En kall junikväll i Toronto blev svensk hockey hetare än nånsin

HOCKEY

TORONTO

Det här är en kväll jag aldrig kommer att glömma.

En regnig, isande kall junikväll i Toronto blev svensk hockeys hetaste någonsin.

Nu hoppas jag att hockeyn kan ta tillvara gratisreklamen, så att vi får uppleva något liknande i framtiden.

Peter Forsberg fick NHL:s tyngsta utmäkelse Hart Trophy, Markus Näslund röstades fram till Lester B Pearson Award som bäste spelare av NHL-kompisarna, Niklas Lidström vald till NHL:s bäste back för tredje året i rad och Henrik Zetterberg blev tvåa i omröstningen till Årets Rookie.

Och när säsongens All Star Team ropades upp, var tre svenskar. Av fem utespelare.

Det gör 60 procent av världens bästa femma säsongen 2002/2003.

Nicklas Lidström, Peter Forsberg och Markus Näslund var naturligtvis givna.

Lidas röstades fram i NHL:s First All-Star Team för sjätte gången i rad. Det har bara två backar klarat tidigare, Bostons Bobby Orr och Montreals Doug Harvey.

Zäta fick tyvärr ge sig mot St Luis back Barrrett Jackman om titeln Årets Rookie. Jackman var etta på 39 röstsedlar. Zäta var etta på 18, så det var trots allt en ganska klar seger för St Louis-backen.

Zäta har störst chans

Men Zäta har gjort en strålande säsong och överträffat allas förväntningar.

I alla fall mina.

Av de unga svenskarna i NHL, tror jag Henrik Zetterberg har störst chans att växa till en superstjärna.

Jag räknar heller inte bort bröderna Henrik och Daniel Sedin som har potential att växa.

Men ser man till årgångarna efter Zäta & Co ser det mörkt ut.

De svenska juniorlandslagen har varit bedrövliga i VM-sammanhang och inför sommarens draft är det bara Leksands Robert Nilsson som anses ha en chans att gå i första rundan.

Plantskolan i Modo växer inte längre som förr och idag har Frölunda tagit över rollen som störste producent av talanger.

Men jag hoppas att nattens framgångar kan ge näring åt nya årgångar, som förstår vad som krävs för att nå toppen.

Att Markus Näslund fick Lester B Pearson Award tycker jag var välförtjänt. Han var tvåa i poängligan redan förra säsongen och blev tvåa i år, då han tappade förstaplatsen i sista omgången.

Slår man ihop de två senaste säsongerna är han NHL:s klart bäste poängplockare.

Räddade Markus

Nu röstade NHL-spelarna fram pristagaren tre, fyra veckor innan grundserien var över.

Det räddade nog Markus från att än en gång bli passerad av Foppa, som hade en extremt stark andra halva av säsongen. Men Markus har växt in i rollen som stjärna och lagkapten i Vancouver och är en av NHL:s mest ansedda spelare, både på och utanför isen.

Jag håller med Markus Näslund om att Börje Salming betytt enormt mycket för de svenska framgångarna. Han banade väg. Och hade han spelat idag hade han nog fått de utmärkelser han var värd. Men på Salmings tid särbehandlades européerna i NHL. Det gör de inte längre.

ARTIKELN HANDLAR OM