Abrahamsson: Domen sänder ett viktigt budskap

HOCKEY

Tingsrätten har sagt sitt. Hovrätten har sagt sitt.

Domstolar på två olika instanser har kommit till exakt samma slutsats. 

Det positiva i den här trista händelsen är att det numera finns ett enhälligt beslut att förhålla sig till.

Från början var jag negativt inställd till att Jakobs Liljas fula crosschecking mot Jens Olsson ledde till åtal. Ishockeyns regelverk har genom åren på ett acceptabelt sätt klarat av att hantera liknande händelser.

Men efter att både tingsrätt och nu hovrätt beslutat om fällande dom tänker jag varken rasa eller ifrågasätta beslutet. Då måste nog även de tuffaste hockeytyckarna inse att en gräns har passerats.

Idrottens rättighet (eller skyldighet) att bestraffa utövare kan aldrig stå över det civila rättssamhället. 

Och någonstans landar jag i att det finns en del positiva saker i den här i övrigt nattsvart tråkiga affären. 

Inte att personen Jakob Lilja blir fälld. 

Det har skett händelser på isen tidigare som varit i paritet med det Lilja gjorde. Och det har även skett värre saker (André Deveaux är ett exempel) utan att det lett till åtal eller hamnat i domstol.

Nu vet vi när gränsen har passerats

Lilja har till viss del tvingats löpa ett gatlopp som inte alls står i proportion till det brott han har gjort sig skyldig till. Lägg också till att han straffades med tio matcher av Ishockeyförbundets disciplinnämnd.

Men om vi bortser från det rent personliga delarna i det här kan jag ändå välkomna att både tingsrätt och hovrätt är rörande överens om var gränsen går. 

Eller åtminstone när den gränsen har passerats.

Det här sänder ett viktigt budskap till alla hockeyspelare och idrottsutövare oavsett nivå.

Du måste visa visst mått av omdöme. Även om du är ishockeyspelare.

En ishockeyplan är ingen frizon där vad som helst är tillåtet.

Du måste tänka till även om du är på en is och har en hockeyutrustning på dig. 

Det är inte första gången en ishockeyspelare fälls för misshandel efter en händelse på isen. Men inget tidigare fall har fått så stor uppmärksamhet och lett till en sån diskussion som just domen mot Jakob Lilja. 

Var gränsen går har under många år varit uppe för diskussion utan att några tydliga direktiv egentligen har funnits. 

Jag säger inte att det från och med är nu är glasklart vad som gäller. Inte alls.

Men nu finns det i alla fall ett prejudicerande fall att luta sig mot, både för ishockeyspelare och rättsväsendet.

Möjligheten finns att Högsta domstolen tar upp fallet, men jag har ändå svårt att tro att det går så långt.

Vill inte tro att det blir så

Rent generellt har svensk ishockey ett bestraffningssystem som fungerar väldigt bra och som de senaste åren verkligen markerat att onödigt våld bestraffas hårt.

Utan att säga för mycket är känslan att utvecklingen går åt rätt håll när det gäller exempelvis huvudtacklingar.

Hovrättens dom leder till en annan, och ytterst relevant, fråga. Kommer det i framtiden att bli en epidemi av anmälningar och åtal i civil domstol?

Är det exempelvis lättare för en åklagare med starka sympatier för ett lag att väcka åtal mot en spelare i motståndarlaget?

Kan en åklagare, sugen på lite publicitet, väcka åtal mot ishockeyspelare delvis i eget syfte?

Det är väldigt svårt att svara på. Jag vill inte tro att det blir så.

Jag hoppas att det civila rättssamhället även i framtiden, så långt det bara är möjligt, låter idrottens eget regelverk hantera händelser som sker i samband med matcher och tävlingar. 

Se händelsen här

ARTIKELN HANDLAR OM