Ryggen mot väggen, Färjestad

HOCKEY

Såg ut som de firat SM-guldet tillsammans med Luleås damlag.

LULEÅ. Matchserien är tillbaka där den var efter första mötet.

Luleå levererade vad som krävdes

Färjestad levererade en rakt igenom blek insats.

Det var dagen efter ett bejublat SM-guld och visst var det lite baksmälla över det som en gång hette Delfinen. Ingen riktig slutspelsstämning för att sammanfatta det kort.

På isen såg det ut som om Färjestad hade firat SM-guldet tillsammans med Luleås damlag.

Det var slätstruket rakt igenom.

Det är runt den offensiva triangeln Nygren, Gulas, Johansson det ska hända och när det inte händer något där händer det sannerligen inte mycket.

Tommy Samuelsson måste, måste få igång fler spelare.

Efter 15 minuter av den tredje perioden och underläge 0–2 hade Färjestad skjutit noll skott på Joel Lassinnatti.

Noll.

Sedan reducerade Milan Gulas till 1–2 med periodens första FBK-skott och skapade viss dramatik i slutminuterna.

Luleå levererade en gedigen match med några offensiva guldkorn.

Det räckte till en ny hemmaseger.

Granström och Harju hittade vägar

Annars är det en på många sätt fascinerande matchserie. Redan vid första tekningen stod Jonathan Granström och Rickard Wallin och vände och vred i närmare en minut.

Att få ner ett spagettistrå mellan deras kroppar var mer eller mindre omöjligt, än mindre en puck.

Till slut gav domaren upp och skickade bort dem.

Efter bara tolv sekunder kom första utvisningen då Magnus Nygren skickade in Johan Harju i Pogges målbur.

De första 30 sekunderna på matchklockan tog fyra minuter att spela.

Efter 5.53 hade Ilari Melart tacklat sönder en plexiglasskiva som måste bytas.

Så fortsatte det. Inte speciellt högt tempo, inte speciellt mycket fysiskt spel men kamp om varenda liten kvadratcentimeter på isen.

Färjestads chanser i första perioden kom efter slarv av hemmaspelare.

Luleås chanser kom i huvudsak sedan Harju och Granström hittat överraskande intelligenta spelvägar genom Färjestads försvar.

Luleå skapade inte speciellt mycket men jäklar som de högg när de fick sina lägen. Två chanser som förvaltades på bästa sätt. Det var inte bara effektivt, det var riktigt snyggt också.

Granström smackade in 1–0 efter ett magnifikt förarbete av Harju.

Färjestad hade matchens två första utvisningar, men Luleås stationära power play var snudd på plågsamt att se.

Så varför inte rulla upp motståndaren i inspelsfasen, tänkte Granström och Micfliker. Sagt och gjort. Plötsligt kunde en ensam Johan Harju raka in 2–0.

Smaulesson letade efter skämskudden

Första perioden tog runt 45 minuter.

Om det varit en grundseriematch och jag varit åskådare hade jag övervägt att gå hem. Men när det är slutspel med så mycket på spel och varenda situation är så viktig blir det ändå underhållande.

På tal om bleka power play. Efter en felaktig utvisning på Lassinantti (Tyrväinens filmning fick Tommy Samuelsson att leta efter skämskudden) i början av andra perioden fick Färjestad chansen i fem mot tre i 1.31. De var inte ens nära att förvalta det. Magnus Nygren och Milan Gulas stod nästan på varandra när det skulle avslutas från vänsterkanten.

I övrigt handlade mittperioden i stort sett bara om Luleå. Tydligast var skillnaden i respektive anfallszon.

Luleå skapade inte speciellt många rena chanser men kunde trötta ut motståndaren med många och långa anfall mot ett Färjestad som inte alls hade tempot för att spela sig loss.

Färjestads anfallsförsök tog slut snabbare än Luleåklacken hann skrika ”Ilari”. Hemmalaget fick retfullt enkelt stopp i spelet och kunde flytta upp det.

Nu är det ryggen mot väggen

Så här långt har hemmaplan varit väldigt avgörande. Nästa match spelas i Karlstad och nu är det lite ryggen mot väggen för Tommy Samuelssons lag. Känslan är att de måste vinna den. För de vinner inte tre raka matcher, varav två i Luleå. Nej, Färjestad måste vinna på onsdag annars är säsongen ett misslyckande.

Tills sist: Unge Christian Jaros spelar ett briljant backspel.

ARTIKELN HANDLAR OM