”Det är en dröm”

Samuel Påhlsson om strejken, farmarlaget - och succén i Stanley Cup

HOCKEY

ANAHEIM

För mindre än sex månader sedan låg han i strejk och tänkte flytta hem.

Nu står Samuel Påhlsson och Anaheim Mighty Ducks bara två segrar från NHL:s Stanley Cupfinal.

- Jag är på väg mot en gammal pojkdröm, säger han.

Foto: MAGNUS SUNDHOLM
SLUTSPELETS SENSATION Samuel Påhlsson har gjort succé sedan han återvände till Anaheim efter sin strejk. "Det var det tyngsta jag varit med om under min hockeykarriär. Nu är jag på väg mot en gammal pojkdröm", säger spelaren vars hockeyliv leker.

Det är dagen efter Anaheims överraskande seger med 2-0 över Minnesota Wild i St Paul.

Nu är spelarna tillbaka i The Pond - Ankdammen - som Anaheims hemmaarena heter.

Påhlsson har just avslutat ett träningspass när Sportbladet träffar honom i kulvertarna under läktarna.

På frågan om stämningen i laget torkar han svetten ur pannan och fyrar av ett leende.

- Vi har ett bra läge just nu.

Det gäller inte bara laget.

Också Påhlsson har guldsits.

Kontraktet med Anaheim går ut i sommar. Nu står det honom fritt att slå mynt av de senaste framgångarna.

- Ja, kanske det. Jag skulle vilja vara kvar här. Men vi får ta det där sen. Just nu har vi matcherna att tänka på, säger 25-åringen.

Efter en katastrofal vinter där han tvingats till spel i farmarligan, strejkat och så när börjat spela hockey i Sverige igen, har han tagit gruvlig revansch.

Eller som coachen Mike Babcock uttryckt det:

- Påhlsson har varit fenomenal sedan han kom tillbaka efter semestern i Europa.

Själv är Påhlsson mer försiktig när han sammanfattar våren:

- Det har gått ganska hyggligt.

- Hela laget har spelat bra, från försvar till anfall. Och så har ju Jean-Sebastien Giguere spikat igen målet.

Nere i farmarlaget

Visst, Giguere höll nollan i förrgår igen. Ändå råder det ingen tvekan om att det är Påhlsson som stått för den mest dramatiska förändringen i klubben i södra Kalifornien.

I november skickades han till Ducks farmarlag i Cincinnati.

Nyligen var han en av nyckelspelarna när Anaheim slog ut regerande Stanley Cup-mästarna Detroit Red Wings ur Stanley Cup-slutspelet.

Det som hänt Påhlsson däremellan räcker och blir över till en biografi.

Men han tänker inte skriva den, i alla fall inte nu.

- Jag har lämnat det där bakom mig. Jag försöker leva i nuet.

Pressad på händelsen medger han dock:

- Det var kanske det tyngsta jag varit med om under min hockeykarriär, säger han.

Då, i november, var han full av stridslystnad.

- NHL är inte allt här i världen, sa han och stack till Sverige i protest.

Men efter att ha bjudits tre miljoner kronor för spel i Linköping insåg han att Ducks kontrakt var vattentätt.

Det var bara att återvända till USA och harva i farmarligan.

Några veckor senare fick han en ny chans i NHL - hos Ducks.

- Jag vet inte riktigt vad som hände. Det var nog några skador som bäddade för mig, säger han.

"Jag blev sporrad"

I dag har han fått perspektiv på tvisten.

- Jag kan inte säga att jag blev sporrad av farmarligan. Men man lär sig alltid något. En sak vet jag: Jag vill aldrig ner dit igen.

Under den gångna säsongen var Ducks mer eller mindre utträknat. Klubben fick knappt någon uppmärksamhet och bara sju-åtta journalister följde lagets matcher.

Nu råder rena hockeyhysterin.

I går följdes träningen av mer än 50 journalister.

- Det är kul att temperaturen höjts. Det är vi inte bortskämda med.

Eller Stanley Cup-chanser, för den delen.

Men med bara två segrar från final verkar varken svensken eller hans lagkamrater ha hunnit fatta vad de är på väg att utträtta.

Påhlsson tittar upp mot den jättelika Playoff-skylt som välkomnar besökarna till Mighty Ducks i "The Pond".

- Jag trodde aldrig vi skulle gå så här långt, säger han.

Har spelat 39 landskamper

Magnus Sundholm