet att många lever med livslånga men och mår väldigt dåligt. 

Foto: STEFAN JERREVÅNG/AFTONBLADET
Foto: STEFAN JERREVÅNG/AFTONBLADET

De som stod nära förstod, men det mest frustrerande var det upplevda sveket från läkarhåll.

– Jag har haft läkare som jag gått till efter ett år med huvudvärk som rekommenderat att jag ska dricka lite mer vatten. Även läkare inom vården är fortfarande okunniga inom hjärnskakningar och man har fått googla mycket själv.

Hur frustrerande är det att hjälpen sett ut så?

– Enormt. Det är klart att man tvivlar på sig själv när man går till en läkare som säger att jag ska prova och dricka lite vatten. Som att man inte försökt allting för att inte ha huvudvärk. 

Lina vågade inte hoppas på en comeback förrän några månader innan den blev verklighet. I dag njuter 21-åringen, som spelat fyra matcher för guldjagande HV71, extra av att vara hockeymålvakt men hennes sätt att spela har förändrats. Hon är inte lika aggressiv som tidigare, går inte ut och möter spelare på samma sätt utan backar mer. Hon gör det inte medvetet, men hon är medveten om att hon gör det.

De positiva känslorna över att kunna spela ishockey igen har sällskap av andra känslor.

– Det är en oro varje dag. Om jag får en smäll till, vad händer då? Men någonstans får jag värdesätta det jag tycker är roligt och det blev hockeyn liksom, säger hon.

Klubbdirektören Agne Bengtsson får Linas historia förklarad för sig och säger att han gissar att det hänt en del sedan hon drabbades. I år när seriesegrarens målvakt Anna Amholt är borta med en hjärnskakning har klubben till exempel värvat in en ersättare.

– Det här är inget vi kan stå bakom om det var på det sättet, absolut inte. Jag hoppas att det inte finns kvar sådana dumheter. Vi försöker vara väldigt noga med sådana här saker nu, säger han.

Publicerad: