”Leksand är sjukt”

Wennerholm: Nu kan jag inte blunda längre för laget som alltid viker ner sig

Foto: Micke Gustafsson / SCANPIX
Leksand förlorade sin fjärde raka match i kvalserien i går.
HOCKEY

ÄNGELHOLM. Jag har alltid beundrat Leksand.

Fansen som aldrig svikit, sponsorerna som alltid ställt upp, kärleken som aldrig sinat. Trots alla besvikelser och eviga djupdykningar.

Men nu inser jag att jag varit lika blind som alla andra. Det är något sjukt med Leksand – laget som alltid viker ner sig.

Det spelar ingen roll vilka sportchefer som styr, vilka spelare som värvas eller vilka tränare som står i båset.

Det är samma visa varje gång.

Jag var helt övertygad om att Leksand skulle vinna mot Växjö i går.

Det var de flesta.

Svenska Spel satte extrema oddset 7,80 för Växjö-seger.

Jag hoppas att alla smålänningar tjänade en rejäl hacka i går.

Det var de värda.

Växjö hade allt det som Leksand inte hade. Hjärta, lagkänsla, viljan att vinna. Robert Roséns segermål (3–2) i power play var underbart vackert, när han tryckte upp pucken

i Eddie Läcks vänstra kryss. 21-åringen från Alvesta är just den spelartyp som Leksand saknar. En spelare med hjärta för klubben, bygden och som växer och är bäst när det gäller. Roséns kontrakt med Växjö går ut den här säsongen och han skulle säkert kunna få det femdubbla om han gick till Leksand.

Ingen spelare blir bättre i Leksand

Men då skulle förtrollningen vara bruten.

Ingen spelare blir bättre i Leksand.

Inte de senaste tio åren i alla fall.

Det är en gåta, men samtidigt verkar Leksand vara ett evigt råttbo av intriger och skitsnack och grupperingar som vet och kan bäst. Gamle sportchefen Anders ”Masken” Carlsson jagades nästan ut ur byn och förre vd:n Jonas Bergqvist tröttnade och flyttade till ett toppjobb i Stockholm 2006.

Nya krafter tog över – men med samma resultat.

Tomas Kempe var en av hockey-Sveriges hetaste tränare när han värvades från just Växjö, men i Leksand blev det fiasko.

Mikael Lundström har lång och internationell erfarenhet i flera olika länder, men han blir knappast kvar i Leksand nästa säsong. Kvar sitter då storsponsorn Per-Olof Ejendal med sina miljoner.

Och där sitter väl problemet, som jag ser det.

Har samma problem som Malmö

Leksand har haft exakt samma problem som Malmö de senaste åren. Två klubbar som drabbats av eviga misslyckanden trots generösa elitseriebudgetar och nya arenabyggen. Två klubbar med egocentriska mångmiljonärer som drar i trådarna bakom kulisserna. Och två klubbar där Percys och Ejendals plånböcker styrt verksamheten och där ingen vågat eller vågar säga ifrån.

Folkkära Leksand har alltid klarat sig från den negativa debatt som drabbat Malmö efter skåningarnas alla misslyckanden. Men egentligen handlar det om exakt samma sak. Det är dags för alla leksingar att inse det nu.

Det här är en dag då jag borde lockas att skriva att klyftan mellan elitserien och allsvenskan är större än någonsin och att Södertälje och Rögle redan är klara för elitserien.

Men historien har lärt mig att kvalserien är en infernalisk konstruktion där saker kan svänga på två omgångar.

Som att Rögle slår Södertälje i de två närmaste matcherna, samtidigt som AIK slår Växjö i två raka. Då skiljer plötsligt en poäng mellan Södertälje och AIK.

Eller att SSK slår Rögle i två raka.

Då är samma AIK en poäng bakom Rögle.

Inget omöjligt scenario.

Samma Rögle som hade tre poäng efter fyra omgångar i fjol, men ändå tog sig till elitserien. Just nu har Västerås sex och AIK och Växjö fyra efter lika många spelade matcher. Men jag tror inte att någon kan rubba Rögle. Jag trodde skåningarna skulle åka ur, men nu har jag tänkt om.

Jag såg dem krossa AIK i Lindab Arena i går och Rögle spelade bättre än de gjorde i elitserien. Det var nog inte så fel att ta tillbaka tränaren Gunnar Persson.

Rätt kul att se presskonferensen efteråt, med de gamla guldtränarna från Brynäs 1999.

Det var Roger Melins stora genombrott som coach och den gången var det knappast någon som uppmärksammade assisterande coachen Gunnar Persson.

Nu var det ombytta roller.