DEN UNGA ATTACKEN

HOCKEY

De här ungdomarna kan vara stommen i OS 2010

Foto: ROOKIEHOCKEY Dick Axelsson i Djurgården är tvåa i poängligan och – enligt Mats Wennerholm – en av elitseriens hetaste rookies.

Det har bara gått fyra omgångar av elitserien, men jag har redan sett svensk hockeys framtid.

Sådana som Fabian Brunnström i Färjestad, Marcus Jonasén i Modo och inte minst Dick Axelsson i Djurgården.

Iskalla killar som slåss om det som ser ut att bli vinterns hetaste titel:

Årets Rookie.

Eftersom jag suttit med i juryn till Årets Rookie i några år nu, kan jag försäkra att det aldrig sett mer intressant ut inför en säsong.

Jag har redan fått se två 16-åringar göra elitseriedebut – Timrås Magnus Svensson-Pääjärvi och den väldige Modobacken Victor Hedman.

Det är nästan så man får nypa sig i armen.

Jag såg Victor Hedman göra debut mot Djurgården i premiäromgången och såg honom på nytt mot Brynäs i måndags.

Då hade han redan växt flera centimeter, trots att han redan är 197 cm.

Jag kan garantera att ingen svensk back någonsin varit lika bra i motsvarande ålder.

Så stark, så vältränad, så koordinerad och vuxen i spelet.

Djurgårdens Dick Axelsson blev både matchhjälte och offer i matchen mot Skellefteå i går.

Han slog in både 1–0 och 2–0 och var med och spelade fram till 3–0, innan en ful armbåge från Per-Anton Lundström avslutade hans kväll i tredje perioden.

Jag hoppas han repar sig snart, för Axelsson är ett fynd.

Jag såg honom i första matchen mot Modo borta och då var han osynlig.

Men mot HV senast och mot Skellefteå i går, visade han en storhet som få svenska spelare besitter.

Målkänsla.

Han är iskall

Han har en härlig förmåga att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och har dessutom kyla nog att inte förivra sig med alltför snabba avslut. Hans 1–0 såg kanske inte så svårt ut, men han höll iskallt i den passning han fick framför mål medan Andreas Hadelöv försvann åt ett helt annat håll.

Sedan la han in pucken i tom kasse.

Iskallt.

Jag ska väl tillägga att Axelsson kom från Huddinge inför den här säsongen, förortsklubben som är en av svensk hockeys största plantskolor (även om Axelsson har Mälarhöjden-Bredäng som moderklubb).

Men Huddinge är en av dessa småklubbar som tvingas vända på slantarna, medan elitserieklubbarna håvar in tiotals miljoner i tv-intäkter utan att dela med sig. Det kan väl tilläggas att två andra av årets mest uppmärksammade rookies är från Huddinges organisation– Södertäljes målvakt Jhonas Enroth och trollgubben Linus Klasen.

Enroth har varit sensationellt stark i inledningen för Södertälje.

Han har fått stå i tre av de fyra spelade matcherna och har bara släppt in totalt fyra mål.

I går höll han Södertälje kvar i matchen i andra perioden då Luleå vann skotten med 16–3. Nu räckte inte det, men Enroth är en av anledningarna till att jag tror att SSK hänger kvar i elitserien.

Jonasén – ett föredöme

Marcus Jonasén till sist är ett föredöme för många som tappar sugen.

En spelare som blev uppmärksammad då han som förste svensk blev lagkapten i ett juniorlag i den kanadensiska juniorligan WHL (även om han spelade i Tri City Americans just över gränsen i USA).

Jonasén gör också den där typen av osvenska mål, som då han slog in enda målet i segermatchen mot Brynäs.

På volley dessutom– pang sa det bara bakom Markus Korhonen.

Men vågen av rookies i år är bara början.

Det kommer flera generationer svenska spelare nerifrån som ser bättre ut än på många år.

Bengt-Åke Gustafsson har all anledning att sitta nöjd, som han gjorde på Hovet i går.

Några av de här killarna kan faktiskt vara med i OS-laget i Vancouver 2010.

Så bra kan de bli.

Det kom drygt 4 700 till Hovet för att se Djurgården möta Skellefteå i går. Och minst ett tusen var Skellefteåfans.

Det är bedrövligt att inte fler går på elitseriehockey i en miljonstad som Stockholm.

ARTIKELN HANDLAR OM