’Jobbigt att se det – har varit en pärs’

HOCKEY

Berättar om skräckskadan: ”Mer jobbigt mentalt”

1 av 4

Anton Starby gjorde allsvensk debut, men tvingades lämna med ett finger kvar i sargen.

Nu berättar 23-åringen om skräckskadan och den nya situationen.

– Det är mer jobbigt mentalt än fysiskt, säger Starby till Sportbladet.

Hockeydomaren Anton Starby, 23, kommer att minnas datumet 16 augusti 2016 resten av livet.

I sin första match på allsvensk nivå, träningsmatchen mellan Tingsryd och Oskarshamn, fastnade linjedomaren med högra lillfingret i sargen och fick det avslitet.

Nu berättar 23-åringen själv om skräckskadan för första gången.

– Jag minns att jag faller ner till isen och ser att jag saknar en bit av fingret. Jag skrek bara rätt ut, säger Starby.

”Jobbigt att se det”

Därefter fördes domaren till Växjö i ambulans innan han förflyttades till Linköping för operation.

Men fingret gick inte att rädda.

– Det kommer att ta ungefär ett år innan allt är helt återställt med nerverna och huden som ska läka ihop. Annars handlar det mest om att vänja sig vid tanken att fingret inte är som det brukar. Läkarna säger ändå att det var ’rätt finger’ och att det inte ska behöva hindra mig något.

I torsdags var Anton på återbesök på sjukhuset och fick för första gången efter operationen se högerhandens nya utseende.

– Det var rätt jobbigt att se det. Det har inte läkt ihop helt riktigt än och det är ett öppet sår på vissa ställen. Det var en pärs faktiskt. Väldigt jobbigt.

– Det är mer jobbigt mentalt än vad det är fysiskt. Men det handlar nog om bara försöka vänja sig, fortsätter Starby.

”En väckarklocka”

Nu går 23-åringen sjukskriven i ytterligare några veckor innan han kan återvända till jobbet som lagerarbetare – och hockeyrinken där 23-åringen inför den här säsongen blivit uppflyttad till hockeyallsvenskan.

– Absolut, målsättningen är att vara tillbaka i oktober. Hockeyn är ju den stora passionen i livet. Det här var ju första matchen med hockeyallsvenska lag så det var ju en minnesvärd debut, haha. Jag försöker vara positiv, jag kan inte få tillbaka fingret och får lära mig leva med det även om det är jobbigt stundals.

Hur tror du att du kommer reagera när en liknande matchsituation kommer att dyka upp igen?

– Det kommer nog att vara en väckarklocka som ringer där och då. Men det är ju som med allting annat. Har man fallit av hästen är det bara upp på den igen. Ibland händer sådana här olyckor, men man måste fortsätta våga.

ARTIKELN HANDLAR OM