Hockeyallsvenskan

Ros: Inte lätt att vara supporter till AIK hockey

avTomas Ros

Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Johan Porsberger

Det finns sköna och viktiga segrar.

Och så finns det riktigt sköna och ur-viktiga segrar.

Som AIK:s mot Timrå på fredagskvällen.

Att vara supporter till AIK hockey är inte det lättaste. Ett av de tuffare intressen man kan ha.

Allt kan hända i hockeysektionen.

Finska miljonärer kan ta över laget, konkurs-hot, en excentrisk miljonär boende i Schweiz kan dunka in pengar, Börje Salming eller en tjeckisk landslagskedja kan signa med laget, man kan bli degraderade till hockeyettan på grund av en felaktighet i bokslutet och lägg till eviga satsningar och löften om SHL eller tankar på att flytta till Väsby.

Nu är laget i en ny rekonstruktion, en sportslig sådan.

Var värsta tänkbara motståndet

19 spelare lämnade laget i våras efter misslyckandet i kvalspelet. Och fram till dess var AIK det klart bästa laget utanför SHL och orättvisan grinade fansen rakt i ansiktet ännu en gång.

Sett till inledningen av Hockeyallsvenskan så blir det kval, igen, för AIK. Inför fredagens match mot Timrå låg AIK sist i serien och allt som möjligtvis kan gå fel har gjort det.

Inget mål i powerplay på sex matcher, usel effektivitet, förluster mot Kristianstad och Tingsryd, bland annat. Förhållandet med Marcus Karlberg blev som en usel tinder-date och tilltänkta målkungar som John Henrion och Johan Porsberger har inte levererat.

Och så möter man Timrå hemma på en fredagskväll. Värsta tänkbara motståndet, speciellt i det läge som AIK är i med samma mentala styrka som ett pungdjur.

Givetvis kände AIK:s fans vad som var på g mot Timrå och det var lika mycket folk på matchen som när AIK spelade mot Botkyrka och Linden i Division 1 för 15 år sedan. All heder till de som kom till matchen och trotsade den idiotiska betalmodellen i Globens bilgarage eller tvingades ta sms-lån för att ha råd att köpa popcorn i pausen.

Allt gick AIK:s väg

Nu var det synd att inte fler svartgula fans kom på matchen. AIKs förstaperiod var perfekt.

Ett fyrverkeri och en målorgie.

På mindre än 14 minuter hade man gjort fler mål än vad man lyckats producera på de tre senaste matcherna.

Allt gick AIKs väg i första perioden.

Precis allt.

Nyförvärvet Johan Porsberger gjorde tre mål på 12:15 och belönades med en inslängd keps på isen, Johan Larsson täckte skott efter skott så att lagkamraterna blev i extas i båset och unge målvakten August Hedlund tog ett friläge signerat Jonathan Dahlén. Sam Marklund levererade kloka passningar som gjort Per-Erik Eklund avundsjuk.

Ni fattar.

Allt funkade.

Faran inte över

Givetvis är inte faran över för AIK. Tabelläget är fortfarande prekärt. Men med segern mot Timrå skapade man något oerhört viktigt för laget – en stund av arbetsro. Ännu en förlust i allsvenskan hade skapat en icke hälsosam press och kletig stress.

Kan gissa att spelarna blev belönad med en ledig helg och att spelarna för första gången den här säsongen kunde roa sig utan stressmage eller prestationsångest.

Det finns mycket som AIK kan förbättra. Tycker att man saknar ett grundspel. Spelarna åker lite som de vill på isen och jag ser inga linjer.

Backarna upplever jag saknar trygghet och puckarna slängs ut ur försvarszonen. Egentligen vann man mot Timrå för att gästerna inte var vakna och segstartade, kanske rusiga efter derbysegern i onsdags, och satt kvar i den berömda bussen. Det var en relativ jämn match i andra och tredje perioden efter att Timrå tagit timeout och tränaren Fredrik Andersson skällt ut laget så det stod härliga till.

Men i det läge som AIK är i spelar det ingen roll.

Bara att man vinner, oavsett hur det går till.

Som på Hovet den här osannolika fredagskvällen.

ARTIKELN HANDLAR OM