Leifby: Granqvist gör sporten viktig – på riktigt

Foto: Mark Blinch / TT / NTB Scanpix
HOCKEY

Tjo och tjim – och Lasse Granqvist på lim.

När mansvalparna spelar VM i ishockey bjuds vi som vanligt på en bred och gedigen bevakning – med en del gulligull-inslag.

Buffalo.

Vi börjar där.

För det är väl ingen som har missat att junior-VM spelas just i Buffalo, eller vilket väder det är i Buffalo.

När det snöar, hur det snöar, hur mycket det har snöat och hur kallt det är.

I Buffalo.

När turneringen knyts ihop i helgen kommer Lasse Granqvist och Niklas Wikegård skicka upp en väderballong i luften och sitta med en ceilometer i studion.

C More-gänget, som leder sändningarna i TV12, som ägs och drivs av TV4-gruppen, har sedan de byggde sin dyra fet-studio i Stockholm valt att vara just där (under fotbolls-EM, SHL-omgångar, allsvenskan i fotboll) men under JVM får de vara på plats. 

I Buffalo.

Och visst känns det som att de har växlat upp.

Förutom studio på plats har de skickat sitt allra bästa hockeykavalleri och låtit springpojkarna stanna kvar hemma i serielunken.

SVT studioputtrar

Sveriges Television går lite mer på sparlåga, om det är en budgetfråga eller en uppgörelse med Bonnier vet jag inte, men de har valt att studioputtra i Stockholm där Marie Lehmann och den fortfarande så bredaxlade Micke Renberg då och då ackompanjeras av gäster.

Bland annat var Per ”kapten när Modo vann SM-guld 2017” Svartvadet (det stod så på skylten) förbi en sväng och 2018 blir året då 92 procent av befolkningen i Ö-vik slutar betala tv-licens.

SVT känns lite mer traditionell i sin bevakning, TV4/TV12/C More mer kommersiell med sina bombastiska musikslingor, reklamavbrott och uptempo.

78 procent av Sportbladets läsare tycker att SVT är bättre än TV4 men det är väl det gamla TV4-agget som lever kvar 

Just på plats-känslan gör att TV4/TV12/C More-produktionerna har lite bättre stuns och där är Nestor Granqvist lysande både som ankare och kommentator.

Granqvist, nyss 50 fyllda, tillför alltid en nyttig energi.

Foto: Alexander Larsson Vierth/TT NYHETSBYRÅN

Han har en inbyggd tv-ankartermostat och kan höja och sänka intensiteten i en studio lite som han vill, och dessutom är han en av få som kan hålla en omnipotent Niklas Wikegård och hans gycklare-gen stången.

Granqvist kan vara kvick och agera med glimt när det är läge, men också distinkt och på hugget om situationen så kräver.

Härom dagen hade duon olika åsikter om huruvida Lias Anderssson skulle komma till spel i kvarten eller inte och efter en fräsande ordväxling satt de bara och tittade på varandra, tysta, i sex-sju sekunder.

Fängslande.

Bättre än någonsin

Granqvist refererar inte så mycket längre, han har väl bara gjort en match i JVM så här långt, men när han kör så tycker jag nästan alltid att han är bättre än på länge, kanske bättre än någonsin.

Förr aningen konfrontatorisk i sitt sätt att kommentera, i dag mer filantropisk, och i den enorma sörja av rättigheter, matcher och kommenterade som dagligen sköljer över oss har Granqvist ett särskilt kommentatorsklorofyll.

Hans röst känns både exklusiv och angelägen, och sporten han kommenterar blir viktig på riktigt.

Jag minns särskilt en sekvens från hockey-VM i fjol, när han under finalens sudden death vände ut och in på sina lungor och växlade tempo på ett sätt som få andra klarar av.

Den gamle med lädret.

Den gamle och vädret.

Intressant också att samtliga kommentatorer och experter i TV4-produktionen har skolats i public service. 

Käck idrottsförälderbevakning

Tornberg och Wikegård inledde båda sina tv-expertkarriärer i ”Hockeykväll”, Lasse och Lena härstammar båda från Radiosporten.

Precis som under alla andra JVM som svensk teve har följt tenderar det ofta att bli lite för mycket käck idrottsförälder över bevakningen.

I otaliga reportage har vi fått höra om spelarnas distans till sig själva, hur mogna de är för sin ålder, och hur de står med både fötter, ben och skinkhalvor på jorden.

I kvarten natten mot onsdagen var det den störste och mest ompysslade talangen av dem alla som gjorde att Sverige tappade kontrollen över matchen.

Rasmus Dahlin skickade upp en puck på den tomma läktaren och Slovakien reducerade i det efterföljande power play-spelet, och i stället för att stänga butiken blev Sverige ett jagat byte resten av matchen.

Det är sådant som händer, förstås.

Micke Renberg, som bara blir bättre och bättre ju mer Piteå-purken han är (gnällandet på utematchen kunde delats upp och sänts i åtta avsnitt på SVT Play), var inte sen att komma med kritik.

Vi får se hur Rasmus Dahlin handskas med det när det 193:e reportaget om SUPERTALANGEN sänds i helgen.

Sannolikt kommer det också en uppföljning på Fjällby Jonssons Fabio Lanzoni-frilla.

En som definitivt har lämnat flapp-flapp-kepsar och beskyddarinstinkter hemma är TV4/TV12/C More-reportern Åke Österrike Unger.

Efter Finlands tunga kvartsfinaluttåg mot Tjeckien kom Juuso Välimäki ut från omklädningsrummet och såg ut som en babianrumpa i ansiktet.

Uppenbart helt knäckt, med rödsprängda ögon och hulkningar, försökte han sätta ord på sina känslor innan Bödeln Åke avslutade intervjun i den mixade zonen/schavotten med frågan; 

– How big disappointment is this for you personally?

Som om vi inte redan förstod.

Monstersviten: Här är Sveriges 42 raka gruppspelssegrar i JVM 01:07
ARTIKELN HANDLAR OM

TV4

C More