”Fick blodad tand av Hardy”

HOCKEY

Dahlén gör karriär som NHL-coach: Kul att prova, jag har fått mycket förtroende

NEW YORK. Han kan tidvis avundas forwards som i de nya regeltolkningarnas NHL slipper bli omfamnade av Ulf Samuelsson typer i varenda anfall.

Men för det mesta får Ulf Dahlén stimulans så det räcker som tränare.

– Det är samma slags utmaning när man coachar. Man vill framåt och man vill bli så bra som möjligt, säger svensken i Dallas Stars ledarstab.

Det är bara fem år sedan Ulf Dahlén, 40, avslutade en egen, formidabel spelarkarriär – som bland annat omfattade 14 framgångsrika NHL-säsonger.

Ändå har han redan lyckats göra djupare avtryck som tränare än de flesta svenska hockeyledare åstadkommer under en hel yrkesbana. Han var assisterande tränare åt Hardy Nilsson i Tre Kronor – och nu är han inne på sin andra säsong i samma roll i NHL-laget Dallas Stars.

– Jag fick blodad tand under det lärorika året med Hardy och var beredd att hoppa på ett jobb som huvudtränare hemma i Sverige, berättar Ulf när vi ses över en kopp Starbucks-kaffe under ett nästan veckolångt gästspel Dallas gör i New York.

– Sedan fick jag erbjudandet att komma hit och eftersom de ville att jag skulle ta hand om powerplay, ett område jag känner och har idéer kring, och familjen inte var främmande för att flytta tillbaka till Dallas, så kändes det kul att prova på ett sådant äventyr några år.

Och det har gått i princip lika bra som när den ettrige jämtlänningen utförde andras instruktioner i samma liga.

– Jag har fått mycket förtroende av huvudcoachen, Dave Tippett. Numer deltar han inte i powerplay-mötena, han kommer och tittar på dem i stället. Jag håller helt i den biten. Och det är förstås kul. Man vill ha förtroende, säger han.

Är det kul att vara del av ett lag igen?

– Ja, det har man ju varit hela livet. Det var roligt redan att komma in i Tre Kronor-gänget med Hardy.

”Gäller få ut det bästa”

Men man måste få en annan relation till killarna som tränare?

– Skillnaden är större här i NHL, för här är makten större och de förändringar man gör har större effekter på spelarnas liv. De kan bli nerskickade i farmarligan eller trejdade. Så relationen blir en annan än i Sverige, där det finns mer av social trygghet.

– Å andra sidan blir man inte tränare för att få vara kompis med spelarna. Vad spelarna tycker om dig som tränare är egentligen oväsentligt. Bara det finns en respekt. Det är det viktiga.

Fast känner jag dig rätt har du inget emot att det skrattas lite också...

– Nej, det är klart att man ska ha roligt. Det är som i skolan, de ämnen man tyckte var roliga, de var man bra i också.

– Den stora utmaningen är att lära sig hur de olika individerna fungerar. Har man 25 killar är det tio man måste skrika åt, tio som ska ha en klapp i ryggen och så fem man inte behöver säga något alls åt. Det gäller att veta hur man får ut det bästa av allihop. Det är det jobbet går ut på.

Det är inte så länge sedan du själv slutade spela, vad har hunnit förändras på den tiden?

– Man önskar ibland att man spelade nu. Jag var ju sarggnökare och nu när backarna inte får haka är det lättare för såna spelare.

Du menar att det skulle vara skönt att slippa bli kramad av Ulf Samuelsson?

– Ja, men nu ringer han i stället, ha ha.

Han har själv sagt att han inte skulle haft en chans i ”nya” NHL.

– Men det tror jag. Han hade anpassat sig. Uffe var ju stor och gick rakt på. Fast, det är det är klart...han åkte mycket vattenskidor han också (stort skratt).

– En annan stor skillnad är att allt är minutiöst kartlagt nu. Med hjälp av ny teknik vet killarna exakt hur motståndaren spelar i power play och boxplay, hur de forecheckar och så vidare. Riktigt så var det inte när jag spelade.

Vill bli huvudansvarig

Du har fyra svenskar i laget. Gör det till eller från för dig?

– Det är roligt för att man kan snacka om grejor som hänt i Sverige. Men hockeymässigt gör det ingen skillnad. De har inga för- eller nackdelar för att jag är svensk. Det är dock väldigt bra killar allihop, med fin karaktär och inställning.

Hur framtiden ser ut för Ulf Dahlén är oklart. Han vet ännu inte om han ska stanna i Dallas ytterligare något år, eller flytta hem till Sverige. Men det långsiktiga målet är att bli huvudansvarig för ett lag, helst i världens bästa liga.

– När du var spelare ville du bli så bra, och komma så långt, som möjligt. Det är samma sak när man coachar. Man vill framåt, säger han på alltjämt klockren jämtländska.

ARTIKELN HANDLAR OM

NHL