HOCKEY-KURVAN
Svenska NHL-doldisarna om uppväxten på samma gata – och känslan att få möta varandra på isen i världens bästa liga
De är uppväxta på samma gata.
De har NHL-debuterat.
Möt Fredrik Claesson och Erik Gustafsson – ”bröderna” från hockeykurvan.
– Vi sitter ju nästan ihop, säger den sistnämnde.
Följ ämnen i artikeln
För att klargöra direkt: De är inte syskon, inte biologiskt.
Men Fredrik Claesson, 23, och Erik Gustafsson, 24, ser sig själva som bröder och det går knappast att ta miste på.
För häng med nu – det blir en aning komplicerat:
Claesson började som målvakt i Haninge innan han gick till Hammarby i elvaårsåldern och blev back. Han gjorde en säsong i klubben och bytte till Flemingsberg i samma veva som Gustafsson anslöt till Hammarby.
Vägen korsades, utan att de träffade varandra, men i skolan lärde Claesson känna Gustafssons syster och hon sammanförde de unga hockeykillarna.
Sedan har duon följts åt.
I Djurgårdens hockeygymnasium och så småningom hemma på gatan i Västerhaninge utanför Stockholm.
Familjen Gustafsson bodde i ett radhus i närheten, men bestämde sig för att bygga villa och köpte tomten bredvid familjen Claesson, vars sysslingar också bor alldeles intill.
– Nu kallas gatan för ”hockeykurvan”, förklarar Fredrik Claesson.
– Det blir väldigt många middagar med familjerna, säger Erik Gustafsson.
Sedan är tugget i gång.
Gemensam tatuering
Om hur mammorna dricker rödvin tillsammans och om hur det springs mellan husen.
De babblar, skrattar och skämtar.
Men inte minst – de fyller i varandras meningar.
Som två bröder.
– Det är jättemånga som frågar om vi är bröder, säger Claesson.
– Ibland spelar vi med och säger att vi är det. Men vi är ju som bröder, vi sitter ju nästan ihop, tillägger Gustafsson och sneglar mot sin kompis.
– Bill och Bull, nickar Claesson.
Vi befinner oss på familjen Claessons veranda på baksidan av enplansvillan. Det är bara några dagar kvar innan duon återvänder till Nordamerika för att inleda uppladdningen för NHL-säsongen.
Temperaturen överstiger 20 grader, solen tränger in på verandan och både Claesson och Gustafsson ser närmast likadana ut; blå jeans, t-shirt och tatuerade armar.
Claesson visar en särskild tatuering som betyder extra mycket.
Inte bara för honom, utan för hela kompisskaran.
– Vi ville göra något tillsammans och hade ritat på en sådan här, säger han.
Tatueringen föreställer en kompass med sju vänners initialer:
SP (Sebastian Persson), JG (Johan Granqvist), JE (Jesper Eriksson), FL (Felix Liljegren), GB (Gabriel Landeskog).
– Men tre av dem har inte vågat skaffa en tatuering. ”Gabbe” (Landeskog), bland andra, säger Gustafsson.
Möttes i januari
I en januarimatch förra säsongen möttes polarna för första gången i NHL. Trots att de var motståndare fäste de blicken mot varandra redan under nationalsången i United Center innan matchen.
Matchen slutade med en 3–1-vinst för Gustafssons Chicago och båda beskriver mötet som speciellt.
– Vi mötte varandra många gånger vid tekningar, berättar Gustafsson.
– Vi pratade mycket på isen, hånade varandra, men sedan träffades vi efteråt, säger Claesson.
Hotades med stryk
Gustafsson vänder blicken mot sin kompis och frågar om han mötte Gabriel Landeskog i någon match.
– Nej, jag blev uppkallad dagen efter matchen mot Colorado, svarar Claesson.
– Själv mötte jag honom två, tre gånger. Han var på min sida också. Jag åkte och rappade honom på vaden hela tiden, men ”Gabbe” kan aldrig garva åt sånt. Han är så jäkla inne i spelet och jag har aldrig träffat någon som gnäller på domaren lika mycket som ”Gabbe” gör, säger Gustafsson.
Han berättar också om en incident förra säsongen.
När lagkamraten och backstjärnan Brent Seabrook kastade sig över en motspelare stod Gustafsson passivt och bevakade bråket. Plötsligt kom Los Angeles fajter, Kyle Clifford – som hade lika många utvisningsminuter som NHL-matcher förra säsongen – fram till svensken.
– Han berättade att han var tvungen att sänka mig om Seabrook inte släppte hans lagkamrat. Och jag började mumla; ”Seabrook kom igen, kom igen – upp med dig!”
Och det är just där, mitt i hettan, båda backarna vill vara.
Nödvändigtvis inte i slagsmål hela tiden – men i NHL.
De berättar om hur angelägna de är att spela till sig en ordinarie plats i världens bästa liga efter att ha pendlat mellan AHL och NHL tidigare.
”Får mat på flyget i NHL”
– Jag vill spela varje match och känna att coachen litar på mig. Att vara en i laget, att inte ha ångest över att bli nedskickad, säger Gustafsson.
Men efter Sportbladets besök på ”hockeykurvan” har Claesson nyligen blivit placerad på waivers-listan och Gustafsson nedskickad till farmarlaget.
Och där väntar en föga smickrande hockeyvardag.
– Det är alltid buss till bortamatcherna, man sitter hårt och spelar oftast fredag, lördag och söndag. Efter en sån helg är man helt slut, säger Claesson.
– Men i NHL flyger man alltid till bortamatcherna, får mat på flyget och slipper bära väskorna, fortsätter han.
– Det är en jäkla skillnad, faktiskt, tillägger Gustafsson innan Claesson återigen tar ordet och utbrister:
– Men det är bara att gnugga på!
NHL-spelarnas moderklubbar
1. Jakob Silfverberg, Anaheim Brynäs IF
2. Jacob Larsson, Anaheim Troja/Ljungby
3. Oliver Ekman-Larsson, Arizona Tingsryds AIF
4. Johan Larsson, Buffalo Sudrets HC
5. Robin Lehner, Buffalo Mölndal Hockey
6. Anders Nilsson, Buffalo Luleå HF
7. Alexander Nylander, Buffalo Chicago Mission
8. Mikael Backlund, Calgary Västerås IK
9. Nicklas Grossmann, Calgary Gnesta IK
10. Klas Dahlbeck, Carolina Katrineholms HF
11. Elias Lindholm, Carolina Gävle GIK
12. Eddie Läck, Carolina Norrtälje IK
13. Joakim Nordström, Carolina Hanvikens SK
14. Victor Rask, Carolina Leksands IF
15. Viktor Stålberg, Carolina Lerums BK
16. Lucas Wallmark, Carolina Björklöven
17. Niklas Hjalmarsson, Chicago Eksjö HC
18. Marcus Krüger, Chicago Huddinge IK
19. Erik Gustafsson, Chicago Nynäshamns IF
20. Dennis Rasmussen, Chicago Surahammars IF
21. Gabriel Landeskog, Colorado Hammarby IF
22. Carl Söderberg, Colorado Malmö Redhawks
23. William Karlsson, Columbus Arlanda HC
24. Alexander Wennberg, Columbus Boo IF
25. Mattias Janmark, Dallas Stocksunds IF
26. John Klingberg, Dallas Lerums BK
27. Patrik Nemeth, Dallas AIK
28. Johnny Oduya, Dallas Hammarby IF
29. Jonathan Ericsson, Detroit HC Vita Hästen
30. Johan Franzén, Detroit Boro-Vetlanda HC
31. Niklas Kronwall, Detroit Järfälla HC
32. Gustav Nyquist, Detroit Limhamn HK
33. Henrik Zetterberg, Detroit Njurunda SK
34. Jonas Gustavsson, Edmonton Stocksunds IF
35. Oscar Klefbom, Edmonton Hammarö HC
36. Anton Lander, Edmonton Timrå IK
37. Adam Larsson, Edmonton Skellefteå AIK
38. Jonas Brodin, Minnesota Nor IK
39. Christian Folin, Minnesota Hanhals IF
40. Joel Eriksson Ek, Minnesota Färjestad
41. Viktor Arvidsson, Nashville Kågedalens AIF
42. Mattias Ekholm, Nashville IFK Ore
43. Filip Forsberg, Nashville Leksands IF
44. Calle Järnkrok, Nashville Gävle GIK
45. Jacob Josefsson, New Jersey IK Göta
46. Anders Lindbäck, New Jersey IK Sätra
47. Jesper Fast, NY Rangers Nässjö HC
48. Oscar Lindberg, NY Rangers Skellefteå AIK
49. Henrik Lundqvist, NY Rangers Järpens IF
50. Mika Zibanejad, NY Rangers Hammarby IF
51. Fredrik Claesson, Ottawa Haninge HF
52. Erik Karlsson, Ottawa Boro-Vetlanda HC
53. Carl Hagelin, Pittsburgh Södertälje SK
54. Patric Hörnqvist, Pittsburgh Gillbo IF
55. Melker Karlsson, San Jose Lycksele SK
56. Patrik Berglund, St. Louis Västerås IK
57. Carl Gunnarsson, St. Louis HC Örebro
58. Magnus Pääjärvi, St. Louis Malmö Redhawks
59. Alexander Steen, St. Louis Winnipeg Monarchs
60. Victor Hedman, Tampa Bay Modo
61. Anton Strålman, Tampa Bay Tibro IK
62. Jhonas Enroth, Toronto Huddinge IK
63. William Nylander, Toronto Chicago Mission
64. Alexander Edler, Vancouver Östersunds IK
65. Loui Eriksson, Vancouver Lerums BK
66. Jacob Markström, Vancouver IK Sätra
67. Anton Rödin, Vancouver Hammarby IF
68. Daniel Sedin, Vancouver Järveds IK
69. Henrik Sedin, Vancouver Järveds IK
70. André Burakovsky, Washington Malmö Redhawks
71. Nicklas Bäckström, Washington Valbo HC
72. Marcus Johansson, Washington IF Lejonet
73. Tobias Enström, Winnipeg Höga Kustens HF
