Bjurman: Förträffligt utgångsläge i Klippiga Bergen

Av: Per Bjurman

Publicerad:
Foto: JASON FRANSON / TT NYHETSBYRÅN

NEW YORK. I år det är exakt 20 år sedan Colorado Avalanche senast vann Stanley Cup.

Det jubileet kommer klubben, slår jag härmed fast, få fira med en ny triumf.

Inget av de övriga 30 lagen i den garanterat vilda rodeo som äntligen rullar igång i natt har i alla fall lika förträffligt utgångsläge som den stjärnspäckade gamla stormakten i Klippiga Bergen.

Det känns nästan lite overkligt att det hunnit gå två hela decennier sedan den oförglömliga kvällen i Pepsi Center i Denver när Avalanche vann Game 7 mot New Jersey Devils och Ray Borque fick kröna sin 23-åriga NHL-karriär med en första Stanley Cup-ring.

Men så är det. Det var 9 juni 2001. I ett helt annat tidevarv, i en helt annan värld.

Därefter har Avs aldrig kommit närmare ny date med Lord Stanley än en konferensfinal – säsongen därpå – och under flera mörka epoker inte ens tagit sig till playoff.

Har allt en mästarklubb ska ha

Men nu, lagom till 20-årsjubileet i staden bland molnen, hävdar jag att de kommer vinna hockeyns kronjuvel igen. Och sannerligen inte bara jag. Det är inte precis något vågat tips, nästan alla med en åsikt i ämnet håller Gabriel Landeskog & co som favoriter.

Så kan den som tittar efter inte heller hitta några andra lag med lika lysande förutsättningar.

Colorado har allt ett mästarklubb ska ha – och lite till: Offensiva superstars som brinner av hunger, en backuppställning där det kryllar av både gnistrande ung begåvning och ärrad know-how, en bredd bland forwards så fantastisk att man skulle kunna beskriva det som att anfallet består av en dödsbringande förstakedja och tre andrakedjor, målvakter som håller högre klass än världen tror och en klyftig coach med en enastående förmåga att motivera styrkorna.

Likadant hade det i och för sig gått att beskriva truppen ifjol, utan att det blev någon parad nerför 15:e gatan, men general managern Joe Sakic – lagkapten den gyllene sommarkvällen i 2000-talets gryning – har med förvärven av Islanders-backen Devon Toews och Blackhawks-veteranen Brando Saad adderat ännu mer slagkraft.

”Bäst i världen”

Viktigast av allt är dock att Nathan MacKinnon – den ende som kan utmana Connor McDavid om epitetet ”Bäst i världen” – och de andra ledande karaktärerna senaste åren fått marinera i de brutala nederlagens härdande stålbad och därigenom tillskansat sig helt avgörande, om än bitter, erfarenhet. Nu vet de exakt hur fruktansvärt mycket som krävs för att klättra hela vägen upp till Kilimanjaros topp och är slutligen redo att göra det – som Washington Capitals var 2018 och som Tampa Bay Lightning var i somras.

Ett litet förbehåll bara: Själva grundpremisserna är minst sagt annorlunda den här extremt korta säsongen. Majoriteten av lagen har spelat väldigt lite hockey, eller ingen alls, sedan i mars, läktarna kommer på de flesta håll gapa helt tomma och stor risk för logistisk kalabalik föreligger i skuggan av den alltjämt skenande pandemin. Sådana faktorer kan få konsekvenser som är svåra att förutse på förhand.

Kan ställa till med en rejäl skräll

Inte heller saknas värdiga konkurrenter. Det finns gott om lag med imponerande kapacitet. Regerande mästarna från Tampa är till exempel fortfarande väl rustade, liksom Vegas Golden Knights, Philadelphia Flyers, Dallas Stars, Toronto Maple Leafs, Carolina Hurricanes, New York Islanders och nämnda Washington. Personligen har jag också en känsla av att Vancouver Canucks kan ställa till med en rejäl skräll. Det hände något med det laget under bubbelslutspelet i somras. Och detsamma gäller Montreal Canadiens…

Men tipset står fast: Det som börjar i natt slutar med att Gabriel Landeskog som förste Avalanche-kapten på 20 år lyfter Stanley Cup-bucklan mot taket i Pepsi Center.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!