Wennerholm: En sak jag INTE vill se

Målvakterna är överbeskyddade

HOCKEY

KARLSTAD. Nytt hett semifinalmötet mellan Färjestad och Djurgården.

Och det är en sak jag INTE vill se.

Fler bortdömda mål.

Till nästa säsong är det dags att skriva om regeln som gör målvakterna heliga.

De är överbeskyddade nog som det är.

Räknar jag ihop alla videogranskningar och bortdömda mål så börjar det bli en fara för hockeyn.

Minsta touch på målvakten och det blir wash out.

Låt mig först slå fast:

Det här problemet är ingens fel mer än regelmakarnas.

Men nu har vi sett tre mål i detta SM-slutspel som ifrågasatts efter att en forward touchat målvakten just innan pucken korsat mållinjen.

Senast Färjestads Linus Johansson i fredagens semifinal mot Djurgården.

Hög tid att ändra regeln

Två har dömts bort, ett har godkänts.

Mattias Tedenbys lilla beröring med Markus Svenssons plockhand i kvartsfinalen fick tummen upp av domarna och gjorde att HV71 vann första matchen i Karlstad på övertid. Helt rätt enligt mig. Det var bollkänsla bakom det beslutet.

Men det var fel enligt regelboken och när två i stort sett identiska mål nu har dömts bort har det skapat slutspelets hittills hetaste debatt.

Det är hög tid att ändra den här regeln en gång för alla.

Är en anfallande spelare utanför målgården ska alla mål godkännas.

Målvakterna ska vara fredade i sina målgårdar, men alla delar, plockhandskar, klubbhandskar, benskydd som sticker ut utanför den zonen ska räknas bort.

Då får vi slut på eländet.

Vi slipper fler bortdömda mål för saker som ofta är obegripliga för den stora publiken.

Inga porslinsdockor

Vi vill ju se fler mål i svensk hockey.

Vi vill ju se spelare som driver mot mål, som är i ansiktet på målvakten och skymmer.

Då kan inte minsta smekning göra att målen döms bort.

Jag kan tycka att det daltas alldeles för mycket med målvakterna emellanåt.

Det är ju inga porslinsdockor vi talar om.

Dagens målvakter är alldeles för bra för att ha extra hjälp av regelboken. 

Målvaktsspelet är den del av hockeyn som utvecklats mest de senaste 20–30 åren.

Det är en milsvid skillnad från förr.

Hyllade gamla svenska hjältar som Pekka Lindmark och Pelle Lindbergh kom sällan eller aldrig över 90 i räddningsprocent.

Ändå ansågs de vara några av de bästa i världen.

Den här SHL-säsongen kom 26 av de målvakter som fick stå över 90 procent.

Det har blivit en sorts skamgräns i dag.

Gått alldeles för långt

Det har blivit svårare och svårare att göra mål på dessa målvakter, som i många fall växt till rena basketmåtten för att täcka av så mycket yta som möjligt.

Att göra mål på en målvakt med fri sikt från distans är nästan omöjligt.

Det krävs skymning, det krävs trafik framför mål.

Då kan inte målvakterna vara så överbeskyddade som i dag.

Det har gått alldeles för långt.

Skaderisken?

Nja, jag har ingen statistik, men känslan är att målvakterna är bland de minst skadade av alla spelare.

I alla fall de som skadats av pååkningar eller för att den spelare åkt på någon plockhand här och där.

Nu måste regeln skrivas om till nästa säsong.

Det jag sett i det här slutspelet vill jag inte vara med om igen.


Missa inte Sportbladets nya youtube-serie om hockey

Prenumerera gärna på Sportbladets nya youtubekanal

avMats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM