Wennerholm: Är enormt lite som skiljer

HOCKEY

VÄXJÖ. Växjö lyckas bryta hemmaförbannelsen och vinner äntligen i Vida Arena.

Men är det ett tecken på att de är på väg att vända den här matchserien?

Absolut inte.

Foto: BILDBYRÅN
Emil Pettersson

I en kvartsfinal som präglats av borta bra, men hemma pest har det blivit hemmasegrar i de två senaste matcherna.

Jag har ju suttit och väntat på att Växjö ska vakna och nu lyfte man i alla fall på täcket.

Förutom de första tio, då Malmö flög ut ur blocken, kontrollerade smålänningarna det här. Även när Malmö satsade allt framåt i jakten på en reducering i slutperioden. De spelade av matchen på ett imponerande sätt.

Eriksson storspelade i målet

Det var framförallt defensiven som fungerade, där smålänningarna höll rent framför egen kasse och framförallt - de lyckades stoppa Malmös power play. Skåningarnas paradgren.

Och målvakten Joacim Eriksson var Växjös bästa spelare med sin första nolla i den här matchserien.

Framåt handlade det än en gång om sannsagan Emil Pettersson, som petades från Skellefteå mitt under säsongen och anslöt till Växjö.

Han styrde snyggt in 1–0 på volley bakom Cristopher Nihlstorp och var även med och spelade fram till Tuomas Kiiskinens 2–0.

Utan honom tror jag Växjö redan hade legat och sippat paraplydrinkar på Mallorca eller något annat varmare ställe vi det här laget.

Emil är uppe i totalt sex poäng (fyra mål och två assist), på de fem matcherna mot Malmö. Det är han och måltjuven Kiiskinen som varit det offensiva hotet och gjort sju av Växjös totalt tolv mål framåt.

Är enormt lite som skiljer

Lagets målkungar i grundserien, Olli Palola och Dennis Everberg, är däremot mållösa efter fem matcher. Där finns ett sparkapital om inte annat.

Men viktigast av allt tror jag var att Växjö lyckades vinna på hemmaplan igen.

Det i ett Vida Arena där de bara vunnit vid full tid två gånger på de nio senaste matcherna. Och då räknar jag in den här lördagens seger mot Malmö.

Skåningarna som för övrigt hade vunnit tre raka här i Växjö.

Är det ett tecken på att det här är på väg att vända?

Jag kanske har en övertro på Växjö eftersom de vann serien och jag har tippat dem som guldvinnare.

Men svaret är ändå enkelt:

Nej, nej och åter nej.

Malmö har fortfarande 3-2 i matcher och två matchbollar kvar.

Det är så enormt lite som skiljer. Växjös 2-0 är ett typexempel på det, då pucken var max en millimeter innanför mållinjen och gav dem ett, som det skulle visa sig, ointagligt tvåmålsöverläge i andra perioden.

Och enda anledningen till att den passerade mållinjen var att den ställde sig på högkant just när den ömsom gled och ömsom rullade där bakom Nihlstorp.

Nej, Växjö har inte alls nått de höjder som jag trodde de skulle göra när jag tippade att de skulle vinna den här matchserien med 4–1 i matcher.

Nu får de vara glada om de överlever två matcher till och vinner med 4–3.

Malmö behöver sitt publikstöd

Malmö såg lite trötta ut den här kvällen, som om vändningen senast då 0–3 blev 4–3 hade sitt pris.

Den som hade mest fart var österrikaren Lukas Haudum som bara varit med de två senaste matcherna.

Jag tror Malmös chans ligger i att vinna hemma i Malmö Arena på måndag, där de haft ett massivt publikstöd i de två första matcherna. Det känns som skåningarna behöver den extra spelaren, den extra energi som 10 000 hemmafans på läktarna kan ge.

Plus att de behöver ha både millimetrar och hundradelar med sig. De som trots allt avgjort de flesta matcherna i den här kvartsfinalen. Glöm inte Malmös avgörande mål i torsdags, då målburen flyttades i samma stund som Andreas Thuresson laddade för att slå in sin egen retur i förlängningen.

Det gjorde att det målet godkändes till slut och efter en lika lång granskning som Växjös 2–0 den här kvällen.

Så tätt är det.