”Fingret var bara borta”

HOCKEY

Andreas Johansson om flytten från Färjestad, livet i S:t Petersburg och hur han förlorade en bit av fingret

Foto: Trivs Andreas Johansson har anpassat sig bra till livet i ryska S:t Petersburg – trots att han inte blir mätt av maten och trots att han förlorade en bit av sitt finger under en match.

S:t PETERSBURG. Det är skillnad på idrottsskador och idrottsskador.

Vissa stukar en fot, andra vrider ett knä – Andreas Johansson fick fingret avhugget.

– Fingret var bara borta. Det måste ha ramlat ner på isen.

Sportbladet slog sig ner med en ärrad 34-åring för att gå igenom en händelserik rysk höst.

En dag i somras var legendaren Sven Tumba i Karlstad och hälsade på i Andreas Johanssons nyöppnade hockeybutik.

När han fick höra den stora nyheten gick han omedelbart fram till Johansson och kramade om honom:

– Ska du till Ryssland? Det är mäktigt det, Andreas. Klarar du det, så klarar du allting.

Drygt fyra månader senare är det dags för en första delsummering.

Andreas Johansson har gjort 23 poäng (9+14) på sina 30 första matcher, och etablerat sig i förstafemman hos ligatvåan SKA S:t Petersburg.

Det verkar som att han klarar av det.

– Det är verkligen något mäktigt över Ryssland. När vi åker och spelar i en liten hall i någon avlägsen stad, och de spelar den ryska nationalsången på högsta volym genom spruckna högtalare och alla sjunger med ... Då får man gåshud. Då går det verkligen upp för en att man är med om något speciellt.

”Har fått så jävla mycket skit”

Innan vi går vidare finns det en sak som Andreas Johansson vill få avklarad, en gång för alla.

Det handlar om hur det gick till när han lämnade Färjestad.

– Alla människor hemma tror att jag bara drog och lämnade Färjestad i sticket – men så var det inte. Jag har fått så jävla mycket skit, men så här var det: Färjestad okejade Ryssland till min agent innan jag ens kände till erbjudandet.

Du känner att det var de som ville bli av med dig, snarare än att du ville sticka?

– Alltså, jag vill klargöra det: Hade Håkan Loob sagt: ”Andreas ska spela i Färjestad”, så hade jag självklart gjort det. Men när min agent säger: ”Nä, Håkan kan tänka sig att sälja dig”, då kände ju jag att jag inte var särskilt viktig. Och därför blev det fel att jag framstod som någon jävla bov utåt. När det kommer kommentarer i tidningarna om att ”vi vill ändå inte ha spelare som inte har Färjestad-hjärta”, och fans snackar om ”den där jävla svikaren” – det är klart att man tar åt sig lite, när det inte var så.

Men givetvis hade pengarna betydelse?

– Naturligtvis. Alla de som sitter hemma och säger att pengar inte spelar någon roll – de hade hoppat på direkt. Men jag har läst att jag tjänar 14 miljoner netto, och det stämmer inte alls.

Hur mycket får du för en säsong? Hälften?

– Det ligger där någonstans, ja.

Nu sitter vi i en hotellbar på S:t Petersburgs huvudgata Nevskij Prospekt.

Johansson pekar ut på tvärgatan Vladimirskij Prospekt, som leder hem till hans rymliga lägenhet:

– Vi räknade en dag, och det fanns 41 skoaffärer bara på den gatan. Lite fler än i Karlstad ...

Dagens S:t Petersburg är en märklig blandning mellan modern storstad och gammaldags järnridåhåla.

Stadens hockeyklubb reflekterar det. Trots alla Gazproms gasmiljoner – och de är många – sköts stora delar av SKA:s verksamhet som om det fortfarande var en arméklubb.

– Det jag har svårt för är den här regementesmentaliteten, att man ska göra allt i grupp, att de ska ha ett vakande öga över en hela tiden. Jag är ändå 34 år, och är van att ta hand om mig själv.

Före varje hemmamatch interneras spelarna på baza, den gamla militärbasen som fungerar som högkvarter.

– Inte mitt favoritställe. Vi är två stycken som måste dela på ett fem kvadratmeter stort rum, där det inte ens finns en tv. Och toaletten vägrar jag gå in på, den är bara för skabbig. Golvet lutar, det är vatten som rinner överallt och det är riktigt bedrövligt.

Ni äter där också?

– Tyvärr. Jag fattar inte vad maten där innehåller, vad de har för råvaror i den. Den ger ju ingenting. När man ätit så är man hungrig igen en kvart efteråt.

Besvärligt läge – men inget som inte de ryska läkarna råder bot på.

– De kommer med piller och tillskott hela tiden. Hela tiden frågar de: ”har du energi?”, och svarar man någonsin ”nej” så är det dropp med mineraltillskott direkt. Först var man ju

lite tveksam – och kollade verkligen upp att det är tillåtet – men jäklar, att det funkar. Mineralerna går rätt ut i blodet och man känner sig mycket piggare direkt.

Andreas Johansson har lärt sig att lita på de ryska läkarna.

Inte nog med den omskrivna hotellbranden i september; några veckor senare drabbades han av en riktigt otäck skada.

Efter en våldsam slashing mot vänsterhanden ramlade toppen av lillfingret helt enkelt av.

– Direkt kände jag ju att det var något som var rejält fel, så jag bara drog av mig handsken och åkte rätt in i omklädningsrummet. Och där märkte jag att ... ”Jävlar, var är fingret?”.

Johansson fortsätter:

– Jag kollade i handsken, såg efter om det hade fastnat där, men ingenting. Det måste ha ramlat rätt ner på isen, när jag drog av mig handsken. Fingret var bara borta.

Hyfsad chock det måste ha varit.

– Jo, det är klart att man fick en rejäl chock, men det var ju inte så att halva fingret var borta. Det var bara en liten stump.

En halv centimeter, eller?

– Ja, något sånt.

En sorts stödskena hjälpte snabbt Johansson tillbaka till isen, men den kunde inte bota hans malande oro.

”De ryska läkarna var kanon”

– Det var en period där det var rätt jobbigt. Fingret hade gått att lappa ihop ganska hyfsat, men det blev liksom aldrig så mycket bättre. Det kändes som att läkningen stod ganska still, och det började pratas om att blodcirkulationen inte var som den skulle. Ett tag undrade man om det fanns en risk att jag skulle vara tvungen att amputera fingret.

Så vad hände?

– Det var ju oroligt. Skulle jag bli av med fingret? Men jag måste säga att de ryska läkarna var kanon. Vi var på regelbundna kontroller, och de lugnade mig hela tiden:

”Det kommer att bli bra, Andreas”. Och det blev det ju.

I dag känns livet kanon. Fingret har läkt ihop riktigt bra, jag trivs i S:t Petersburg och det är kul att spela hockey. Mer begär jag inte.

Andreas Johansson om...

...SKA St Petersburg:

– Huvudsponsorn Gazprom är ju ett av världens allra största företag, och visst märks det att det finns enorma pengar bakom. Framförallt märks det ju genom att det mesta funkar i klubben – i många andra ryska klubbar får man känslan av att det är tvärtom. I fjol kom SKA på fjortonde plats, och nu ligger vi tvåa. Och även om pengarna är en förutsättning tror jag att coachen Barry Smith är den stora förklariangen.

...den ryska ligan:

– Den är bättre än den svenska. Här finns minst tio lag i den ryska ligan som varit topplag i Elitserien. De har ju som uttalad målsättning att utmana NHL, och även om jag tror att det kan bli svårt att nå hela vägen dit så tror jag verkligen att det här kommer att vara en sorts europeisk superliga framöver.

...framtiden:

– Jag har blivit erbjuden att förlänga mitt kontrakt här, men avvaktar lite. Det är definitivt ett alternativ, för jag tror att jag spelar hockey nästa år också. Däremot ser jag aldrig mig själv spela i Elitserien igen.

Vi är också med i olycksklubben:

Maj 2001: AIK:s landslagsback i fotboll Karl Corneliusson skivar gurka i köket. Han halkar, skär av senorna i vänster pekfinger och blir borta i sex veckor.

Maj 2002: Valencias landslagsmålvakt Santiago Canizares tappar en flaska after-shave som träffar foten så olyckligt att hälsenan skadas svårt. Canizares missar VM.

December 2004: Servettes Paulo Diogo firar segermålet mot Schaffhausen. Den nygifte Diogo klättrar upp på stängslet bakom målet, vigselringen fastnar och fingret slits av. Diogo varnas.

Juni 2006: MFF:s sportchef Hasse Borg öppnar en läsk med en snusdosa. Kapsylen träffar MFF:s finske landslagsman Jari Litmanen i ögat. Litmanen blir borta ett par veckor.

Januari 2007: Störtloppsåkaren Hans Olsson, 22, faller illa i en världscuptävling i Val d’Isere. Han tappar medvetandet, kanar på ansiktet på den isiga snön, och får svåra brännskador.