Ros: Djurgården har gjort allt rätt

Foto: GUSTAV MÅRTENSSON

avTomas Ros

HOCKEY

Djurgården har gjort allt rätt på försäsongen.

Bra resultat och struntat i nostalgi-värvningar.

Mycket bra – och ett vägval som kan leda tillbaka till SHL.

För andra året i rad är mesta mästarlaget Djurgården borta från svensk ishockeys finrum, SHL.

Istället för Färjestad, Skellefteå och HV71 tvingas Djurgården möte Karlskrona, Troja och Asplöven.

En jobbig verklighet för alla djurgårdare.

Och verkligheten slog till som en tung slägga förra säsongen när Djurgården inte ens tog sig till kvalserien och hade det jobbigt i allsvenskan i varje omgång.

Trots NHL-proffs i form av Gabriel Landeskog, Douglas Murray och Patric Hörnqvist.

Trots före detta stjärnor som Fredrik Bremberg, Jimmie Ölvestad och Tim Eriksson.

Klassisk fälla

Men Djurgården gick i en klassisk fälla. Den som Färjestad nästan aldrig går i.

Nostalgivärvningar.

Värva hem, eller förlänga, med fansfavoriter för att stärka haussen runt laget.

Det går ofta inte.

På gränsen till aldrig. Gamla hundar orkar inte prestera. Energin är slut och hierarkin i laget blir knepig när ungdomarna trycks tillbaka och de med utvecklingspotential bänkas vid powerplay.

Nu är det ett nytt lag som Djurgården sätter på isen.

Borta är Kristoffer Ottosson, Bremberg, Tim Eriksson, Christian Eklund och Jimmie Ölvestad.

Nu ska spelare som Sam Lofquist och, bland annat, en ren Huddinge-kedja i Krüger, Sundberg och Heinerö ta laget mot SHL.

Jag tror på förändringen.

Jag tycker att Djurgården har ett bättre lag nu än förra säsongen. Man kommer ha ett lag – istället för stjärnor. Sammanhållningen är bättre nu än tidigare. Mycket tack vare att många av spelarna är i samma ålderskatergori och sånt är viktigt. Lag med många äldre spelare upplevs ofta som splittrade där spelarna flyr laget efter träningen. Hem till familjen istället för att fika med lagkamraterna.

Viktiga fika-stunden

Den där viktiga fika-stunden som bygger broar, skapar starka vänner-band och gör att man orkar backchecka som en gnu eller offrar sig att täcka skott för fika-kamraten.

Åldersstrukturen, en föryngrad sådan, gör att medelåldern i Djurgården är ca 23 år. En sådan låg medelålder har Djurgården aldrig haft.

Smart drag av sportchef Charles Berglund att leva på ungdomlig entusiasm och en vilja från spelarna där de vill spela i SHL någon gång under karriären och inte bara rädda sitt ansikte, som var fallet förra säsongen.

Hur bra är Djurgården 13/14?

Bättre än förra säsongen. Det är ett jämnare lag och det är ett lag där alla tar ansvar.

Jag såg Djurgården–Pardubice på fredagskvällen i European Trophy och givetvis är det försäsong som man egentligen inte kan dra några slutsatser av. Men kedjorna levererar och några av de yngre spelarna; Sörensen, Ljungh, ser ut att ha tagit ett snäpp i sin hockeyutveckling. Laget har även fått en vass förstakedja i Guter, Eriksson och Sörensen (GES-kedjan) och där kan tränaren Tony Zabel ha en formation som kan leda laget mot kvalserien. Just spets saknades i fjol.

Djurgården vann mot Pardubice och just GES-kedjan levererade igen och låg bakom två av de tre målen.

GES är nostalgi. Men just GES verkar vara Djurgårdens melodi 13-14.

ARTIKELN HANDLAR OM