Abrahamsson: Vi som får grytan att koka

HOCKEY

TORONTO. Vi vet vilket Sverige vi får se i kväll.

Frågan är vilket Ryssland vi möter?

Ett högpresterande Ryssland vinner den här matchen.

Vad som talar för Juniorkronorna är att de långt ifrån alltid når dit.

Sportbladets Hans Abrahamsson på plats i Toronto under JVM.

Bara två dagar kvar av hockeyfesten i ­Toronto, då sker även träningarna på den stora scenen. Träningsanläggningen utanför stan har bytts mot down town och Air Canada Center.

Den väldiga arenan låg öde i går. I kväll förvandlas den på nytt till en fullsatt, ­kokande gryta med 20 000 åskådare. Räkna med att Sverige får det största ­publikstödet.

Något även ryssarna vet.

– Problemet är att alla är mot Ryssland i den här turneringen. Men vi bryr oss inte om vilka de hejar på, sa en av Rysslands stjärnor, Ivan Barbasjev, och la till att hans lag ska spela ”på hundra procent”.

Jag hoppas verkligen att han får fel.

Lagen tränade efter varandra i går. Jag har under turneringen lyft fram Juniorkronornas träningar, men när man ser ryska lag träna känns det stundtals som de är från en annan planet.

Där har vi också det stora problemet ­inför semifinalen.

När Sverige är bra är vi riktigt bra.

När Ryssland är bra är de ännu bättre.

Om det här ryska laget spelar på topp blir det ingen ny final för Sverige. Men de får inte gå ner många procent för att bli upp­ätet av den svenska lagmaskinen.

Ryssland – en berg-och-dalbana

Juniorkronorna har varit som en klocka. Du vet exakt vad du får, kryddat med ett box- och powerplay i absolut toppklass.

Ingeting talar för att Juniorkronorna uppträder på något annat sätt  i kväll, även om vi måste vara inställda på att den galna statistiken i special teams kan sjunka något. Rikard Grönborgs lag har ­levererat jämna insatser under hela turneringen. Nivån på prestationen har stegrats och varit tillräckligt hög för att fortfarande vara utan någon ­poängförlust.

Rysslands spel och prestationer har varit en berg-och-dalbana. En blek premiär mot Danmark följdes av en utklassning av Schweiz. En bra match mot Sverige, ryssarna var bättre då, följdes av en ­kollaps mot Tjeckien.

Och i kvartsfinalen i fredags slog de ut USA, som inför turneringen var den största guldfavoriten tillsammans med Kanada.

Ett taktiskt övertag

Vad det blir i kväll? Bara ryssarna vet. Och givetvis handlar det till viss del om vad Sverige tillåter.

Taktiskt har vi ett övertag, och den matchcoachning som Rikard Grönborg och hans assistenter visat upp under turneringen håller högsta klass. Sverige har en tydlig spelplan som har utvecklats och för­finats under många år. Medan andra junior­landslag byter förbundskaptener inför

i princip varje turnering har Sverige jobbat med kontinuitet. Där har vi också en stor anledning till de vassa siffrorna i powerplay och boxplay.

Sveriges boxplay – hur är det möjligt?

På tal om boxplay. Sällan har det varit så mycket snack om den spelformen i en mixad­ zon som det var i går. Sverige har fortfarande inte släppt in något mål och de flesta ville ha svar på hur det är möjligt.

Vågar ligga i skottlinjen

Vad som imponerar mest på mig är viljan och modet att hela tiden ligga i skottlinjen. Jag vet att det kan göra fruktansvärt ont att träffas av en puck. Jag vet också att det oftast gör så mycket ondare att täcka ett skott från sju meter än från en meter. Sverige spelar med en liten box vilket gör att laget är kompakt och starkt i området framför mål. De tvingar mer eller mindre motståndaren att ta många avslut högt i banan.

Men det innebär också att det kommer fler skott från backplats och att de träffar de svenska spelarna med en betydligt högre hastighet.

– Det är ju egentligen bara gummi… men visst fan gör det ont i bland. Men i såna här turneringar får man ta en kula för laget, sa Lucas Wallmark.

Han är långt ifrån ensam om att ha tagit en kula för laget. Och han är långt ifrån ensam om att göra det i kväll.

I såna här turneringar kan belöningen bli ­rikligare än vanligt.

Eller vad sägs om en final mot Kanada.

ARTIKELN HANDLAR OM