Mejla

Per Bjurman

Bjurman: Egentligen är det helt absurt

Möts på jättearenan där Sverige slog Saudiarabien

Publicerad:

DALLAS. I NHL inleder vi 20-talet med en omöjlig happening.

För egentligen är det ju helt helt absurt att två hockeylag från Dallas respektive Nashville ska spela utomhusmatch på jättearenan i Texas där Sverige slog Saudiarabien i klassiska åttondelen i fotbolls-VM 94.

Men nyårsdagsduellen mellan Stars och Predators äger inte bara rum – den har alla förutsättningar att bli bästa Winter Classic-showen genom tiderna.

Ja, nej, sett till vad som hänt i NHL senaste decennierna är inte heller 2020 års version av Winter Classic mycket att höja på ögonbrynen åt.

Lag hemmahörande på icke-traditionella marknader i den solstekta södern är sedan länge standard och utomhusmatcher arrangeras numer på löpande band – även i regioner där begreppet ”vinter” kan betraktas som relativt. 

Men ändå. 

I ett större perspektiv är dagens folkfest på Cotton Bowl – den ärevördiga arenan strax öster om centrala Dallas där Kennet Andersson och Martin Dahlin gjorde några av sina mest klassiska 94-mål i den omsusat stekande hettan i åttondelen mot Saudiarabien – en riktigt skruvad tripp.

1 av 2 | Foto: Jack Mikrut / TT / / TT NYHETSBYRÅN
Sveriges Martin Dahlin sitter i famnen på Kenneth Andersson efter klassiska åttondelen 1994.

Kan bli det bästa utomhusslaget

Om vi lyckades återuppliva de hockeypionjärer som lämnade jordelivet under 80- och 90-talet (vilket ju vore ett oerhört medicinskt och existentiellt under, men just nu bortser vi från det…) och förklarade upplägget för dem skulle de först skratta sig tårögda åt blotta tanken på att det finns NHL-lag i såväl countrymusik-mekkat i Tennessee som i JR Ewings bredbenta hemstad på Texas nordöstra slätter – och sedan be oss sluta med psykedeliska droger när vi insisterade på att nästan 90 000 fans kommer se dessa sydstatslag utkämpa en viktig tävlingsmatch under bar himmel i en jättelik arena i Dallas som vanligtvis används för college-varianten av amerikansk fotboll och också råkar vara helig svensk fotbollsmark efter den där Kennet Andersson-showen i juli 1994.

För bara några decennier sedan var detta i praktiken lika otänkbart som en mästerskapsmatch i baseboll mellan Norge och Finland – på havets botten.

Men som sagt:

Dallas Stars och Nashville Predators ska inte bara gå i clinch i årets Winter Classic – de kan mycket väl komma att ställa till med bästa utomhusslaget sedan NHL lanserade det lukrativa konceptet i slutet av 00-talet.

Svurna rivaler i samma division

Publiksuccén är given redan på förhand. Cotton Bowl tar in drygt 80 000 själar – och det är lapp på luckan. Sista biljetten såldes faktiskt redan i april. Vilket innebär näst högsta åskådarsiffran någonsin – bara Red Wings och Maple Leafs har varit värre med 105 000 (!) vittnen på gigantiska Michigan Stadium i Ann Arbor på nyårsdagen 2014.

Människor i de här trakterna råkar dessutom vara exceptionellt bra på att ställa till med party när tillfälle ges – och en tilldragelse som här, vars like de aldrig tidigare  upplevt, kommer de krama varje sekund av rajtantajtan ur. De tillresta Predators-fansen – uppemot 30 000, sägs det – är precis likadana och har garanterat samma ambitioner.

Allra mest lovar dock det faktum att det här just de här två lagen som går i strid under det molntäcke som enligt prognoserna kommer parkera ovanför The Big D i eftermiddag. De är svurna rivaler i samma division, ont blod kokar i den inbördes relationen efter ett oändligt antal infekterade möten – och bägge spelar sprakande aggressiv, snabb, offensivt präglad hockey men har under hösten presterat sämre än väntat och fått klösa och riva för att hänga med i playoff-racet och måste vinna matcher som den här.

Borde inte vara möjligt

Det kommer, gissar jag, inte ta många minuter innan de inblandade spelarna – inklusive Filip Forsberg, Viktor Arvidsson, Calle Järnkrok, Mattias Ekholm, John Klingberg och Mattias Janmark; de första svenskar som uppträtt på Cotton Bowl sedan ”Kneten” och de andra bronshjältarna för 25 år sedan – glömt den unika inramningen och förvandlar det som vanligtvis tenderar att bli rätt ett rätt såsigt jippo till en holmgång på liv och död.

I samma stund glömmer vi som tittar i så fall att vi ser något som inte borde vara möjligt och bara njuter av ett storartat hockeydrama.

Av: Per Bjurman

Publicerad:

LÄS VIDARE