”Jag har inget behov av att vara elak”

1 av 3 | Foto: Magnus Sandberg
HOCKEY

TORONTO. Experter blir numer sällan folkkära.

Men Erik Granqvist är ett rungande undantag.

Han har gått rakt genom rutan med sitt passionerade målvaktsnörderi och sin glödande entusiasm.

 Och det trots att han kan vara nog så barsk – som mot Tre Kronor i söndags.

– En stor missuppfattning om mig är  jag alltid är mjuk och kärleksfull. Jag har inget behov av att vara elak, men jag berättar vad jag ser och tycker och min åsikt är att tålamodet blev ett mantra som sövde Sveriges briljanta offensiv, säger den 44-årige Viasat-stjärnan när vi träffar honom för en fika i Toronto.

Det har gått ett dygn sedan Tre Kronor åkte ur World Cup och de svenskar som fortfarande dröjer kvar i Toronto deppar i takt med ett slagregn som helt symboliskt faller över den kanadensiska metropolen.

Även Erik Granqvist.

– Ja, när jag vaknade i morse ville jag lyssna på Leonard Cohen och Thåström. Det kändes så vemodigt, säger han över en fyrdubbel (!) espresso på ett stimmigt fik i myllrande shoppingcentrat Eaton.

Målvaktsgurun från Boden tycker dock att Sverige satte krokben för sig självt i semifinalen mot Team Europe.

Det påtalade han i Viasats sändning efter matchen –  och det står han fast vid ett dygn senare.

– Det där ”tålamodet” blev ett mantra som sövde Sveriges briljanta offensiv.  Man uppträdde för avvaktande och fick inte ut max av världens bästa backbesättning. Där är jag kritisk mot coachningen, säger han och fortsätter:

– Jag tycker man skulle använt spelarmaterialet annorlunda. En sån som Erik Karlsson, som jag ser som världens bästa back, ska spela mellan 28 och 30 minuter. Inte 22.  Särskilt som han såg så pigg ut och låg bakom så mycket offensivt. Samma sak med Carl Hagelin. Han såg vass ut i starten och borde spelat några byten med Nicklas Bäckström ibland.

Oväntat fräna ord, kanske någon tycker, för att komma från en expert som blivit folkkär inte minst för sin värme och optimism.

Foto: Jimmy Wixtröm
Erik Granqvist.

Positiv entusiasm

Erik skakar lätt roat på huvudet.

– En stor missuppfattning om mig är  jag alltid är mjuk och kärleksfull. Jag har inget behov av att vara elak, men jag kan ge tuff kärlek och berättar vad jag ser och tycker. Det jag tagit med mig från tiden när jag var coach är att jag berättar varför saker händer, men också vad man kan göra annorlunda och hur de bästa spelarna i världen faktiskt gör.

Likafullt:

Den positiva entusiasmen är det mest överlägset mest framträdande draget hos den här mannen.

Sätt på en intervjubandspelare och ställ några frågor får ni se.

”Precis likadan”

Det kommer en makalöst ordrik svada om meditationsresor till Indien, Henrik Lundqvists överkropp, Ebba Grön-covers, vikten av att visualisera framgångar man drömmer om, Aftonbladets rockkritik på 90-talet, den overkliga känslan när Sidney Crosby sånär fixade honom ett jobb i Pittsburgh, nervositetens välsignelse och vilken enastående människa Niklas Jihde är.

Till exempel.

Den ivriga hängivenheten och sprudlande uttrycksglädjen är mycket smittande – och förklarar nog varför Erik blivit så folkkär, sitt avancerade nörderi till trots.

 – När jag skulle flyga hit träffade jag en gammal klasskamrat på Arlanda, en jag hade inte hade sett på 30 år, och han sa att det var kul att se att jag är precis likadan på som på lektionerna när vi var små. Lärarna fick ibland ringa mina föräldrar och be dem förklara att jag måste räcka upp handen ibland, jag blev så ivrig och ville så gärna delta i alla samtal att jag bara kastade mig in i konversationerna, säger han.

– Jag har aldrig varit lyckligare än nu, när jag får jobba med det absolut roligaste jag vet. Hockey. Och jag får vara precis som jag är. Kanske är det det som går hem hos tittarna. Entusiasmen jag har med mig helt naturligt.

Det var dock redan under den där meditationsresan till Indien på 90-talet den då 28-årige sökaren hittade sig själv och förstod hur han skulle leva sitt liv.

Startade ett rockband

Han var då själv mitt uppe i sin aktiva karriär som målvakt – som ledde så långt som till en flera år lång tjänstgöring som back-up i Luleå och ett SM-guld bakom Jarmo Myllys – men kände sig inte lycklig och tyckte att det måste finnas något mer i tillvaron

– Jag startade rockbandet Ebba Blitz med Robert Nordberg och Petter Nilsson och började spela gamla Thåström-låtar, jag och Robert skrev också boken ”Den inre matchen” tillsammans, vi låg på hotellrum och skrev ihop. Jag längtade efter....något mer, förklarar Erik.

– Det var helt enkelt så att jag inte hade riktig kontakt med mitt inre. Så jag började gå i terapi och åkte till slut till Indien för att meditera i tre månader. Där satt jag på ett berg och frågade, du vet, ”Vem är jag?”. Efterhand upptäckte jag på det där berget att, ”shit, jag är ju bra som jag är. Jag behöver inte förändra nånting. Jag kan vara som jag är. Det gäller bara att jag vågar leva ut min passion och ägnar mig åt det jag älskar”. Och vad älskar jag, frågade jag mig? Jo, det är ju hockeyn. Jag saknade hockeyn. Och med den insikten hittade jag liksom tillbaka till mig själv.

När han kom hem inledde han karriären som målvaktstränare, först hos Roger Melin i Rögle  och sedan i Färjestad, där han hjälpte bland andra Jonas ”Monstret” Gustavsson att bli en stjärnmålvakt och vann tre SM-guld. 2010 anlitades han också av landslaget och kunde föra ett VM-brons till cv:t. Sedan höll Thåström-fanatikern från Norrbotten på att hamna i NHL också  – tack vare Sidney Crosby.

”Verkligen lycklig”

– Ja, det var ofattbart nära. Jag tränade med Crosby några sommar och lärde känna honom och han gillade mitt sätt att coacha målvakter, så när Penguins fick en vakans på målvaktscoach-posten undrade han om jag inte skulle söka. Jag intervjuades av dåvarande general managern Ray Shero och dåvarande coachen Dan Bylsma och till slut var vi bara två sökande kvar, men där tog det stopp.

Bittert?

– Jag tycker inte jag kan ha det bättre än jag har det just nu. Jag älskar att göra hockey på tv ihop med Niklas Jihde ovh Viasat-gänget är, jag kan inte nog understryka hur fantastiskt bra Niklas är, och hur viktig han är för mig i den här rollen. Så jag är verkligen lycklig, jag har aldrig haft roligare. Jag har samtidigt mer balans i livet och får mer tid över till min blivande fru och vår son. Han är sju år och jag kan vara med och träna även hans lag. Men visst, jag har drömmen kvar om att någon gång få testa mitt sätt att coacha i världens bästa liga. Helt klart.

Naturligtvis stannar Herr Granqvist kvar i Toronto och avnjuter resten av World Cup – trots att Tre Kronor åkt hem.

– Ja, det är klart. Jag ska ju få se Kanada med det kanske bästa lag som någonsin ställts på en is, i minst två matcher. Den tanken för mig...jag får samma gåshud som på en riktigt bra konsert med Håkan Hellström eller Thåström.

Snubben är entusiastisk, sa vi det?

ARTIKELN HANDLAR OM