Wow, vilket stjärngäng 1

Multimiljonärer och superstars - men för Foppa och Lidas är laget nummer 1

1 av 6
Superstar i VM Peter Forsberg lyfte Tre Kronor till ett drömlag när han landade i Prag tillsammans med Nicklas Lidström.
HOCKEY

PRAG

Det är skeva leenden och artiga multimiljonärer men det enda jag tänker på när jag lyssnar på Foppa och Lidas är att de bär på exakt samma enkla svenska pojkdröm som alla andra:

Drömmen om att bli en odödlig del av det svenska kollektiva medvetandet.

Peter Forsberg och Nicklas Lidström träffade media i går. Exakt en timme.

Inget av värde sas.

Det är den ytliga beskrivningen som jag tror att en representant för en cynisk världspress skulle gjort.

Men om man tittar lite under ytan av självklarheter som att de ser fram mot matchen och att det är roligt att vara med i Tre Kronor igen så ser man två representanter för ett Sverige som kanske aldrig lyser klarare och mera levande än i resterna av det svenska ishockeyunder som födde fram alla dessa världsstjärnor på 90-talet men numera inte föder några såna stjärnor längre. På samma sätt som svensk företagsamhet inte föder några nya stora landvinningar längre, skulle man kanske kunna säga som en smula skev parallell.

Det är en smula njutningsfullt jag hör Peter prata om lagets funktion. Lagets vikt.

Det är med stor nostalgisk fascination jag hör Nicklas säga att han tycker det är skönt att underordna sig ett kollektiv som är så fungerande som det svenska.

Ledsen, glad, sen ledsen igen

Nicklas tillägger sen som en bild av det nya och det gamla Sveriges symbios - det Sverige där sossar tagit över golfklubbarnas styrelserum - att en av hans hans söner blev ledsen för att Detroit åkte ur Stanley Cup men glad för att pappa skulle vara hemma mer, men sen åkte pappa till VM och försvann ändå.

-Men jag lovade honom att jag skulle komma tillbaka sen och åka och köpa golfklubbor med honom...

De skulle knappt ens tänka tanken att inte ställa upp i ett landslag. Det vet att svenska folket kräver det.

Nicklas Lidström fick en fråga om han blev ledsen över att han fått kritik de två gånger han tackat nej till Tre Kronor.

Han svarade ur djupet av sin mediatränade spontanitet att han tycker det är en berättigad kritik. Han förstår att folk kräver det och han förstår kanske till och med att de inte tycker att det är en godtagbar ursäkt att familjen just fått ett nytt barn.

Ska vara ledare

Fast det är det ju. Det vet även Nicklas.

Hur ser du på din roll, Peter? frågade någon.

-Jag vet inte vad jag får för roll, sa Foppa och det där skeva leendet kom tillbaka. Klart han vet sin roll. Den inte är att prestera ett magnifikt boxplay. Foppas roll är att vara ledare och föredöme och använda sin handleder till att i första hand prestera ett strålande powerplay så att vi gör mål.

Till sin hjälp får han Nicklas Lidström som är en av världens bästa powerplaybackar, kanske den bästa. Han har ett rörelsemönster kring blå linje som är enastående, hans skjuter skott i just de där ögonblicken som gör att målvakten ser illa och som gör att forwards kan styra pucken.

Utan ett bra powerplay vinner vi inte. Vi har fortfarande gjort fler mål i boxplay än i powerplay. Det måste Foppa och Nicklas ändra på. Det är nyckeln.

- Lite sliten är man faktiskt, sa Foppa med ett nästan diagonalt leende.

Kanske som en liten gardering ifall festen är slut i morgon. Kanske för att det är en smula ansträngande för en svensk att ständigt behöva höra hur mycket frälsare man är. En tidning funderade till och med på att ta med honom till den berömda bron i Prag och fotografera honom bredvid skulpturerna på olika Kristusfigurer.

Det blev inte så.

Man hinner inte så mycket på en timma.

"Vi ska bara hjälpa till"

Frälsarrollen kanske passar Foppa på ett plan. Men i ett storsvenskt folkhemsperspektiv är det nog enklare att koncentrera sig på saker som födde 90-talets svenska hockeystjärnor.

- Vi bara hjälper till, vi har alltid vunnit med laget, sa Foppa med ett leende som var som en djupledslöpning.

- Vi bara hjälper till, sa Lidström.

Han log inte alls.

Kanske tänkte han på de där golfklubborna.

Kanske tänkte han på att han borde ta ut pappaledighet.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM