Svarta Oktober - Skellefteås mardröm

Fem raka förluster.

Efter en strålande inledning på säsongen kom Svarta Oktober och la sig som en mörk filt över Skellefteå.

Nej, jag tänker inte gapa om kris. Men det går inte heller att blunda för Skellefteås problem.

Den 2 oktober vann Skellefteå över Växjö hemma med 2-1. I det läget låg laget i toppen av tabellen och ingenting tydde egentligen på att den situationen skulle förändras.

Men sedan kom förlusterna och med dessa raset i tabellen.

Nej, anledningarna har inte varit svåra att hitta:

✔ För få spelare som producerar poäng.

Till exempel har kedjan med Holloway, Olimb och Aaltonen bara gjort ett enda mål tillsammans.  Hur bra Jocke Lindström än är kan han inte dra det här tåget ensam.

✔ Ett powerplay som helt gått i stå.

Det går knappt att ta in att ett lag med så många offensiva hot inte lyckats göra ett PP-mål på sju matcher. Det är i det närmaste obegripligt. Kan man mönstra spelare som Jocke Lindström, Jonathan Pudas, Oscar Möller och Jimmie Ericsson borde man formligen ösa in mål i den spelformen.

Kapten Ericsson har nog analyserat rätt när han säger att motståndarna har scoutat alla duktiga skyttar så väl att Skellefteå måste hitta nya vägar till målet.

Oktober har alltså varit becksvart för laget som började serien så imponerande. Och i takt med förlusterna har självförtroendet rasat - liksom tabellplaceringen.

Det hade gått att ta fram den stora motorsågen i det här läget, men det känns faktiskt fel. Det finns för många tecken på att laget kommer att komma ur den här hemska månaden och gå mot ljusare tider.

Sagolik hockeymatch

Förlusten senast mot Linköping var ett stort fall framåt och den här förlusten mot Frölunda var faktiskt direkt bitter.

Skellefteå ledde med 2-0 och såg ut att ha fått massor av energi av ljuset från årets första snöfall. Jimmie Ericsson hade dessutom fått göra mål i powerplay, iskallt framspelad av Jocke Lindström.

Skellefteå mot Frölunda var faktiskt en alldeles sagolik hockeymatch. Två lag som verkligen mätte sina krafter över hela isen. ”Slutspelskaraktär” är ju en fin klyscha att ta till när en match liksom sprakar lite extra och sticker ut ur en grå lunk. Det här var precis en sådan match.

Svarta Oktober är snart över och jag är övertygad om att november kommer att le mot Skellefteå på ett helt annat sätt.

Det är en gammal sanning att allt ofta sker med fördröjning i ishockey. Min gissning är att vi om några veckor kan konstatera att Skellefteås två senaste förluster faktiskt var början på en bra period.

Frölunda ser ut som en utmanare

Men det finns onekligen detaljer som som Skellefteå måste få ordning på. Än så länge har man fått extremt dålig utdelning på sina nyförvärv. Edwin Hedberg, Mathis Olimb, Juhamatti Aaltonen och Robin Alvarez värvades för att producera – men utdelningen har varit i det närmaste en katastrof.

Ta en spelare som den begåvade Aaltonen. Han går fortfarande och väntar på sitt första mål för säsongen. Mot Frölunda hade han flera stora lägen, men om det inte ens räcker med öppet mål blir det jobbigt.

Frölunda då? Jodå, även om det hade blivit förlust tror jag att  Roger Rönnberg hade varit hyfsat belåten. Med Rahkshanis återkomst har han fått en sylvass förstakedja och det var exakt de spelarna som vände den här matchen.

Joel Lundqvist gjorde sin 900:e match för Frölunda och tog in laget i matchen. Ryan Lasch och Rahkshani fixade segern med varsin högklassig straff.

Frölunda ser allt mer ut som både ett topplag och en realistisk utmanare om SM-guldet.

avJohan Håkansson