Fansens ilska över SHL-avtalen

HOCKEY

ÖRNSKÖLDSVIK. Inte bara det tunga tabelläget.

Modo-fansen tar också emot nyheten om nya SHL-avtalen med stor oro.

– Sportens charm försvinner, säger Modo-supportern Sebastian Lönnberg.

1 av 3
Mikael Gärtner.

Sportbladet har i flera artiklar redovisat de gigantiska ekonomiska skillnaderna mellan SHL-klubbarna och klubbarna i Hockeyallsvenskan (HA).

Från och med säsongen 2018/19 får SHL-klubbarna årligen runt 45 miljoner var i tv-avtal och centrala avtal. Allsvenska klubbarna får 2,3 miljoner.

Granskningen har mötts av starka reaktioner i hockey-Sverige, framför allt hos de allsvenska klubbarna, och i Örnsköldsvik är Modo-fansen minst sagt oroliga över framtiden och klubbens existens.

Modo har 54 säsonger i svensk hockeys finrum bakom sig, vunnit två SM-guld och ansetts vara en institution i hockey-Sverige.

– Det kommer att vara ett riktigt bakslag, säger Anette Rehn från Sidensjö på frågan om svårigheterna att ta sig tillbaka till SHL i framtiden.

– Det skulle vara deprimerande, svarar Mikael Gärtner från Örnsköldsvik på samma fråga.

”Cementerar svensk hockey”

I ödesmatchen mot Vita Hästen kom hela 5 848 åskådare till Fjällräven Center.

Publiksiffror som snart kan vara ett minne blott – när spänningen försvinner för Modofansen.

– De cementerar svensk hockey. Det här känns som att stänga SHL. Det är jättejobbigt, säger Tomas Lövgren från Junsele som reser 14 mil för att se hemmamatcherna.

Sebastian Lönnberg från Umeå:

– Det är redan nu svårt och det blir knappast lättare att konkurrera i framtiden. Det är tråkigt. Sportens charm att lag från allsvenskan ska kunna konkurrera. Annars finns det ingen spänning i hockeyn.

Starka reaktioner

Fans från seriekonkurrenten Västerås är också oroad över framtiden och sin klubbs existens. Signaturen VIKVIK skrev under måndagen i Sportbladets chatt att drömmarna som spricker:

”Bästa jag läst i ämnet. Som västeråsare är jag hårdhudad. Sett alldeles för många kval förloras, men det är ändå möjligheten man lever på. Man tänker att ”okej, inte i år eller nästa år, men vänta bara tills sportchefen fått börja om med truppen osv.” I ren självbevarelsedrift letar man efter möjligheterna. Om 5 år skrattar man åt dom naiva drömmarna man hade om att en dag se SHL-hockey i Västerås igen.

ARTIKELN HANDLAR OM