Lagandan vinner – en mardröm för NHL

Foto: Buffalo Sabres slog ut Ottawa Senators.
HOCKEY

NEW YORK

Stjärnorna är utslagna.

Kvar i Stanley Cup-slutspelet finns bara lagmaskinerna.

Det var just så NHL inte ville att det skulle bli i år, men man kan helt enkelt inte regissera idrott.

Inte ens i Nordamerika.

Med Ottawa Senators fiasko mot Buffalo Sabres lämnade den sista, stora svenska stjärnan kriget om Stanley Cup-bucklan för den här gången.

Beklämmande – inte minst för en skribent som hade hoppats få följa de blågula hjältarna in i det sista...

Samtidigt är det väldigt symptomatiskt att säsongen tagit slut för såna som ”Foppa”, ”Lidas”, ”Kung Henrik”, ”Zäta” och nu senast då ”Alfie”.

Praktiskt taget alla NHL:s verkliga stjärnor, av alla nationaliteter, har tvingats hämta ut golfklubborna vid det här laget.

Det är bara att titta på nomineringarna till årsgalan i Vancouver i juni. De enda tunga kandidaterna som fortfarande spelar är San Josés Joe Thornton och Anaheims Scott Niedermayer – och Thornton kan mycket väl få säga adjö efter onsdagens bortadrabbning mot det hungriga, envisa Edmonton.

Kvar är istället maskinerna.

Lagen.

Klubbarna som satsat på att svetsa samman lojala kollektiv snarare än glänsande stjärnbesättningar.

Man kan i och för sig hävda att Carolina Hurricanes har en del lyskraft, inte minst i form av Eric Staal, men de är inte precis Red Wings.

Utvecklingen är ett tungt bakslag för Gary Bettman och de andra i ligans ledning.

De skulle ta sina lag till triumfer

Deras ”nya”omtalade giv efter konflikten, inkluderande bland annat striktare regeltolkningar och slopad redline offside, syftade inte bara till att en Jagr eller en Ovechkin skulle få glänsa lite under grundserien.

Tanken var att de skulle nå framgång också, att de skulle leda sina lag till triumfer och skapa en ”buzz” hockeyn sannerligen behöver i framförallt USA efter den förlorade fjolårssäsongen.

Nu står de här med Buffalo...

Till viss delar jag deras frustration – NHL måste hitta ett sätt att vinna nya marknadsandelar.

Samtidigt är det skönt att se att inte ens nordamerikansk proffsidrott kan regisseras vid skrivbord och man måste ju beundra de coacher och lag som lyckas trots att profithungriga makthavare försöker lägga hinder i vägen.

Hockey avgörs alltid på isen och lagen som tagit sig till konferensfinalerna har givetvis inget att be om ursäkt för.

Tvärtom.

Apropå just ingenting ligger Leksands IF:s hjärta just nu och tittar på TV i Aftonbladets legendariska korresoffa här i New York.

Västerviks Steve Yzerman, Movägens Pavel Bure, den ende i svensk hockey som begriper Bob Dylan...kort sagt: Niklas Eriksson.

Det är ju väldigt trevligt. Men samtidigt skandal. Han borde sitta hemma vid Siljans strand och titta på ett nyskrivet kontrakt....

Både Henrik Lundqvist och Henrik Zetterberg kallas ”Hank” av sina respektive lagkamrater.

Därmed skulle man ju kunna tro att Henrik Tallinder lystrar till samma förkortning i Buffalo.

Men han har ett ännu tuffare smeknamn:

Tank.

Det bör för övrigt påpekas att ”Tank” bara blir bättre och bättre och as of now håller jag på honom och hans passionerade Sabres.

När New York Knicks till den här säsongen värvade Larry Brown hette det att han var världens bästa coach.

Nu ses han som ansvarig för lagets sämsta insats någonsin och ska förstås få sparken. Han ersätts, påstår New York-tidningarna, av skandaliserade general managern Isiah Thomas.

Vem behöver såpor när New York Knicks finns?

Såg några minuter inhemsk ”soccer” här omdagen och kan meddela att ingen behöver bli skrämd av det faktum att Fifa rankar USA som fyra i världen...

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM

NHL