Serien kan bli hur lång och elak som helst

Nu är det slut på vänliga veckan

Foto: Scanpix
Frölunda fick jubla i går – men Lasse Anrell tror den här matchserien kan bli både lång och elak.
HOCKEY

GÖTEBORG. Ibland är ishockey väldigt enkelt.

Den som tar i mest, den som är smartast och den som är hårdast vinner.

Frölunda vann över Luleå i går och den här serien kan bli hur lång och elak som helst.

Frölundas taktik var mycket enkel att upptäcka:

Det skulle uppenbarligen vara slut på den vänliga vecka som inleddes i Luleå i torsdags där göteborgarna bara tog meningslösa utvisningar och ägnade sig åt ännu mer meningslösa slagsmål – och glömde sitt egentliga uppdrag: att neutralisera Johan Harju och Linus Omark, den här matchseriens två spelare med spetskompetens.

Följden blev inte bara att Omark-Harju kunde göra fyra mål i matchen i powerplay utan framförallt att de kunde åka fritt omkring som fridlysta små fåglar och göra i princip vad de ville.

Inga risker alls.

Inga skrämmande tacklingar när de för några sekunder tappade uppsikten, sånt som man normalt ser i viktiga hockeymatcher där stjärnor skräms till att vara försiktiga.

Snarare tvärtom; bara en massa goa gubbar som försökte spela hockey och tillåta Övertorneå connection att lysa upp Norrbottensnatten.

Det gick så långt att Ulf Dahlén i en tidning utrustades med en inmonterad dumstrut och det kan man kanske tycka är lite tidigt, efter en förlorad bortamatch, och i går kunde man väl konstatera att det var dumstrut av.

Fysiskt spel på Omark-Harju

Nu var taktiken annorlunda:

Spela fysiskt på Omark-Harju.

Det fungerade. I snart sagt varje byte mötte de Frölunda elakaste spelare. De är visserligen inte många, men såna som Fredrik Pettersson, Tuukka Mäntylä och Mikael Johansson kan verkligen tackla.

Mikael Johansson, Frölundas hårdföre center, passade till och med på att köra över Omark utanför spelet en gång vid Luleås eget bås. Inte helt enligt reglerna, men domarna hade sina ögon nån annanstans och då är det väl antagligen korrekt. Effektivt är det i alla fall.

Omark visste att han inte kunde slappna av nånstans på isen. Följaktligen blev han sämre och tappade en del av sin spetskompetens, den fick ägnas åt att se upp i stället. Han var bra ändå, men han var inte lika glänsande som i Luleå i torsdags.

Jo, några gånger; förspelet till 3–2 måste vara ett av årets vackraste. Och han var inblandad även i 1–0.

Nu var det här inte Luleås förlust utan Frölundas seger.

Dahléns matchplan lyckades, redan på träningen dagen innan gjorde han klart att den pensionerade centern Jonas Johnsson skulle spela i förstalinen istället för Joakim Andersson. Det fungerade alldeles strålande.

Trots bara 13 matcher i serien, efter sin akuta återkomst, så gick han in och dominerade och gjorde ett mål och fick en assist på kvitteringen.

Bristen på kreativa centrar – efter skadorna på landslagsbackarna Nordquist och Karlsson – var väldigt tydlig i torsdags. I går var den utsökt maskerad av Johnsson.

Ronnie Sundin, en annan veteran som många tyckt borde pensionerat sig för länge sen, gjorde också en av sina bästa matcher på länge. Lika snäll som han var i Luleå, lika tydlig var han i går.

Kan bli en strålande matchserie

Briljant var också Niklas Andersson, en annan ohyggligt gammal spelare i Frölunda, som gjorde två mål och angav tonen med sin smarthet och slet sönder försvarssystemet i Luleå med sina åkningar.

1–1 i matcher nu.

Allt talar för att det här kan bli en lång och strålande matchserie.

Och det bästa av allt är att lagen verkar tycka ganska illa om varandra – redan nu

– Men jag såg inga spelare som var tillräckligt svarta i ögonen hos oss i dag, sa Luleås coach Roger Rönnberg efter matchen.

Jag är fullständigt övertygad om att samtliga 21 spelare är avgrundssvarta i ögonen i morgon.

Och att den svartaste av dem alla – Pierre Johnsson – är tillbaka.

Han bör i första hand koncentrera sig på att sätta stopp för Niklas Andersson.

ARTIKELN HANDLAR OM