Succé - utan superstjärnor

Kanada har ingen Sudden eller Foppa - men gick fram som en ångvält i natt igen

1 av 3 | Foto: AP
stenhård kamp World Cup-matchen mellan Kanada och Ryssland blev precis så hård och tuff som förväntat. Ingen ville vika ner sig och båda lagen markerade att de tänker gå långt i den här turneringen.
HOCKEY

TORONTO

Det finns ingen spelare med Mats Sundins genombrottskraft, ingen spelare med Peter Forsbergs styrka och finess, ingen med Daniel Alfredssons rörlighet, ingen brännhet målskytt som Fredrik Modin.

Ändå är Team Kanada World Cup-turneringens bästa lag så här långt.

Efter nattens möte med Ryssland stod Kanada som segrare i den nordamerikanska gruppen och möter med all sannolikhet Slovakien i en av kvartsfinalerna.

Det är egentligen upp-och-nervända världen.

I alla år har det varit Kanada som haft superstjärnorna, som kunnat kasta fram de tyngsta NHL-namnen när det dragit ihop sig till Canada Cup, World Cup eller de senaste OS-turneringarna.

Alltid några stora profiler som höjt sig över mängden och levererat sitt gods efter nåt slags förhandsskrivet manus.

Där fanns Bobby Hull och Bobby Orr, sen kom Guy Lafleur, sen kom Wayne Gretzky och Mario Lemieux, sen kom...ja, vad då?

Eric Lindros skulle bli "The Next One", Paul Kariya var på G ett tag, men de blev aldrig de stora publiknamnen i den nya hockeygenerationen.

Så vad Kanada nu har är ett...LAG.

Där finns visserligen den 39-årige Mario Lemieux fortfarande, han spelade i går sin första match mot ryskt motstånd sen den berömda Canada Cup-finalen 1987, och han har inte varit dålig så här långt i turneringen.

Lemieux tar sitt ansvar

Ingen jätte som i fornstora dar, men Mario har gjort ett bra defensivt jobb och fyller sin plats i laget som ledarfigur.

Där finns också spelare som den notoriske målskytten Joe Sakic, men vid 35 är Sakics stjärna i dalande och han har inte trivts bredvid Jarome Iginla och Lemieux i Kanadas förstakedja.

Det coachen Pat Quinn nu litar till är fyra kedjor som är stort sett jämbördiga och som jobbar stenhårt över hela banan. Och de sex backarna, stöpta i samma form, spelar en mycket enkel ishockey - men gör inga misstag alls.

Det är typiskt att nattens största jubel i Air Canada Center kom när jumbotronen visade en bild på Wayne Gretzky, lagets general manager.

Kunde inte låta bli att sitta och tänka på vad en man som Mats Sundin skulle kunna uträtta i detta kanadensiska lag.

Och framför allt:

Hur stor han skulle vara om han vore kanadensare i stället för svensk.

Här finns ingen Sudden

När Sundin far fram som ett väldigt slagskepp över isen och tar ett enormt ansvar i Tre Kronor är han en imponerande syn, en jätte som älskas av hockeypubliken här i Toronto.

Vore han född i Kanada skulle han vara det här landets hockeyhjälte nummer ett, det är jag övertygad om.

Detsamma skulle kunna sägas om Peter Forsberg, som plötsligt vaknade till under andra halvan av matchen mot Finland och gjorde en Thomas Wassberg:

- Smärtgränsen? Den skiter jag i.

Kanada har inga spelare av Sundins och Forsbergs klass.

De har inte heller individualister som kan mäta sig med några av de läckraste lirarna i Ryssland, Tjeckien och Finland.

Men som sagt: Kanada har lik förbannat vunnit den nordamerikanska gruppen och stormar vidare mot en tippad slutseger.

I denna "snabbt och illa hoprafsade turnering", som dessutom har fräckheten att sälja kepsar (jag citerar en svensk krönikör som snart måste visa att han duger internationellt), är det liksom bäddat och klart för Kanada redan från start. Manegen ligger krattad, det känns som om INGENTING får stå i vägen för en hemmatriumf.

Det ligger en dold avsky i luften mot de europeiska lagen. De ska tryckas ner till varje pris och befinna sig i ett ständigt psykologiskt underläge.

Lagarbetet imponerar

Här har det till och med gnällts över att Slovakien är det enda lag som inte behövt spela match två dagar i rad.

Jaha? Och hur många hemmamatcher har Slovakien i den här turneringen?

Jag är imponerad av Team Kanadas lagarbete så här långt och gänget måste vara favorit till slutsegern.

Men jag drömmer om att Tre Kronor får fart på kedja nummer tre och fyra, att Markus Näslund nån enda gång kan leverera på beställning och inte bara vara världsspelare MELLAN turneringarna och att Sundin, Forsberg, Alfredsson och kompani kan komma till Air Canada Center nästa vecka och visa hur kraftigt riktiga superstjärnor kan lysa.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM