Nylanders drömfemma

– Jag gillar barn och tycker om att ha en stor familj

Foto: PONTUS HÖÖK
FYRA SJÄTTEDELAR Michael Nylander passar på att njuta när han är hemma. Det gör även barnen Alex, 8, Stephanie, 3 (på axlarna) och Jackie, 6 samt William, 10, som ändå föredrar att sitta i trädet. På bilden saknas hustrun Camilla, nyfödde Danielle samt äldste dottern Michelle som bor i Sverige.
HOCKEY

GREENWICH, CONNECTICUT

Han ingår i New York Rangers mest stjärnspäckade formation.

Men sin bästa femma har Michael Nylander ändå hemma i den ståtliga villan i Connecticut.

Det vill säga barnen William, Alex, Jackie, Stephanie och Danielle.

– Jag trivs med barn och tycker det är underbart att ha så många, säger den svenske poängkungen när Sportbladet kommer på besök.

Egentligen har storpappan Nylander sex barn, men äldsta dottern, Michelle, bor hemma i Sverige.

Likafullt finns det alltså knattar så det räcker till en helt hockeyfemma i Michaels och hustrun Camillas drömkåk i luxuösa Greenwich i Connecticut norr om New York.

Laguppställningen består av William, 10, Alex, 8, Jackie, 6, Stephanie, 3 och så den blott två månader gamla Danielle.

– Det blev lite bråttom med henne, skrockar ”Nyllet” medan lilla Stephanie kryper upp i hans famn och försöker dra av honom öronen.

– Jag hade bytt om för match när jag fick samtalet om att det var dags. Då var det bara att dra. Jag hann precis.

– Man får inte missa födseln. Det är fortfarande lika fantastiskt efter så många gånger.

Hade du planerat att få så stor familj?

– Nja, he he. Jag har alltid älskat barn, men om du frågat när jag var ung hade jag kanske inte svarat att det skulle bli så här. Det har liksom bara hänt. Vi trivs med barn och tycker om att ha stor familj. Så det rullar på.

Finns det någon annan i Rangers som är lika produktiv?

– Shanahan är närmast, med tre barn. Jag har dubbelt upp, he he.

Är det nog nu då, eller kan det bli ännu fler?

– Det kanske blir ett lugnt ett tag. Men man ska aldrig säga aldrig …

Ledig – åker hem

Som NHL-proffs har 34-åringen från Nynäshamn ett hektiskt schema, fullspäckat av matcher och resor. De fåtaliga stunder av ledighet som erbjuds tillbringar han uteslutande med just familjen.

– Det blir ju så. Man vill ju vara med ungarna i deras vardag. Och det är ofta fullt upp. De håller på med balett och tennis och simning och hockey.

Ja, både sönerna, William och Alex, spelar i knattelaget Greenwich Blues och det faller sig naturligt att fråga om de brås på sin stjärna till far.

– Det är svårt att säga när de är så små, men … tja, de är tekniska och snabba på skridskorna och har bra spelsinne.

Så bollkänslan har gått i arv?

– Den kanske kommer från mamma.

Bättre spel

Pappa upplevelser själv en renässans på isen. Efter 15 år i NHL är han bättre än någonsin. Tycker i alla fall omvärlden. Men själv skruvar han på sig inför den sortens beskrivningar.

– Det där är svårt att prata om, men jag tycker det känts likadant i flera år. Det gick bra även i Chicago och i Washington.

Men poängmässigt är har du ju bevisligen aldrig varit bättre?

– I och för sig. Men jag spelar i en bra femma också. Som är väldigt samspelt nu. Sedan har väl de nya regeltolkningarna spelat in.

De är till din fördel?

– Ja, det blir ett öppnare och rakare spel. Framförallt är de roligare att spela med.

Ja, men så är det ju med dig. Jag har hört flera hockeyspelare säga att ingen i världen har roligare på isen än Nylander.

– Ha ha, säger dom det?

Ja.

– Hm … ja, jo, det kanske kan stämma. Även jag har perioder när det är tungt och segt, men för det mesta tycker jag att det är väldigt roligt att hålla på med det här.

Det kan man se tydligt under matcherna. Ingen annan slår lika mycket och ivrigt med klubbladet i isen när lagkamraterna borde passa.

– Säger du det? Hm. Men jo, he he, jag har sett det när vi har videogenomgångar med laget. Jag slår mycket med klubban i isen. Men jag är faktiskt inte medveten om att jag gör det. Alls. Det sitter i sen man var pojklagsspelare och ville ha pucken.

Du har som sagt varit här i 15 år och spelade bara ett enda år i elitserien innan det blev NHL. Hur kom det sig?

– Jag var nyfiken och ville hit och se hur det fungerar i NHL. Det kanske gick lite snabbt, men jag har aldrig behövt ångra mig.

Att du spelade så kort tid i Sverige, kan det vara anledningen till du är så underskattad i Sverige? Att publiken fick se så lite av dig innan du stack?

– Kanske det. Men de har ju sett mig i landslaget då och då.

Felaktig uppfattning

Håller du med om att du är underskattad?

– Njaä, jag vet inte. Det är absolut inget jag tänker på.

Men det gör jag. Varje gång jag skriver något positivt om dig kommer det mail om att du är för puckkär och gör för långa byten.

– Det där har jag fått höra sedan jag var tio år, att jag håller pucken för länge. Det känns konstigt att folk fortfarande tycker så. Men det beror kanske på att de ser mig så sällan. Du som är här och kollar Rangers matcher vet ju att det inte stämmer.

Efter alla år här borta, är du mer amerikansk än svensk nu?

– Nej, man blir ju inte det. Det är fortfarande svenska traditioner som gäller.

Så ni flyttar hem när din karriär är över?

– Det vet vi inte. Vi är ju Sverige på somrarna och tycker väldigt mycket om det.

Barnen också, de älskar Sverige. Men vi har ju inte bott där på vintern på hur länge som helst, så vi vet inte hur det är. Och vi trivs väldigt bra här också. Kanske flyttar vi hem och testar. Funkar det inte kan vi väl åka tillbaka igen.

Förmodligen dröjer det innan beslutet behöver tas.

Storpappa Nylander är ju bättre än någonsin – även om han inte vill erkänna det själv.

Michael Nylander