”Jag vägrade spela och fick sparken”

Robert Nilsson om hjärnskakningen som förändrade karriären

Foto: Tomas Ros
HOCKEY

ZüRICH. Han beskrevs som den största talangen sedan Peter Forsberg.

Men karriären har varit mycket upp och ned för Robert Nilsson, 31.

Som när han beordrades att spela med hjärnskakning i Nizhny Novgorod i Ryssland.

– Det var en deprimerande tid. Jag vägrade spela och fick sparken, säger ”Mini-Magic” i Hockeystudions podd.

Foto: Tomas Ros
Robert Nilsson i Schweiz.

Robert Nilsson spelade juniorhockey när han var tre-fyra år yngre än med- och motspelarna och kvalade med seniorlaget i Nynäshamn till division 1 när han var 13 år.

När ”Robban” spelade med sin egen åldersgrupp buade motståndarnas föräldrar och gav honom fingret på läktaren.

Ni fattar – en talang utöver det vanliga.

Den tidiga hockeykunskap som ”Kentas grabb” hade var unik och gav eko i Hockeysverige.

Hockeystudions podd har träffat Robert Nilsson i hans nya hem i Zürich, platsen där han stortrivs, gift sig med ryske målvaktslegendaren Nikolai Khabibulins dotter Sasha och livet leker – igen.

”Jag ville sluta”

Karriären gick spikrakt uppåt för Robban till han var 19 år.

Då kom motgången i Leksand.

– Jag ringde faktiskt till min mamma och sa att jag ville sluta. Orkade inte mer och tyckte inte att det var roligt. Hon övertalade mig att fortsätta. Hon sa att jag skulle ångra mig om jag slutade. Och hon hade givetvis rätt, säger Nilsson.

Då var han frälst i datorspelet Counterstrike, användarnamnet ”Midde” har han intatuerat på ryggen. Han bakade sina egna favoritpizzor, Calzone, som han gick och värmde i Leksands pizzeria en trappa ned från lägenheten på Norsgatan.

Det fanns alltså fokus på annat än ishockeyn.

Mamma lyckades övertala ”Robban” att fortsätta med hockeyn och flytten till Fribourg-Gottéron blev en bra omstart för tonåringen där datorn slängdes all världens väg och han fick lugn och ro, långt ifrån den hajpade Mini-Magic-stressen i Sverige.

Därefter New York Islanders och Edmonton Oilers. Totalt blev det 252 NHL-matcher med poängsnittet 0,47.

– Hade jag haft mer kännedom om min kropp när jag spelade i NHL så hade jag nog fortfarande spelat där. Jag tränade inte för lite, men fel. Jag fick veta att jag är gluten-allergiker för några år sedan och innan det beskedet fick jag inte full utväxling på min träning. Kroppen svarade inte för att jag åt fel.

Från NHL till KHL.

”De gav mig två val”

Mästare med Salavat och sedan kom hans sjätte hjärnskakning i karriären.

– Var inte så ful smäll. Visst hoppade killen in på mig, men mest var det att tacklingen tog olyckligt. Fick en till smäll på träningen precis efteråt som förvärrade läget. Klubben gjorde en massa tester och doktorn sa att jag inte skulle ha någon fysisk aktivitet på sex månader och heller inte vara utsatt för stress och press.

Men Ryssland kan ibland vara precis så tufft och omänskligt som vi ibland får nidbilden att det kan vara.

– Nizhny Novgorods president sa att de inte hade råd att ha mig på skadelistan. De gav mig två val: spela eller så drar du. Jag bestämde mig direkt. Hade en sådan huvudvärk att jag knappt kunde kolla på tv. Gick inte att tänka på hockeyn.

Den där vintern i Phoenix när Robban och dåvarande fästmön Sasha Khabibulin hängde i Nikolai Khabibulins palatsliknande hus blev förändringen.

Goda kostvanor utan gluten.

En ny sund syn på träning.

Lugn och ro.

Hämta ny kraft.

– Jag hade en flex-biljett på SAS minns jag. Sköt upp hemresan flera gånger. Fick ett liv igen. Fick Sasha. Fick ett nytt hockeyliv i Zürich.

Nu hyr han en lägenhet, 70 kvadratmeter, i Gamla Stan i Zürich för 40 000 kronor i månaden. Lever ett trivsamt hockeyliv i Schweiz, snittar en poäng per match och längsta bortamatchen är till Lugano, 3 timmar med buss.

– Jag trivs här. Jag visste att jag någon gång skulle komma tillbaka till Schweiz.

ARTIKELN HANDLAR OM