15 år - och inget har hänt

Mats Wennerholm: Nu måste tacklingar tillåtas inom damhockeyn

HOCKEY

LINKÖPING

Det har spelats dam-VM sedan 1990.

Åtta turneringar och 15 år senare har absolut inget hänt i damhockeyvärlden.

Och det kommer att se likadant ut i femton år till om inte tjejerna får börja tacklas.

Jag ser det som ren diskriminering att inte tjejerna får smälla på precis som killarna.

Tvärstopp Sverige förlorade med 4-1 mot USA.

Hockey utan tacklingar är inte hockey.

Det är innebandy på skridskor.

Tjejerna som spelar här i VM är vältränade, starka och tål verkligen en tackling.

Det märkliga är att det inte finns något egentligt, sakligt skäl till att hockeytjejer inte får tacklas. Det handlar mer om svävande moraltankar om att damhockeyn inte ska bli lika "brutal" som herrvarianten.

Men de flesta nationer vill införa tacklingar även för damer. Den svenske förbundskapten Peter Elander är en av förespråkarna.

Frågan har diskuterats nu under hockey-VM här i Sverige, men de nationerna som säger nej är konstigt nog Kanada och USA.

De två suveränerna.

Och så länge de säger nej kommer damernas hockeyvärld att se exakt likadan ut som den gjort ända sedan starten.

Sverige och Finland åker ut mot Kanada och USA i semifinalerna - precis som i Linköping i går.

Så har det sett ut i åtta raka VM-turneringar, med några få undantag som bara bekräftar regeln.

Markandsförarens mardröm

Kanada har vunnit alla de åtta VM-turneringar som spelats, USA har varit tvåa i alla åtta och Finland trea i sju av åtta.

Hur kul är det på en skala?

Att sälja in ett dam-VM i hockey måste vara varje marknadsförares mardröm.

Allt de kan bygga marknadsföringen på är falska förhoppningar.

Alla vet ju ändå hur det ska sluta på förhand.

Många säger visserligen att Sverige närmat sig de stora nationerna.

Och då talar vi om två lag - Kanada och USA.

Men sanningen är att vi inte närmat oss kanadensiskor och amerikanskor en millimeter.

Förlustsiffrorna har krympt en aning, men det beror mer på att tjejerna blivit taktiskt mer drivna och skickligare i defensiven.

När USA slog Sverige med 4-1 i semifinalen i går var det klasskillnad.

Och när de svenska tjejerna förlorade med 10-0 mot Kanada i sista gruppspelsmatchen var det utklassning.

10-0 är 10-0.

Det går liksom inte att förklara bort.

I historiens första dam-VM 1990 fick vi stryk av Kanada med 15-1 och av USA med 10-3.

I det andra 1992 hade siffrorna krympt till 1-6 mot kanadensiskorna och 4-6 mot USA - så mot den bakgrunden är den siffermässiga skillnaden till och med större i dag.

Svenskorna har lyckats bryta mönstret en enda gång i ett stort mästerskap och det var då vi äntligen lyckades slå Finland i en bronsmatcn i OS i Salt Lake City 2002.

Det gav damerna ekonomiska förutsättningar att ha ett utökat utbyte med länder som Kanada och USA och spela flera turneringar i Nordamerika.

Men det hjälper inte.

Tjejer som fysiskt starka Danijela Rundqvist måste få sätta in en tackling för att få stopp på de bästa.

Då kan något hända till slut.

Jag kollade in laguppställningen i VM-turneringens exekutiv- och organisationskommitté.

Nio gubbar och en tjej.

Är det inte dam-VM i pratar om?

I dag fortsätter SM-finalen mellan Frölunda och Färjestad.

Något säger mig att den svenska elitserien snart är lika förutsägbar som dam-VM.

Färjestad spelar sin femte raka SM-final.

Frölunda är redan om och förbi.

Allt talar för att det blir en repris på den SM-finalen nästa år.

Mats Wennerholm