Svensk hockey är mycket förvirrad

– snart får någon tammefan ta tag i det hela

HOCKEY

Somliga säger att svensk hockey blöder.

Kanske är det så.

Kanske börjar det bli lite väl många skrubbsår nu.

Men framför allt:

Svensk hockey är mycket förvirrad.

Det kan vara som en vanlig, nollgradig januaripromenad på stan:

Du går intet ont anande gatan fram och nånstans på en affärsskylt sitter det en vattendroppe och väntar.

Den väntar på dig.

Den växer sig större och större och hänger till slut i en tunn tråd och dinglar, den är stor som ett gråpäron och precis när du passerar släpper den taget och landar med ett plask mitt i skallen. Det känns som att få en ishink över sig och du får en frisyr som Täppas Fogelberg i motvind.

När du sen ska ta tunnelbanan är den försenad eftersom vintern som vanligt kommit som en överraskning för lokaltrafiken. Och när tåget väl kommer hamnar du bredvid ett vrålande spädbarn och blir stillasittande i en svart tunnel i tio minuter.

Det finns såna dagar.

Allting kommer på en gång.

Det finns till och med såna hockeysäsonger.

Allting jävlas.

Vintern 2002/2003 verkar vara en enda jättelik vattenbomb i huvudet på den svenska ishockeyn.

Droppen har hängt där länge och väntat på rätt tillfälle att falla ner.

Få se, hur har vi det nu:

Domarna tvingas döma under mordhot.

Junior-VM var ett praktfullt fiasko.

Tre Kronor har inte vunnit en match sen Karjala Cup i november.

Tränare får sparken under de mest mystiska omständigheter.

Förre förbundsbasen Rickard Fagerlund kallar spelarna för "in i helvete lata".

Nye förbundsbasen Kjell Nilsson har knappt sagt ett ljud - förutom att ha krävt en ÖKNING av antalet elitserieomgångar.

Inte sjuk... men omtumlad

Stor förvirring råder.

Svensk hockey är kanske inte sjuk, men...omtumlad, fumlande, osäker på sig själv, inne i en period av bryderier.

Det verkar inte finnas nån hel, samlande kraft just nu. Nån som kan säga: Så här ska vi göra för att få elitserien attraktivare, Tre Kronor starkare och juniorerna piggare.

Det är för många röster, för många experter, för många som drar åt olika håll, för många som viskar i kulisserna.

Snart får tammefan nån ta tag i det hela och till exempel bestämma hur många omgångar lagen ska spela, om vi ska ha de förhatliga straffslagen kvar och hur domarna ska agera.

Ska det få smälla - eller ej?

Jag såg Djurgården-Linköping i går, och förutom en av de sämsta öppningsperioderna jag nånsin sett i elitseriens historia reagerade jag på nytt över den konfliktsituation som råder mellan domarnas direktiv och den hockey som publiken vill ha.

Ska det vara utvisningar i parti och minut för skitsaker? Eller ska vi ha en hockey som tillåter en del smällar och som kan vara riktigt BRA - som matchen mellan Luleå och Timrå nyligen?

Ska vi ha en tränarkarusell där inavel råder och sportcheferna försöker rädda sina egna skinn genom desperata drag? Hur kan exempelvis Södertälje byta ut Hans Särkijärvi mot Timo Lahtinen? Total idioti!

Ska vi ha ett seriesystem där härliga hockeyklassiker som Skellefteå, Björklöven, Rögle, AIK och Hammarby hålls utanför finrummet - eller ska vi utöka? Kanske 14, 16, 18 eller 20 lag i högsta serien?

Ska vi ha ett hockeystyre som lyssnar på experterna i media (Curt Lundmark och Leif Boork) och därför dömer Timrås Christian Sjögren till fem veckors avstängning - i stället för att försöka förstå hur spelare agerar i vissa situationer?

Många frågor.

Stor förvirring.

Vi får inte glömma att svensk hockey har drygt 50 lirare i Nordamerika. Det är mer än två hela lag.

Vi får inte heller glömma att Markus Näslund nyss utsetts till världens bäste spelare av Hockey News (vilket givetvis är fel) och att Nicklas Lidström fått flest röster till All Star-matchen (vilket också är märkligt), samt att vi har fantastiska hockeyspelare som Peter Forsberg och Mats Sundin däröver.

Vi har också klubblag som kan spela härligt underhållande hockey, se bara på Färjestad i nuvarande form.

Men det har ändå fallit en droppe iskallt vatten i skallen på hockeyn denna vinter. Låt oss hoppas att den väcker alla som går omkring och sover.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM