Det är lugnt än, Leksand

HOCKEY

Lasse Anrell: Ni kan bygga upp ett lag på 40 matcher

SÖDERTÄLJE

Vi har bara tränat power play en enda gång hela säsongen, sa Masken efter matchen.

En enda? sa vi en smula chockade. Masken sa att han inte ville snacka skit om Pirro,

men han sa faktiskt en enda gång.

-Äh, det stämmer inte alls, han har inte varit nere på alla träningar, vi har tränat en massa power play, sa  Per-Erik Eklund när jag frågade honom.

Foto: Lasse Anrell tycker inte att "Masken" Carlsson ska få panik än, laget kommer ju att få fler chanser att spela sig kvar i elitserien.

Ni hör att det är det Leksand vi lärt känna i år. Kaos, rörigt, alla drar inte åt samma håll.

Den här gången handlade det om lagets usla power play-spel. Det kunde handlat om vad som helst. Men det är delvis en synvilla. Masken såg lite skakig ut efteråt men han såg också lite glad ut. Han sa att det varit ganska kul att stå i båset igen.

Han har ju gjort det förr i Leksand och då gick det ganska bra. Sen dess har han mest administrerat det organisatoriska kaos som Leksands spelartrupp varit.

På fem år har han värvat 80 (!) spelare. Det är tre och ett halvt lag. För varje spelare man värvar till Leksand verkar det försvinna en annan. Oftast en bättre.

Leksand är som en tivoliattraktion; slår man ner en gubbe så kommer det en annan upp ur ett annat hål. Det tar aldrig slut. Det är aldrig riktigt roligt, men aldrig riktigt tråkigt heller.

Ingen katastrof

Och jag menar; vi i media har framställt den här säsongen som en katastrof hittills. Men det är ju inte riktigt sant. Det här är ingen avgrund. Det här är fucking elitserien och här finns ingen avgrund.

Det är inte som Assyriska som sladdar i allsvenskan och inte får nån andra chans. I hockey för man alltid en andra chans. Och en tredje och oftast också en 27:e.

Så Leksand kan ligga och småsladda och vara kassa och bygga upp ett nytt lag och spel och stabilitet ett tag nu för det kommer ju alltid en kvalserie nånstans nångång där Leksand faktiskt kan ta chansen.

Så ta det lugnt med paniken.

Det är lugnt, Leksand.

Det är inte kul att sagga i 40 omgångar men det är roligare än att dränkas.

Ingen "Masken-effekt"

Hur såg det ut? Fanns det en Masken-effekt?.

Självklart inte. Masken är inte ens förstetränare. Det är Per-Erik Eklund, Pirros andrecoach. Masken coachar bara forwards. Jag tyckte visserligen att Masken borde fått ta ansvar och försöka reda upp det misslyckande han själv skapat. Men det här räcker nog. Masken är ju lite färsk.

Forwardsen spelade okej i går. Men det finns ingen som riktigt kliver fram när det som bäst behövs.

Södertälje har Anze Kopitar som bara är 18 år men skapar osäkerhet hos motståndare av Leksands kvalitet varje gång han är inne på isen.

Han ser ut som en ung Mariusz Czerkawski; majestätiskt, teknisk, full av självkänsla.

Hos Leksand finns inte ens skuggan av en sån spelare. Alla är jämnbra. För jämnbra.

Leksand är som en grå massa av oteknisk vadmal. Ingen sticker ut. Ingen vågar. Alla är okej men för att vinna matcher måste man nog vara lite, lite bättre.

Jimmie Ericsson är på väg att bli så bra. Men han är inte där än. Lagkaptenen Niklas Persson var bra i går. Hans viljemål som gav 1-1 var sånt som Leksand behöver just nu. Glöd istället för briljans. Eld istället för kunnande.

Inga målskyttar   

Leksand har ett problem gemensamt med Södertälje. Det finns inga målskyttar i laget. Båda lagen skapar massor av chanser men vartenda skott tar evigheter att skjuta. Hade en Tomi Kallio funnits på isen i går hade matchen slutar med storseger för hans lag. Det är ett kungarike både i Leksand och i Södertälje för en målskytt.

Häftigaste upplevelsen i går var faktiskt arenan.

Wow.

Vilket tryck. Jag som trodde att hockey var trist i Södertälje.

4 521 SSK:are skapade 60 minuter av tryck som var bland det absolut bästa jag upplevt i elitserien hittills i år.

Men så har de ju

Anze Kopitar också.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM