”Jag var som i en dimma hela tiden”

Staffan Kronwalls son friskförklarad – snart tre år efter svåra förlossningen

HOCKEY

HELSINGFORS. Allt är inte att vinna på isen.

Ibland bör man lägga undan ishockeyns betydelse.

Det gjorde Staffan Kronwall, Tre Kronors lagkapten i Karjala Tournament.

Och familjen Kronwall vann sin viktigaste seger vid sidan om isen.

Den som handlade om sonen Maximilian, snart 3 år.

Foto: Foto: BILDBYRÅN
TUFFA TIDEN FICK LYCKLIGT SLUT Tre Kronors lagkapten Staffan Kronwall berättar om den tuffa tiden när han och hustrun Victoria väntade parets första barn. ”Vi tänkte, vad är det som händer?”, säger han.

Lyssna på Staffan Kronwalls historia i Hockeystudions podcast här. Finns även att hitta på Acast, Itunes och andra podcast-appar.

Staffan Kronwall är Tre Kronors lagkapten just nu.

Han är den där självklara ledaren både i omklädningsrummet och vid sidan om isen.

Han är social, på gränsen till översocial, tar hand om alla, fixar lagmiddagar och ser till att stämningen är på topp.

I Hockeystudions podd berättar han om livet i Ryssland och hur det var att växa upp som NHL-stjärnan Niklas lillebror i västra Stockholm.

”Förstod direkt”

Av någon oförklarlig anledning hamnar de bästa och mest trevliga personerna lite för ofta i tragiska situationer.

Som Staffans familj gjorde i samband med OS-uppehållet 2014.

Han var inte uttagen till mästerskapet i Sotji och hade ledig tid från Jaroslavl.

Givetvis spenderande han den i Stockholm med hustrun Victoria. Staffan och Victoria väntade parets första barn och Victoria var i vecka 31.

– Förstod direkt att något var fel när jag kom till Arlanda. Min fru hämtade inte mig, utan det gjorde min mamma Tove. Fick veta att Victoria låg inne på sjukhuset efter en mindre blödning, och vi åkte direkt dit. Vi blev inlagda över natten av säkerhetsskäl och sedan gick vattnet, säger Staffan Kronwall i Hockeystudions podd.

– Vi förstod inte, vad är det som händer?

Victoria fick beskedet att hon tvingades vara sängliggande i två månader, på grund av infektionsrisken, till dess att förlossningen var över.

Det blev givetvis stökigt i den lilla familjen och Staffan funderade på familjens hälsa, yrket som hockeyspelare i Jaroslavl, 200 mil från Victoria.

”En fors av blod”

Två dagar därefter hjälpte Staffan till med fruns toalettbesök.

– Vi hörde en smäll och trodde först att ungen kommit ut. Men det var inget foster, utan bara en fors av blod. Blev panik, givetvis.

En overklig situation för paret Kronwall.

Surrealistisk.

– Vi tryckte på panikknappen och läkarna hittade inte hjärtljudet på pojken. Sedan var det tråkigt att sjukhuset inte hade plats på förlossningen och beskedet var att vi skulle ut till ett sjukhus i Huddinge. Vi blev galna och försökte säga att något är ju fel till vårdpersonalen och varför ska vi tvingas åka iväg?

Ambulansen packades och mycket motvilligt startade Staffan och Victoria en resa bort från tryggheten på sjukhuset.

Dessbättre och gudskelov hann inte ambulansen åka iväg.

– En överläkare undrade vad som hände. Hon såg att britsen var full med blod och att delar av moderkakan redan kommit ut.

Tillbaka upp till avdelningen.

Panik.

– Jag blir alldeles skakig när jag tänker på det här. Inget som jag vill att någon är med om.

Förlossningen gick snabbt.

– Jag fick sitta i ett rum bredvid och såg att sex sköterskor jobbade med förlossningen. När pojken sedan kom ut så var han ”död”. Inga hjärtslag och inga livstecken. Jag var i en dimma hela tiden och var nära att svimma. Fattade ingenting.

”Då hörde jag hjärtslag”

Sekunder kändes som timmar eller dagar.

Trauma.

I ett skede när segrar, pokaler och mål är lika mycket värt som grumligt vatten snurrade alla möjliga tankar hos Tre Kronors lagkapten.

– Det tog exakt 2 minuter och 17 sekunder minns jag. Sedan hörde jag ett hjärtslag. Då hade de pumpat ut allt blod ur pojkens mage, säger Kronwall i Hockeystudions podd.

Därefter har det varit två år av ovisshet för hockeyspelare Kronwall med familj.

– Efter tio dagar kunde de säga att Maximilian skulle överleva. Och i mars i år blev han friskförklarad. Det var stora risker för hjärnskador eftersom Max var så länge utan syre och blod till hjärnan. Men nu har vi gått igenom ett program och hela familjen mår bra.

Att ha ett yrke som hockeyspelare i Ryssland och på distans bedriva en kamp för att sonen ska bli friskförklarad är ingen drömsituation.

– Min fru har gjort ett enormt jobb. Hon är fantastisk. Den där våren efter förlossningen blev också så lång. Jaroslavl gick till semifinal. Varje sekund som jag inte var på isen så ringde jag hem och alla mina tankar var hos Victoria och Max hela tiden.

Om några månader fyller en energirik liten krabat tre år.

Och i dag har Max fått ett litet syskon.

Som de bästa av alla berättelser så slutade även den här lyckligt.

Lyssna på Staffan Kronwalls historia i Hockeystudions podcast här. Finns även att hitta på Acast, Itunes och andra podcast-appar.