Leifby: Leksand gav sig ut på gravplundring

Foto: Ulf Palm/TT / TT NYHETSBYR≈N
HOCKEY

MORA. Bäst av sju har blivit bäst av fem.
Leksand gav sig ut på gravplundring i Mora, vann med 2-4 och tog med sig 1-1 i matchserien när de lämnade byn i skydd av mörkret.
Nu känns den här matchserien lika oviss som Perra Johnssons snuskonsumtion under jaktmässan i Sunne. 

Det fanns inget ställe i (hockey)världen jag hellre hade befunnit mig på denna fredagskväll än precis just här.

Smidjegrav i Mora är en fin liten pärla, en hockeyhall som fortfarande är tillräckligt mycket hall för att inte få den där koefficienten som gör den Melodifestivalen-kompatibel. 

Fick leta efter öronproppar

Här åker hemmalaget in till eldsprutande Dalahästar, här kan man fortfarande få en avblåsning för ”puck ovanför lamporna”, i Smidjegrav är det publiken som ser till att det blir en sjuhelsickes inramning, inte handklappor och ett samarbete med den lokala HiFi-klubben.

Ett stukat och skakat Leksand åkte in i ett utsålt hus och ett rött hav och ett tag var det ett sådant -ståhej att jag i panik såg mig om efter ett par öronproppar eller en Barry Smith att stoppa i öronen.

Engren storspelade

Leksand inledde match två i utvisningsbåset och de båda domarna hade bestämt sig för att ta så många utvisningar de bara kunde i början av matchen, för att, på klassiskt svenskt hockeydomar-manér, strunta i de mest uppenbara ju längre matchen led.

Mora fick spela fyra raka power-play – på 14 minuter – men fick aldrig utdelning.
Den utskällde Atte Engren storspelade och tog gruvlig revansch efter det där halvdana agerandet vid Moras 0-1-mål i hemmamötet, det som då vände matchen helt och hållet, och det ska Leksand vara glada för.

Ett tidigt Mora-mål där och matchen ikväll hade sett helt annorlunda ut. 

Hafs och rafs

Nu blev det i stället en hafs-och-rafs-kamp för att få tag på en hoppande och studsande puck och de som hanterade fladdret bäst var Leksand.

De verkade betydligt mer inställda på kamp den här kvällen och kanske var det en lättnad att lämna trycket och pressen nedanför Siljan för att spela lite enklare och rejälare ovanför.

Johan Porsberger smällde in 1-0 i powerplay i andra perioden, Moras grabbhalva Oscar Svanlund (lite kruskakli och knäckebröd på honom och han kan bli riktigt bra) kvitterade visserligen, men leksingarna återtog kommandot när Grönberg backhandvispade in ett nytt ledningsmål.

Och ni som kan er Leksandshistoria vet vad Grönbergs mål brukar innebära.

Det var Grönberg som avgjorde det tredje mötet mot Modo i fjol, det som gick till sudden death uppe i Ö-vik, och segern där var… ja, ni vet. 

Riktigt grinigt

Leksand gjorde ytterligare ett mål i powerplay i tredje och ni kanske minns den där spelaren i onsdags som såg ut att spela med tarmvred, det var han som avgjorde den här drabbningen.

Ritola, matchseriens överlägset bäst betalda spelare, letade upp förstakrysset till 1-3 i tredje, avgjorde matchen med ett mål i öppen kasse till 2-4 och nu har Slaget om Siljan gått från sjudande till att stormkoka.

Stundtals var det mycket grinigt på isen, tredje var ett mangelbräde till match och det känns som att tjuvnypen bara blir fler och fler för varenda period som avverkas i den här matchserien.

Robin Johanssons ”Butt-ending” (lämnade en bit klubbskaft ledig) på Ben Youds var inte vacker och leksingarna var uppjagade nere i katakomberna efteråt. 

Argast av alla?

Det var nog Leksandstränaren. 

Skällde på ALLA

Johnsson skällde på domarna, han begärde videokontroller, han rättade till sin snus med sådan frenesi att Janne Schaffer inte hade haft en chans att svara upp. 

I slutet av matchen råkade han i luven med några gnäbbiga åskådare just ovanför Leksands bås och hade vi fått en sudden death här i Mora ikväll hade vi fått bärra hem Pärra.

Trots segern så lär det nog riva lite i magtrakten ikväll. 

I första mötet tappade Leksand backen Markus Lauridsen (avstängd) och inför returen i Mora försvann duktige Olle Alsing. 

I tredje perioden fick han se Alexander Ytterell ledas av isen sedan Fabian Grunnström tagit fler skär än vad Jonny Nilsson brukade göra på 5000 meter och dundrat in i Ytterell i 180 blås.

En tvåa för charging hade inte varit heeeeeelt uppåt väggarna.

Fortsätter Leksand att tappa spelare på det här sättet så får Perra snart mönstra en skridskoduglig praktikant från Dalahäst-tillverkningen i Nusnäs. 

Enda som är säkert

När matchen var över stod det en kritvit tårtbit kvar och sjöng så att ventialtionsrören skakade i hallen, Leksandsfansen kallade ut Porsberger, frågade hemmafansen ”Ska ni gå hem nu!?” och avslutade med ”Vi ses på söndag!”.

Vi ses på söndag.

Det är det enda vi kan vara säkra på när det kommer till den här matchserien.