Päiväniemi: Finländare gråter inte – men i natt så gjorde jag det

Sportbladets enda finländare, Jarkko Päiväniemi, om VM-guldet: Varför tårar? Jo, det finns en grym historia...

HOCKEY

Det finns två saker som gör att Helsingfors exploderar.

Ett oannonserat ryskt anfall.

Eller ett VM-guld i ishockey.

I natt fick vi – som tur är – uppleva det andra.

Jag gråter sällan. Jag har någonstans i mina tankar fått för mig att finländare inte gör det, dumt nog.

Men i går grät jag. Klockan var nästan elva på kvällen – strax efter slutsignalen i VM-finalen i Bratislava – när jag började lipa. Osammanhängande och kraftigt.

Min hustru frågade: ”Varför?”. Jag kunde bara – mycket korkat - svara ”därför”.

Sedan, en kvart senare, när tårarna lagt sig funderade jag själv... varför i hela friden bryr jag mig så mycket om detta...?

Det är bara ett VM-guld i ishockey – en sport som majoriteten av världens människor inte känner till.

En grym historia som berör oss

Miniputtlandet Finland gör alltså 6–1 mot ett nästan lika sketet litet land, Sverige.

Det ter sig mycket löjligt att grina över det.

Så varför tårar? Jo, det finns en grym historia. Som berör mig och jag tror många andra finländare.

Min story, som invandrande ”finne” till Sverige, är att mina föräldrar och mina äldre syskon förklarat för mig att Finland är det vackraste, underbaraste, starkaste som finns.

Inom ishockey.

Framför allt känns det så när vi emigrerat till denna otäcka nya värld på andra sidan Östersjön med dessa konstiga människor som gärna kramar varandra fastän ingen dött, pratar som om de hade en säck potatis i luftstrupen och gillar att titta på... fotboll!

Ishockey är sporten där vi kan mäta oss med resten av världen, där patriotismen flödar så fort vi ser de blåvita lira och det är framför allt sporten som engagerar oss med hela hjärtat hur ointressant matchen eller turneringen än är.

Därför firade Finland VM-guldet i natt. Väldigt mycket och länge.

Den tröttsamma svenska turen

Men jag trodde aldrig att denna makalösa fest skulle inträffa. Allt såg ut som en ny förbannelse.

När Tre Kronor i den andra perioden tog ledningen med 1–0 och hade bud på 2–0 såg det ut som tidigare. Den tröttsamma svenska turen var på väg att avgöra.

Och visst: Sverige var stundtals bättre, starkare och kvickare. Målvakten Viktor Fasth såg ut som en ny nemesis för Suomi.

Då hände något. Solen gick upp. Gud vaknade. Pucken studsade Finlands väg.

Jarkko Immonen satte 1–1 med sekunder kvar av andra perioden. Och sedan – i tur och ordning – skrev sig Petteri Nokelainen, Niko Kapanen, Janne Pesonen, Mika Pyörälä och Antti Pihlström in sig i alla finska hjärtan och historieböcker.

6–1. Sverige knäckt och Finlands andra VM-guld var bärgat.

Rättvisa skipades till slut, det måste även det mest inbitna svenska fanset erkänna.

Det innebär att Helsingfors exploderade i natt.

Men världen brydde sig inte. Denna gång heller.

ARTIKELN HANDLAR OM