Sportbladets Lasse Anrell: Salo gjorde - en "Salo"

HOCKEY

Man trodde inte sina ögon.

Salo gjorde en Salo.

Mardrömmen fortsätter.

Foto: MATS STRAND
Salo och Tellqvist.

Tommy Salo är svensk hockeymålvakt. Han har under drygt tio år varit Sveriges bästa målvakt. Han fixade ett OS-guld åt Sverige med en klassisk räddning i Lillehammer.

Så var det den där dagen i Salt Lake. Den ändrade hans liv och den ändrade svensk hockeys tideräkning; före och efter Vitryssland.

Före och efter Salo vs Vitryssland.

Men det där är ju inte hela sanningen. Det är kanske inte ens sanningen. Det var inte Salo som förlorade mot Vitryssland. Det var ett handlingsförlamat svenskt lag.

I går skrevs ett nytt kapitel i storyn om Tommy Salo. Det var efter 13 minuter i andra perioden mitt i ett powerplay för Sverige när Daniel Kreuzer kom in i anfallszon efter tafatt svenskt spel i mittzonen. Han sköt ett skott från strax innanför den blå linjen och Tommy Salo fällde reflexmässigt ut sin plockhandske trots att skottet högst sannolikt skulle gått utanför.

Och han styrde in pucken i mål.

Vi tittade på varandra på läktaren. Jag antar att ni tittade på varandra i tv-sofforna. Jag antar att spelarna i båset tittade på varandra och jag vet att ledarna bakom Tre Kronor tittade på varandra. Jag tror ingen riktigt trodde sina ögon.

Det händer alltså igen. Mardrömmen fortsätter. Tommys egen mardröm fortsätter. Han hoppade i alla fall inte den här gången och den rullade inte längs ryggen men han styrde in pucken i mål.

Kim gjorde också en tavla

Nu saknade händelsen betydelse. Sverige förlorade inte någonting på grund av att tyskarna kunde göra det där målet. Kim Johnsson gjorde en precis lika stor tavla strax före Tysklands första mål. Han drällde vid offensiv blå linje i ett annat powerplay. Marco Sturm kunde ensam åka mot Salo och göra 1-1. Johnsson hann inte åka ifatt honom. Han hann inte stoppa honom bakifrån. Han hann egentligen ingenting.

Klantigt, men det är sånt som händer i hockey.

Ingen kommer att minnas det om några dagar.

Ingen kommer att håna Johnsson i media. Ingen kommer att skrika elaka saker från nån läktare om det. Ingen andfådd sportkrönikör kommer att nämna det annat i relief mot Salos copycat av sig själv.

Det är en lite sorglig orättvisa. Den drabbar alltid målvakter.

Jag tyckte det funkade ganska bra men det där var ju klantigt, sa Salo efter matchen. Inte mycket annat att säga. Han är smart. Han vet spelets regler. Jag minns honom när han kom ut i spelargången efter matchen mot Vitryssland i OS. Han visste precis vad som hänt och vad som skulle komma. Han sa det han skulle. Det var inte mycket annat att göra.

Han gjorde likadant i går. Sa det han skulle. Eftersvetten rann i pannan. Han torkade sig gång på gång men det fortsatte rinna. Inte mycket annat att göra än att torka. Lite klantigt, sa Salo. Inte mycket annat att säga.

Tvåan blir etta

Mikael Tellqvist kom ut från spelarnas omklädningsrum efter matchen. Sveriges andremålvakt blir förstemålvakt i kväll. Hardy sa det inte på presskonferensen efter matchen och det tyckte jag var fel av honom. Hade han sagt att det var bestämt innan matchen i går att både Tellqvist och Salo skulle stå varsin match hade han besparat Salo några rubriker. Nu sa han ingenting.

Tellqvist får någon fråga om Salos Salo. Han stönar och ögonen blixtrar.

Det där är sååååå uttjatat.

Och det är det ju. Det finns dock de som säger att Salos spelstil är en smula gammaldags. Många yngre målvakter använder inte plockhandskarna så gärna ute i luftrummet av rädsla för att pucken drar i väg om man missar bara med bara någon millimeter.

Man gör en Salo, med andra ord.

I övrigt var det en förfärligt trist historia i Globen. Man förbanne mej inte mycket för 800 kronor nuförtiden. Mats Sundin var strålande, Peter Forsberg knappast närvarande, Markus Näslund orörlig, Nicklas Lidström var som vanligt i Tre Kronor mest en hägring.

Ingen balans i Foppas kedja

Balansen i Foppas kedja är obefintlig och kanske borde någon av de mera tunga spelarna komplettera istället för Zetterberg och Näslund.

Balansen i backparen var också lite märklig; varför de offensiva Lidström och Johnsson ska spela med varandra och de defensiva Norström och Ragnarsson är mer än jag förstår.

Det sista jag hörde innan jag gick från Globen var Mattias Öhlunds son som frågade en av tvillingarna Sedin om han inte ville spela i går kväll.

Det är då man förstår att gränsen mellan lek och allvar aldrig är större än ett barn kan formulera.

En skitmatch var det och en skitmatch ska det vara i början.

Dagarna innan Vitryssland gjorde vi den bästa hockeymatch jag sett ett Tre Kronor göra när vi förödmjukade Kanada och Hardy var världens bästa tränare.

Lasse Anrell