I väntan på att Örnen ska landa

HOCKEY

I vår kan världsmålvakten stå staty vid södra Siljan

LEKSAND. På tisdag landar målvaktslegendaren Ed Belfour på Arlanda och debuterar först hemma mot Nyköping 24 oktober.

Men han har redan en egen klack på läktaren i Ejendals Arena i Leksand.

Och hjälper han Leksand att ta klivet upp blir han förmodligen staty vid Siljan.

Foto: Örnmasken I varje lag Ed Belfour spelat i har han haft en örn på sin mask. Så kommer även ske i Leksand.

Även om han inte landat i Sverige än, är det ändå Ed Belfour som är Leksands hetaste spelare.

Han kommer ensam att fylla Ejendals Arena och en hel del bortarinkar.

Det är den smartaste värvning Leksand gjort – även om man skulle kunna kalla det ett PR-jippo.

Gubben är 42 år, han har aldrig varit känd att vara någon renlevnadsman och han avslutade fjolårssäsongen i Florida Panthers med en rejäl fylleskandal ihop med finländaren Ville Peltonen.

Greps av polis

Båda greps av polis.

Belfour har också en tidigare dom på sig från tiden i Dallas Stars.

År 2000 skulle en säkerhetsvakt kasta ut honom från ett lyxhotell, men möttes av våldsamt motstånd och Eddie the Eagle fick en villkorlig dom.

Jag har sett polisfotona från båda de här tillfällena och jag kan garantera att Belfour ser ut som allt annat än en elitidrottsman på bilderna.

Nu kommer han till Leksand där det kanske hänt mest incidenter och bråk kring spelare genom tiderna.

I alla fall per capita.

Men personalen på pizzeria Bosporen och Lucky House borde vara förvarnad.

Samtidigt var Belfour förstemålvakt i Florida Panthers så sent som för några månader sedan.

Han är en världsmålvakt då han vill och är tränad för det.

Och det jag såg av Leksand i går gör att jag tror att Ed Belfours första Sverigeäventyr kan sluta lyckligt.

Jag skulle i alla fall vara kraftigt oroad om jag tränade ett lag i botten av elitserien.

Jag var i Leksand ungefär motsvarande tid i fjol och sågade laget med fotknölarna.

Då var det ett gäng fullt av ointresserade och importerade divor som åkte omkring på en skridsko.

Förstärkning till helgen

Årets Leksand ser mycket mer homogent ut. Mycket mer hjärta.

Även om de mötte Hammarby i en match som inte var särskilt svårtippad på förhand.

Leksand dominerade också totalt, vann skotten med 53–14 och matchen med 4–0.

Jämfört med ett bottenlag som Hammarby spelar Leksand redan i en annan division.

Och då har inte ens de som ska vara topparna i laget debuterat ännu.

Först till helgen landar tjeckerna Libor Prochazka och Roman Vopat och slovaken Robert Petrovicky.

Leksand ska naturligtvis spela i elitserien med sin extremt fina arena och dragningskraft i hockey-Sverige.

Klubben har också behållit sin stora organisation och spelar med en elitseriebudget.

Det är en förutsättning för att gå upp.

Malmö är i samma kategori och går de här två lagen inte upp i vår, så kommer de att göra det inom några år.

Elitserien är en föränderlig värd.

Det räcker att backa klockan till millenieskiftet för drygt sju år sedan.

Säsongen 1999/2000 blev Linköping sist i elitserien och Timrå, Mora och Södertälje spelade i Superallsvenskan.

Hade någon sagt till mig då, att Linköping skulle spela SM-final mot Modo sju år senare hade jag förmodligen skrattat både rått och länge.

Och den som påstått att Timrå skulle växa till en storklubb på bara några år, skulle betraktats som mindre vetande.

Det finns inget som talar för att liknande saker inte kommer att hända i framtiden.

Kunde Timrå och Linköping, så kan Västerås, Växjö och Almtuna (med Uppsala som bas).

De som kommer underifrån måste anstränga sig mer, som det heter i reklamen.

Elitserieklubbarna med sina tv- och sponsormiljoner kan lätt bli lite bekväma.

Det kan snabbt straffa sig.

ARTIKELN HANDLAR OM