Steen: ”Jag är oerhört tacksam”

Berättar om pensionen – och skadan

Av: Per Bjurman

Publicerad:
Uppdaterad:
Alexander Steen.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Alexander Steen.

NEW YORK. Det är något som inte riktigt stämmer i NHL.

För första gången på femton år har träningscamperna startat – utan att Alex Steen är med.

På grund av en krånglande rygg tvingades ju han nyligen meddela att han lägger av i förtid.

– Det är känslosamt, hockeyn har varit en så otrolig stor del av mitt liv. Men framförallt är jag tacksam över vad jag fått uppleva och alla fantastiska relationer jag haft möjlighet att skapa genom den här sporten, säger den 36-årige stjärnan till Sportbladet.

Femte oktober 2005 begick Alex Steen sin NHL-debut, med Toronto Maple Leafs hemma mot Ottawa Senators.

Sedan dess har han oavbrutet pumpat på i världens bästa liga, spelat över tusen matcher, krigat sig genom otaliga slutspelsbataljer och vunnit en Stanley Cup med St. Louis Blues - klubben han tillhört sedan säsongen 2008–2009.

Men nu är det alltså över. Alex – vid sidan av Henrik Lundqvist den siste svensken kvar i NHL sedan den där första säsongen efter den stora lockouten – går på grund av ryggproblem i pension.

– Flera diskar i nedre delen av ryggen är skadade och i somras började jag få besvär. När vi sedan kom till Edmonton för slutspelet fick jag riktigt ont och det har inte gått att göra så mycket åt, berättar han på telefon från hemmet i St. Louis.

– Tyvärr påverkar det fortfarande vardagslivet, jag är definitivt mer vaksam på hur jag rör mig i vanliga situationer än tidigare. Det känns förstås frustrerande, men jag går på rehab och förhoppningsvis kommer det bli bättre.

”Känslosam process”

Att tvingas sluta spela redan, medan suget på hockey fortfarande finns kvar, är förstås inte roligt. 

– Nej, det har varit en känslosam process. Hockeyn har varit en så otrolig stor del av mitt liv. Alla slutar ju någon gång, men man har en bild i huvudet av hur det ska gå till för egen del, fortsätter han.

– Just nu, när träningscamperna dragit igång, känns det lite ovant och konstigt. Det är första gången i hela mitt vuxna liv jag inte är med när en säsong startar. Jag vet inte när man kan säga att man är hockeyspelare på riktigt, men från TV-pucksåldern, när jag började inse att det skulle kunna gå bra, är det ju vad nästan allt handlat om.

Foto: Michael Dwyer / TT NYHETSBYRÅN

Den 36-årige kämpen – född och delvis uppvuxen i Kanada, eftersom det var där pappa Thomas spelade – känner samtidigt stor tacksamhet över allt han fått vara med om.

– När man är mitt uppe i karriären hinner man inte reflektera och tänka tillbaka så mycket, men nu har jag fått tid att göra det och det har ju också bidragit till att det blivit så känslosamt. Hockeyn har gett mig så otroligt mycket, förklarar han.

– Framförallt är jag tacksam över alla relationer jag haft möjlighet att skapa genom den här sporten. Jag har lärt känna så många fantastiska människor och allra särskilt gäller ju det mina underbara lagkamrater genom åren.

Karriärens hockeymässiga höjdpunkt behöver man förstås inte ens fråga om. Vid midsommar 2019 vann ju St. Louis Blues – och Alex – sin första Stanley Cup.

– Ja, nej, det går inte att sätta ord på hur det kändes att lyfta bucklan, vara med på parad och stå på scenen inför så mycket människor i St. Louis, bekräftar han.

– Men det finns så mycket mer jag ser som höjdpunkter. Det är svårt att sammanfatta i en intervju på det här sättet, men alla åren här i St. Louis har varit fantastiska, jag tänker på hur jag togs emot från första stund och hur staden på något sätt speglat min personlighet.

Blev Stanley Cup-mästare

Alex lyfter till och med fram de tunga förlusterna i slutspelen innan den slutliga triumfen förrförra säsongen som positiva minnen.

– Det var verkliga krig mot till exempel Chicago och LA och ja, det känns fruktansvärt tomt när man förlorar sådana serier, men samtidigt var det ju otroligt att vi så ofta hade lag som kunde vara med och slåss om bucklan, inte minst tack var det jobb före detta spelare som stannat kvar i St. Louis gjorde åt oss.

Vad som händer i framtiden, om Alex och familjen flyttar hem till Sverige eller stannar i Nordamerika, är inte klart ännu.

– Vår son föddes lite tidigare än väntat och har just kommit hem från sjukhuset och växer och blir större och starkare för varje dag, så vi har fokuserat på den biten och ännu inte funderat så mycket på de långsiktiga planerna, berättar Alex.

– Helt klart är att St. Louis alltid kommer vara ett hem och att vi på något kommer att tillbringa mycket tid här. Om det sedan innebär att vi bor i St. Louis permanent eller om vi delar tiden mellan USA och Sverige får vi se. Just nu tar vi det bara lugnt och låter den nya situationen sjunka in.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!